Olycklig kärlek
okej lilla gumman jag ska tala klarspråk-
att lämna allt som vi genomlevt var svårt-
aldrig bönat och bett för att du lämnat mig-
men det skulle hjälpa mig om du älska mig-
kan inte sluta undra varför det händer mig?
var jag verkligen så hemsk? samlar mod fast-
återkommer till att jag förlorat min attraktionskraft-
skrattar åt allt, nyår och dessa kära minnen
ditt beslut är gammalt men kan inte kännas mindre-
längtar till dagen jag återigen får känna himmeln-
men är osäker om det sker innan jag ramlar av pinnen-
och om det sker naturligt eller av piller?
jag finner min värld upp och nervänd-
där felmålade tavlor säger att jag e rädd-
för framtiden och allt vad den innebär-
vad jag är kapabel till och vad jag inte är-
erbjuds nya bekanta med hjälpande händer-
men tyr mig i ren rädsla till stjälpande vänner-
varför valde du honom, är jag sämre? - HJÄLP!!!
om du nånsin vart kär hur kan du låta det sluta här?
du är inte längre fast i min famn utan där-
hos honom, i hans säng.. vill inte veta mera-
det värsta är inte beslutet utan att du e kall-
du sa att jag inte hade nåt att oroa mig för-
samtidigt kände du till att jag är skitskör-
att muren kan brista vid första bästa anstöt-
ligger nostalgiskt på mitt rum ensam halvdöd-
beakandes hela spektaklet, hela mitt liv-
du var det enda som kunde hela mitt liv-
dela min frid 24/7 oavsett årstid-
du var så fin, och jag en svår skit-
som numera får dras med ett ständigt hårt liv-
Anata wa daka baka desu.