Komik - Elsa [Storytelling]

Komik - Elsa [Storytelling]

Världen sov sött i sin vagga, där mörkret var manteln-
Men vaknade av en dyster älva gråtandes vid vägkanten-
Dimman visade vägen dit rösternas eko om slutet klinga-
Till just den vägkanten, o sorgen av älvans brutna vingar..

Det var alla hjärtans dag, Elsa levde livet en dag i sänden-
Hon befann sig på en fest bland vänner o folk hon inte kände-
Elsa var fortfarande oskuld, men ville inte gå för fort fram-
Alkohol fanns med i bilden, där hon dränkte sin själs portar-
Hon var en ängel, med mörkblå ögon o ett leende så vackert-
Att tiden stannade upp, o när hon skrattade uteblev snacket-
Sakta men säkert började marken försvinna för hennes fötter-
När hon glänste förbi rummet var då hans o hennes ögon möttes..

Peter var 18 år, hans liv var inget att glädjas åt på något sätt-
Han hade stått vid allt för många vägskäl, utan att ta något rätt-
Peters mamma var alkoholist, hon söp varje kväll på innekrog-
Uppväxt utan fadersgestalt, var hat allt han bar på inombords-
Han hade också funnit sig till festen, där den vackra Elsa fanns-
Men han förblev "Peter", som bjöd till dans med ensam hand-
Ögonkontakten varade nån sekund innan Elsa lämnade festen-
När alla andra var upptagna med sitt, började Peter följa efter..

Klockan närmade sig fyra-tiden, natten var kylig o vinden ven-
Hon börja gå fortare, då hon skulle vara hemma för en timme sen-
Elsa genade genom ett skogsparti i försök att hinna ikapp tiden-
Hennes silkesläppar frös och hennes kinder var lena som siden-
Hon var halvvägs hemma, då hon befann sig på ett dimmigt snår-
Allt bröts då hennes uppmärksamhet drogs till siluetten i ögonvrån-
Inom räckhåll fanns den okände som hon hade sneglat mot förut-
Hon gick lite snabbare men greps tag i armen innan stigen tog slut..

Han slet av hennes blus, som hennes mamma hade köpt tidigare-
Skriken o slagen började med tiden eskalera till något vidrigare-
Efter att BH’n hade tagits av, så började hennes trosor dras bort-
Med en hand för hennes mun slängde han hennes rosor hon fått-
Nu låg hon naken, o han började knäppa upp sina ljusblå jeans-
Han slog henne en sista gång o efter det finns inget som minns-
Elsa vaknade upp lite senare med alla sina kläder sönderslitna-
Ont i underlivet, kroppen blåslagen o hennes läppar sönderbitna..

Haltandes bagav hon sig till vägen i hopp om att någon stannade-
Svag och våldtagen närmade hon sig när hon bröt ihop o ramlade-
Kravlade sig upp, o satte sig vid en busshållsplats nära vägkanten-
Chockad o frusen såg hon sitt liv passera förbi ut längs branten-
Med en blodpöl under hennes fötter satt hon sorgsen o gråtandes-
Fortfarande i hopp om att se en hjälpande hand på fyra hjul åkandes-
Elsa satt i en evighet, sneglade mot diket o såg en glasbit nedanför-
Det svåraste beslutet i sitt liv, hon ändå inte hade nåt att leva för..