Militant Lingvistik- "Den Fula Ankungen" [Komik]

Militant Lingvistik- "Den Fula Ankungen" [Komik]

Han gömmer sig under trappen med händerna för öronen
Gråter så högt att han slipper höra när han rör henne
Slänger saker omkring sig, vet inte vad han ska ta sig till
Skakar av rädsla då mamma skriker att hon ska ta sitt liv
Han är bara barnet, när mamma o pappa skriker är Tvn på
Vilsen, när ingen av hans kompisars föräldrar beter sig så
Blåögd, han känner sig skamsen när det bränner i halsen
Saltsmak runt leendet när han tänker, nu vänder det kanske
Ovetandes, när pappa stormar ut bland flyttlådor mitt i natten
Då han somnar in, bland whiskey flaskor o skilsmässopapper

Flytten var känslosam, arg o ledsen fastna han i gränslandet
Miljonprogram, spenderade han de första två åren i ensamhet
Skolan var jobbig, inga vänner o mamman var fast vid flaskan
Pappan hörde av sig ibland, för o säga att han var så tacksam
Han hade hittat en annan, kärlek var fast runt hennes ringfinger
Betyder 10 år med Mamma helt plötsligt ingenting eller?!
Så var det varje gång, man var alltid tvungen att ta av sig hatten
Säga "tack för allt", o sedan gråta sig till sömns under trappen

I skolan var barnen elaka, kallade honom saker o slog honom
Började skolka, o spriten hindrade mamman från att orda nått
Sökte uppmärksamhet, istället fann han folk som var som han
Dagdrivare, vilsna själar som inte ville bli funna o tas om hand
De började umgås, o allt eftersom tiden gick så blev de vänner
Skaka händer, lovade att ha varandras rygg vad som än hände
Den fula ankungen blev kriminell, började stjäla o misshandlade
Plötsligt förändrades allt, barnen i skolan talade lägre o viskade
Allt kändes underbart, respekten tillkom även när han va nykter
Så han kom till skolan en dag, o högg en av jävlarna i ryggen

Allt var så förändrat nu, han fick uppmärksamhet och respekt
Gjorde som han ville, tog efter brorsan o gjorde morsan knäckt
Han var lycklig, hade vänner och allt det han hade saknat förut
Livet hade börjat, även fast den lilla skiten sk "barndom" va slut
Allt gick som på räls, men han var fortfarande blåögd och vilsen
Drömde sig bort från världen, bakom amfetaminpiller och pilsner
Varje dag som gick, vaknade han o önska att farsan va hemma
Tills han en dag spärrade upp ögonen, tog fram ett papper..
..O fattade pennan..

Gud som haver barnen kär, se på mig som liten är
Vart jag än i världen vänder, står jag med blodiga händer..