till mitt försvar kan jag ju säga att jag faktist tänkte droppa kritik då, men att min kära far bestämde sig för att han skulle ha datorn bums på direkten. till texten. dom första fyra raderna känns krystade. jag får allt hålla med om taktsbars kommentar där, du vill med våld få mig som läsare att förstå ditt budskap och du tappar känslan i texten. tänk på att känsla är viktigare än rim. sen efter femte raden släpper du lite på ditt rimmande och då hittar man en tanke och en känsla bakom texten. Men kärleken är falsk den kretsar bara i ditt huvud/ Och till slut när allt är borta känns mitt hjärta bara kluvet/ Att man inte fattar det från början, kärleken är som en drog/ Jag säger detta nu men kommer aldrig komma ihåg/ Va man än gör så blir saken bara skit till slut/ Man går igenom labyrinten men hittar sedan aldrig ut/ Allt man gjort tillsammans blir till minnen och man gråter/ Men jag kommer aldrig återfå min tro med denna låten/ Jag vill bli kär på riktigt hitta någon underbar för alltid/ Men hur jag än försöker ser jag inte någon framtid/ just dom här raderna är helt bra. inga direkt krystade rim eller så, utan bara vad du känner. slutet var kanske det jag gillade mest i hela texten, Du och jag för alltid fan det känns bara för krystat/ Så nu skriver jag för mig men jag vet att någon lyssnar/ här får jag "den där känslan" som jag dillat så mycket om tidigare. här vet jag vad du vill säga med din text. här skippade du totalt det pedagogiska och låter läsaren själv förstå och tolka. bra.
Close your eyes, Just feel and realize, it is real and not a dream, I'm in you and you're in me.