Excentri - Ett namnlöst musikaliskt stycke ...
- Skrev denna för att ut lite känslor. Det krschade totalt i huvudet och hjärtat på mej så jag var tvungen att skriva något seriöst för första gången på ett bra tag.. Det är indelat i stycken men hör till samma tema (Ett namnlöst musikaliskt stycke)..
Nu vill jag ENBART ha KONSTRUKTIV KRITIK på alla tre för att höra vad folk tycker om dom... Ber om ursäkt för de vääääldigt låååånga raderna, mest i tredje versen... Hoppas att det går att läsa ändå.
Hoppas någon gillar...
Tack på förhand.
KÄRLEK /E
Excentri - Ett namnlöst musikaliskt stycke
---------------------------------------- -----------------------
Vem ska vi klaga på? Vem ska vi hata?
När dagar förvunnit, som aldrig kommer tillbaka
Blott en dag i sänder...
När världen inte kan bli fasligt värre...
När något gått så fel att en person blivit halv...
Och när folk påstår att jag är något som jag aldrig vart...
Hur ska jag bevisa motsatsen när alla redan stämplat mej...
Och finna ord att föklara hur mycket jag egentligen älskar dej... --------------------------------- ------------------------------
1.
Jag känner mig avstäng, frånvarande och alltmer utebliven
Så jag funderar nu på, om det återigen kanske är musiken
För det är samma trottoarkant som avskiljer mig från vägen
När demoner tittar fram och spottar glassplitter på själen
Allting försvinner ... men orkar endå inte resa mej
Som när jag blir förvirrad av att ögonen ser spegelvänt
Fast jag aldrig varit någon ... blir jag utpekad som
Personen med ett snevridetsinne som är frustrerat tomt
Det kom från ingenstans, som ett sken från himmelriket
Men faller plötsligt tungt ihop och förlorar sinnesfriden
Hinner inte tänka klart och är på väg att mista tiden
Så jag sätter mig på trottoaren och tänker på det bistra livet
Vill tillbaka upp bland molnen, där allting blir bestulet
Min egen värld i himmeln, där jag förenar mej med slutet
Men så försvinner sedan allt och min tillvaro blir mållös
När allt jag någonsin bett er om, är att låta mej få dö
2.
Jag har börjat låta bli att ägna tiden åt en knasig tanke
Men det blir många sömnlösa nätter när jag är på farligt vatten
Låt bli att diksutera om dina påstridiga, hopplösa känslor
När du tar dej in under skinnet men kraschar i min påtänkta vändzon
För det som jag kallar nonsens kallar du ett stort jävla mirakel
Men börjar ge upp tanken, på att fortsätta skriva om saken
Detta är ingenting alls och betyder lika lite som resten av texten
Så jag ska tillbaka i fantasin, när du slutar vara efterhängsen
Jag är inget hopplöstfall, fast jag skymtar en vilsen skugga
För jag är inte alternativt ovanlig för att andra är mindre udda
Så hämta tillbaks det det du gav, för jag behöver inget längre
Då min fantastiska värld, numera slutat i en bitter ände
Du kan skratta åt utsidan, när du inte känner insidan av mej
Men ska du försöka kränka personen inombords får du finslipa hatet
Jag kommer aldrig en bli hälften av det som folk kallat mej för
Eftersom jag sätt alla falska människor, blir jag inte ens berörd
---------------------------------------- ---------------------------
Det finns inte tid till att ge upp!
|