Han packa sin väska...

Han packa sin väska...

Han packa sin väska, lätta och stack, han
levde sitt liv i en spegelvänd tid av svält och gråt
Han är ensam och maktlös, en väntade stackare
Född av längtan, på fall för känslor och glåpord
Han plockar och tittar på saker, bilder och kläder
Han hoppas få finna nåt som bär minnen om glädje
Hittar ett foto från en tid då han kunde skratta och le
Det är svårt att älska den som gör att man sedan faller ner

Hon var söt, vacker, snäll, men en vilsen och svag tjej
För den hon egentligen är var inte den bilden hon gav mig
Hon är ensam och maktlös, svag för sin egen vilja
Född av längtan, på fall för sin egen spegelbild
Jag älskar henne, lika sant som att jag hatar att älska
och skadas i längtan till dagen då hon vaknar helt ensam
Hon är det bästa som hänt mig, men den värsta jag vet
orkar inte tänka nå mer, utan sitter och väntar på avsked

Kritik, tankar och komentarer vore kul..

Frid!