Ovisshetens hav
är kallt året om med mentala köldskador-
i verkligheten förekommer inga drömsagor-
är högtid att glömna anor och falska ordspråk
bakom drapperier är världen ganska toksvår-
så jag traskar på vid sidan om gamla fotspår-
jag är rädd att hamna mitt i andras blodspår-
vägrar bli som dig, och falla ner i svarthål-
vid kanten hänger jag mig hellre själv i taggtråd-
utanför teatern skulle jag slippa låtsas-
och fly bekymmer genom börja sippa shottar-
det jag skulle sakna vore mickar och allt-
önskar att vi alla kunde födas om som bäbisar-
och slippa gå den svåra vägen med krisar-
vi går på trädflisar, dag in dag ut-
min själ är instängd men han vill dra ut-
brottas med de tankar som vill ha ett rakt slut-
ref.
seglar målmedvetet på ovisshetens hav-
mot graven som barnet som inte lekte klart-
tills jag finner en liten avskild, och viker av-
där jag för mig själv kan trotsa tidens lag
går enligt egen karta sedan jag stridit slag-
följer omöjliga drömmar tills jag blivit glad-
även om jag lidit av motgångar av vidrigt slag-
fortsätter jag motsätta mig allt som ni vill va-
jag skriver tankar, men ämnar släppa singlar-
ingen vindpust skulle kunna lätta dimma-
(alltid varit seriös) med ett skämstamt skitnamn
ses på bryggan där jag redan längtar till land-
ligger stunden efter i vatten ensam likkall-
jag var alltid han som aldrig vann, och allt ni fann-
var en lika belastad som patetisk vandringsman-
som sökte människor att greppa hand i hand-
valt att gå min egen väg och aldrig velat återvända-
kanske aldrig lyckas återhämtas ifrån bråken hemma-
tänker över världen, gråter en kvart, och sover ensam-
mina fråger lämnar kroppen medan plåger kämpas-
minnen är som vrekdelar från en sänkt skuta-
men även orsak nog att lösa livet med en kula-
har aldrig lärt mig läxor utan att få en hemsk bula-
jag vill också kunna känna att livet är tursamt-
ref.
varför utbildas i kemi och inte mentala kampsporter?
osäkra män är som oceaner utan havsdofter-
denna mans ångest botas endast med rapsånger-
tvi på haschbongen som fördubblar allt nonsen-
själen känns solkig för världen är konstig
säkert är konst fint, men kärleken som vi-
eftersöker visar sig i form av läger vid en trång stig-
där vi strävar efter säkert skitrikt långt liv-
även normader följer människor som döljer känslor-
andra glömmer jäntor och sjunger stämmor-
utelämnade från världen i mörkrets regnskog-
i en tillvaro där kvinnor är smycken-
och grisen säger pass på fingeravtrycken-
i toppen av skithögen finner jag rykten-
bägaren rinner över för allt känns så svårt-
slår bort tanken och kopplar av med shenmue 2-
ref.
fortsätter trotsa tidens lag...
och motsätta mig allt som ni vill va...
Anata wa daka baka desu.