Janeway - Ängel med tjärade vingar
Okey, försökte skriva en text om hur jag kände mig en hemsk natt för ett tag sen. det sista ska inte vara en dikt, mer prat i takt bara, utan rim. Om ni inte förstår så beror det på min dimma
Vers 1: Jag har karvat ett hål i min luftstation
när jag svarvat med nål i min frustration
Folket slarvar med stål i min tid i världsväldet
och garvar åt vrål från ett liv i skärselden
Ett vidrigt hett ställe, vad jag vet på hörsägen
och tanken på dito gör mig redigt förlägen
Störtregnet duggar där jag mött trängsel. Mjuggar
förstrött, mänsker rubbas helt och slött fängsel gnuggar
Inte som förr när jag trött sängen nuddar
och under min dörr får se Dödsängelns skugga
Livsväven ruggas varhelst land är täckt
av kylan och tomhet i dess andedräkt
Kan man andas i själ med en sväljd livslåga?
En, till viss råga, existensiell livsfråga
Famlar i blind rädsla, anar nog
ett samband till min gamla barnatro
Refräng: Jesus, min Gud, se jag fruktar för livet
Det luktar förvridet så tukta görs givet
-Står vid tron fast min stass är som fastklistrad
Blir man såhär när man rökt hasch i en plastpipa?
"Jesus, min Gud!" i ett töcken av
"Jag är för ung för att dö!" som i böckerna
Finns det nåt ord jag i hast snart kan fastgripa?
(eller) blir det såhär när man rökt hasch i en plastpipa?
Vers 2 eller outro: Hallå?
Jag försöker bli funnen
av min själ/ som är min ängel
som är jag/ "Hallå...?"
Som är försvunnen/ Djupt borta, långt under
Där jag flyger/ Högt,
högt / ifrån min ängel med tjärade vingar
Min ängel som inte kan flyga med tunga, tjärade vingar
Min kära, jag fingrar och fastnar/ i en
melankolisk tragedi
iförd tjärade fingrar/ Smeker
min ängel/ "Med tjärade, tjärade..."
som inte kan flyga / hög
"Ängel med tjärade vingar"
och ja, det e meningen att man ska tycka det låter komiskt