jenny- vägen ut
länge har jag vandrat på livets väg. och ni ska veta, det är ingen lätt färd. stegen har börjat bli allt för tunga och groparna är många. jag är vilse och vägen verkar aldrig ta slut. jag måste hitta vägen som leder ut. jag vandrar i mörker och söker efter svar. hur lång väg har jag kvar? luften är kall och jag har svårt att andas. livet är svårt, men vem fan ska klandras? jag är trött men jag måste kämpa. ser visioner av slutet och börjar längta. jag vill lämna jorden och i skallen ekar orden, orden som fick mig att gå ner i skiten. smärtorna samlas och jag känner mig sliten. kraften lämnar sakta min kropp och det enda jag har kvar är mitt hopp. min själ skriker, skriker efter hjälp men rösten sviker. plågoandarna driver mig till vansinne och varje minut känns som en timme. jag vill inte hata men varje gång jag tänker tillbaks så börjar kroppen skaka. jag försöker glömma men ilskan tar över. tårarna rinner och hjärtat blöder. mitt liv är nu under helt under hela livsytan, jag sjunker, kan inte simma eller flyta. jag försöker leva upp till en dröm, men hela mitt liv är uppbyggt på en lögn. jag har begravt mitt inre, mitt hjärta, min själ och mitt sinne. jag orkar inte mera, livet måste få ett slut och det är väl bara att acceptera, det kommer inga ljusa tider! i mitt liv finns bara mörker och det svider. vägen fylls med dimma och tårarna börjar rinna. jag tar ett felsteg och det blir det sista steget på min vandring..