~ Av alla dina blickar varför minns jag bara denna

~ Av alla dina blickar varför minns jag bara denna

Av alla dina blickar varför minns jag bara denna?
När våra vägar skiljdes och vi lämnades ensamma.
Så jag försökte fly men universum räckte inte till
Så jag försökte förneka och vände kinden till.

För när det fortfarande var du och jag så var vi osårbara
Tillsammans fanns det ingenting vi inte klara.
Vi stod alltid enade och lyssnade på varandra
I varken storm eller vindstilla kunde ingen få oss att falla.

När allting kändes hopplöst och tårarna föll till marken
Så var jag den första att vid din sida och sa: ge inte upp än.
Tillsammans tog vi alltid rätt beslut och klarade allt.
Tills dagen kom då allting tonades bort och vi förlorade allt.

Ja, av alla dina blickar varför minns jag bara denna?
När såren slutade läka och ingen blev densamme.
När händelser och personer slet oss isär
När känslor och situationer hade oss ihjäl.

Hur fort jag än springer så hinner minnena ifatt
Att jag känner mig ledsen över tiden vi aldrig haft.
Vår vänskap rann ut i sanden, vi hörs aldrig längre
Ett liv utan dig, jag kan inte tänka mig nått sämre.

Ja, jag önskar ibland att jag kunde gjort saker annorlunda
Som att titta upp då jag valde att blunda.
Men du behövdes överallt där inte jag hörde hemma…
Så av alla dina blickar, varför minns jag bara denna?