förlåt för allt... har gråten i halsen.. när jag pratar med dig.. å kollar upp mot dig och ser att tårarna faller.. förlåt, men du ska veta att jag kommer sakna dig med.. för att jag får dig att må dåligt så hatar jag mig själv.. det var ju du & jag, i början var det så underbart det kunde va.. .. men nu blev det som det blev.. det är jag ledsen för.. vi vaknade sida vid sida när mörkret blev dag.. men när jag sa det jag sa...var detta bra? eller gjorde jag precis mitt livs största misstag? det blev det längsta förhållandet som jag haft.. och.. du är den bästa flickvännen jag någonsin haft.. jag kunde inte och kan inte förstå varför du valde mig .. varför jag fick bli din.. varför du ville va min tjej.. men.. tyvärr så har kärleken vänt.. men absolut inte till hat.. nej bara dött ut.. å det är p.g.a allt detta jag kommer gråta mig till sömns inatt.. tänk om jag kände annorlunda hur underbart det kunde vart.. jag vill finnas för dig, hålla om dig.. gråt mot min axel.. jag är tyvärr inte kär säger jag.. medans tårarna faller..