Afan (AForism & ANikken) Skithöga funderingar
Afan
Jafan
Jaföfan
Aforism
Mitt hjärta slår tusen stressade slag
Det var väl den raden som blev den bästa idag
Alla rader och rim som strömmar är skitkorta
Det är så det känns nu när man har skrivtorka
Ger upp livet, allt känns så uppgivet, så lönlöst
Vill ba puff, puff, puff, inte passa, och bli rödögd
Lärt mig att bakom varje handlign finns baktanken
Vill glömma allt och sova i skummande badvatten
Du vill tänka. Men samvetet förbjuder dig
Anikken
Ligger ensam på natten, såver.. men jag vill vakna
Öppnar ögonen och möter verkligheten som jag hatar
Paniken växer, allt är bra. men någonting känns fel
Det växer en klump i magen, ett invändigt stängsel
Vet inte varför, men känslan kommer oftast på natten
Ligger vaken timme efter timme och funderar på chansen
att någon ska ta en för den man är. Inte för skalet
Som man bygger för att skydda sig själv. lager på lager
Du vill tänka. Men samvetet förbjuder dig
Aforism
Tränade jämt, men nu växer magen och lovehandle
Närmsta sallad jag når e gräset som är min förkärlek
En gräsromantiker ser upp mot den stjärnklara himlen
I min hjärna är fred överskattat för kärnvapen vinner
Minns hur jag trånade dig och hur du bedårade mig
Och hur du sen blev världens mest plastmålade tjej
Med röda blåa ögon ser jag sanningen i vitögat
Det e så vi skriver när aforism o anikken e skithöga
Anikken
Vad ska man göra när man bygger för att riva ner
När pennan är slut och man inte kan skriva mer
Rännstens mentaliteten tar över och slår mig i bakhuvet
När jag läser det sista i min bok, en tom sida på avslutet
... Stänger igen boken
Som ger sanningen först när man blandar ihop orden
Afan levererar.. sällan skådade rader från hjärtat
Vi har redan paserat pärleporten när du står utanför och väntar
En sista tanke
En sista sorg
En sista vers
Ett sista andetag...
Afan
Jafan
Jaföfan