vi förlorade vår plats i solen.[Dikt]

vi förlorade vår plats i solen.[Dikt]

Du fastnade i den blinda fläcken en kall vinternatt men sa till mig: en dag kommer du att falla för någon annans skratt. Jag hör dig inte längre andas in eller ut under natten i min säng. Nu skriker jag i mina drömmar för det gör ont att se dig vända om och minnas hur allt såg ut tiden när du kom. Jag hade mina händer i ditt hår, min hud mot din näsa, läpparna och din blick läkte mina sår.

Tankarna om livet leder nog ingen vart och jag borde tända lamporna för allt är lite för svart. Jag vill ha sommarvindstorkade handdukar och läppar mot min hud och jag önskar jag kunde våga leva ut för jag vill inte dö innan livet är slut.

Stäng av solen en kort sekund. Håll min hand, säg nåt som varar kvar i hundra år, säg nåt du menar, säg nåt att bygga en dröm på. Sätt dina händer mot min höft och låt mig leva för vi lär oss bara att gå när livet är som bäst. Drömmar och lögner är ett spel och ett självförtroende är bara till för att känna sig fel. Gud, säg nåt du menar och du, jag drömmer om kärleken du förenar men är det en lek eller ett spel blir min gråt blodröd och obehagligt stel. Lämna alla hemligheter och håll mig vaken i drömmen som (inte) är på riktigt.

Minns du hur vi älskade varandra? Minns du att jag älskade dig? Minns du att du älskade mig? Det var vi mot världen och vi vann men för att sedan bli dom största förlorarna någonsin. Vem är du idag? Är du samma som jag?

Jag skriver texter om dig men vet inte varför och jag antar att jag inte borde analysera varför, det skulle väl inte ändra någonting för ingenting skulle ändras någonsin. Jag känner dig i bröstet fastän jag är tom. Det finns inget kvar av oss ibland ruinerna av brustna hjärtan men musiken vi lyssnar på handlar om oss och hur världen utanför älskar att slåss.

Vi fortsätter att gå åt varsitt håll men vi vet båda att vi aldrig kommer att hitta hem igen om inte morgondagen har en annan färg. Du gjorde stora märken i mitt skelett och kanske var det för att Gud skulle hjälpa oss i det han dittills inte sett? Om jag leds med förbundna ögon dit jag inte borde behöver väl inte Gud påminna mig om vad du gjorde?

Men du, vi förlorade vår plats i solen.