[Militant Lingvistik] Fegon - Giftemål
Visst kan tiden läka alla sår, men skapar även nya
---------------------------------------- ------------------
Det tillsynes lyckliga paret, hade dukat dagens kvällsbord
och han åt den tyst, medans han lyssnar åt damens skällsord
Mellan hans gäspningar gick orden in i ena och ut ur andra örat
Hans nonchalans hjälper inte men vad ska han annars göra
Där hon sitter och tar ton om att han har brister av passion
Som om hon skulle vara mönstertjej, med glitter och glamor
Nej, saken är den att hon inte var flickan han älskade
De satt ju som barn. Gömde sig och fnissade i källaren
och då solen gick ner så pussades de i takt till andra andningen
Men det var ju bättre förr, och det är den enda sanna sanningen
Hon hade kontrollbehov, tidscheman gjorde henne obotligt orolig
Klockan på vänsterarm, flätor i håret och otroligt skoltokig
Läxan gick i första hand och hennes utseende kom inte på frågan
Hon var en ängel för sig själv, men det vara bara bilder från ovan
Ett sätt att se på sig själv, trots att alla föraktade henne
Men han struntade i det, för honom var hon den vackraste ängeln
De träffades länge, Sen på skolavslutningen var deras stund inne
Bortresta föräldrar och dem införlivade alla deras drömbilder
Men likt ett sömnpiller så blev allt mer och mer till difusa minnen
Och efter ett nu sjuårigt giftemål har vår låga slutat brinna
Nu är vi här, vid vårat kvällsbord.. Jag, maten, ringen på fingret,
Livlösheten och hårda skällsord..