Första steget [Dikt]
Beskrivning: Jag är nog lite feg ändå. Men du är fin.
Jag har förlorat allt jag har men jag ser en morgondag
Vad är det som gör att man säger saker man inte rår för?
Som när modet begränsar viljan av demonerna man hör
I drömmarna springer jag nerför gatan mot ditt kvarter
och samlar modet inför det som sker
Trots att tankarna ger mig värme är natten kall
men det känns ändå som du ger mig vingar till nästa fall
Det är så tyst när jag är själv men jag hör ekot från din röst
som har etsat sig fast till vänster i mitt bröst
Fukta dina läppar om du vågar och vill
för jag har föreställt mig dig tätt intill
Du vet jag står i skuggan av dom lärda
och önskar jag hade vad dom är värda
och du finns i tankarna jag tänker om hur människor delas upp i par
och jag kan inte sluta tänka på om du vill stanna kvar
Jag vet inte varför men jag tror jag vill gråta i din famn
och värmas av dig och dina händer
men är lite rädd för att du ångrar dig och vänder
Du hör hur 'jag tystnar när jag ser dig fast jag har så många ord'.
Det är det första steget som är mitt stora kliv
men jag önskar faktiskt att du blir en del av mitt liv
Förlåt för mitt mod jag har bara så lätt att tappa ord
(Saker går fort och man kanske tänker fel
men varför stanna upp och fundera när jag äntligen är på väg att bli hel?)
Fukta dina läppar om du vågar och vill
för jag har föreställt mig dig tätt intill
Jag har bara så lätt att tappa ord
fuck it...