Duvan - En världsbild i gråskala
Jag kommer ihåg..
då största problemet var att sandslottet inte skulle rasa/
när en dispyt höll lika länge som en lamkotlett när homer gapar/
största faran var att vara vaken när mörkret föll/
Nu blir man arg och slutar med att hoppas att dörren höll/
Kyliga vindar bär iväg och man stannar där man får mest värme/
För att fastna i ett växthus, för sverige har inga västländer/
då blir kulören av din världsbild forcerad till gråskala/
och man fastnar i mer skit än vad som finns i luffares tånaglar/
Man är nu instängd i sitt sandslott, i hopp om att det ska rivas/
med känslan av att det är naturens ironi att reta livet/
Samtidigt vet man att tiden läker de flesta sår/
men också att det blir ärrbildningar av allt som träffat hårt/
Och det är lätt att stå och döma alla utan på/
när man för att känna sig trygg, har dörren till sin kajuta låst/
då blir det svårare att gå i motvind när alla puttar åt fel håll/
och han där uppe hånskrattar med uteliggarnas medhåll/
slutar med att man traskar runt i ett samhälle där alla trånar med hiv/
Inte konstigt man blir smittad när djävulen lånar ditt liv/
Fatta, livet funkar inte som nåt konsollspel/
där du lär av dina misstag för att sedan göra om det/
jag tar det på nytt, livet är inget konsollspel/
där man kan lära av sitt misstag o sedan göra om det/
har inte skrivit mer... men ska nog skriva en till vers imorgon...
iaf, har precis börjat skriva svenska.. så yeah
peace