Michael - Deprimerad, eller vad?
Min själ är fängslad, inlindad i taggtrådar
På livets mörka sida, lever jag fastnålad
Har inte varit lycklig på flera åratal
Och livets näktar rinner ur min tårkanal
Alla fina minnen som blev kvarglömda
Spelas upp i mitt huvud, som mardrömmar
Jag sitter vid bryggan, stirrar på vattenytan
Timmarna går och jag begrundrar allt det fina
...Fortfarande plågas jag gränslöst av stjärnhimlen
Livet är lika fult, hur jag än vrider på världsbilden
Jag måste acceptera att det är såhär "jag mår.."
Det sura äpplets bittra smak kommer evigt att kvarstå
Hur många ljus ni än tänder, så lever jag i mörker
Timmarna går...
Och jag fortsätter kolla ut genom fönstret
Ännu en sömnlös natt och jag ligger i sängen
Vrider och vänder, blundar hårt och tänker:
Kommer jag alltid leva under rädsla och piskrapp
Som går rakt in i själen, allting händer blixtsnabbt
Ena stunden mår man great, den andra: SKITDÅLIGT
Och hjärtat känns sönderslitet och själen: IHÅLIG
Jag vill att tiden ska stanna så jag kan tänka
På vad jag vill med mitt liv, på allt som ska hända
Orden fastnar i munnen.. Hur jag än vrider käkbenet
Jag undrar: Ska man lämna allt och skita i kärleken?
För vart leder den? Precis, först glädje -sen sorg..
Från lyckligast i världen till sårad gång på gång
Va tycker ni? Ska jag ta mitt rakblad mot huden
Och lämna alltsammans?
...Jag är redan startklar för slutet