Queff & Aneksaphtesia - Min Värld.txt
Queff (om det var ett annat sekel) är jag den första som kastar stenen? (om jag ej brytt mig hur andra lever) skulle jag älskat alfabetet? (jag springer inte) bokstäver pryder mitt sinne, mitt inre (jag hinner inte) mitt minne försvinner i himlen, med röken från .. egoism och självömkan blir till en del av allt och, helvete, jag tycker det verkar idiotiskt rentutsagt för med en inställning som "jag tar dagen som den kommer" är det uppenbart att man aldrig lär sig klara av ångest så du föddes till ett bra liv? grattis i efterskott själv står jag kvar och vinglar på skalan mellan ett och noll men jag har märkt att jag ser allting med vuxnare ögon sen den dagen då jag vakna ur drömmen med fuktiga örngott Min värld, en hårfin skillnad mellan smicker och skäll Min värld där jag verkar vara den enda invånaren Min värld, stället där man hamnar "efteråt" Min värld finns här, du är välkommen att hälsa på - Aneksaphtesia Som vanlgit ligger inte fokuseringen på nåt genomtänkt Jag har bara något att berätta om min värld, så egodränkt... Lång tids sökande ledde mig till en själsfrände Kort därefter gick allt upp i rök med mina hjärnceller Ni förstår mig aldrig, men ni hade nog förstått Om dessa droger också cirkulerade i era blodomlopp Ensam på köksgolvet, ängslan blir dödsångest Fängslande höstsorgen, känslan i bröstkorgen Som trycker, jag ropar efter en hjälpande hand Men jag får slag och sparkar och känslan är stark Föraktet, voluminöst och ni missförstår med flit Tror sig veta mina känslor, "visst, förstår precis" Hugger min ryggtavla med yxblad kort därefter När jag stod upp, kunde jag inte fått nåt bättre? Men alla ser till sig själva först i vår sköna västvärld Slickar upp och slår ner, det som gör den älskvärd? Min värld, bland falska vänner och sanna fiender Min värld, tysta minuter endast för andra i-länder Min värld, egoism gestaltade klättersamhället Min värld, vill inte ta del av den, hellre parkbänken... Min värld, egocentrisk Min värld, genomsjälvisk Egodränkta legoknäcktar
damn, what's wrong with my generation? we was the cream of the crop but it seems we've been robbed that's what happens when you trade in all your dreams for a job
|