Dimman tätnar
killen skriver sagor men ska släppa singlar-
inte ens tornados hade kunnat lätta dimma-
har aldrig tagit andetag men flämtat ibland-
en skeppsbruten matross som längtar till land-
ses ute på resande fot dock ensam likkall-
sökandes efter någon att ta hand i hand-
fortsätter alltid han, en aldrig varm vandringsman-
längs livets stig bestämd att inte återvända-
han håller tillbaka känslor när gråten väntas-
men kan fälla en tår för att återhämtas-
bråken hemma kan han alltid klara sig utan-
de är bara vrakdelar ifrån en sänkt skuta-
stundom motiv för att lösa allt med en kula-
i framtiden är han nog bara glömd och bitter-
kramandes sin trofasta dröm om micken-
det är inte utan orsak som bubblor spricker-
kritik skulle uppskattas.
Anata wa daka baka desu.