Debattartikel om graffiti
Tja alla muppar. Jag är själv inte aktiv målare, utan gillar mest att ha något att göra när man åker tåg. Skrev en textish för några månader sen som någon kanske tycker är kul.
Världens vackraste brott
Morgonen efter alliansens succéval går Kristina Axén Olin, M, ut med att det ska hårdsatsas för att motverka klotter och graffiti. Inom 24 timmar ska nytt klotter saneras, och de gråa betongytorna som Stockholms stad består av ska återigen bli gråa. Det är i och för sig inget nytt i att hårdsatsa emot klotter. När Socialdemokraterna styrde, eller vilka andra som helst för den delen, har kommunen och samhället varit fördömande gentemot graffiti. Bilden som gemene människa i samhället har om att en graffitimålare är en tungt kriminell ung man som går på droger och lyckoruset att förstöra samhällets egendom är missvisande.
Samhället är negativt för att de inte förstår sig på graffiti. Det är något nytt som inte låter sig styras, och därför räknas den som farlig. Polis och övervakningsinstanser lägger fokus på fel sorts brott. Hur kan det läggas ner så pass mycket tid och pengar i att jaga graffitimålare istället för att satsa mer på att motverka våldtäkter och personrån? Graffitin skadar inte någon fysiskt, utan uppmuntrar snarare i vår gråa och enformiga miljö. Vem skulle inte föredra stora, färgglada målningar i alla de tunnlar och på de väggar som är gråa? Den som påstår att de skulle föredra de gråa tunnlarna ljuger, för att verka politiskt korrekta. Graffitihatet har på senare växt fram som en självklarhet, utan att egentligen veta varför man ogillar det.
Målande på privat egendom som bostäder och skolor ska självklart inte accepteras. Men en stor del av det målandet är ett resultat av konsekvenserna en målare får om den åker fast. Målarna tvingas hålla till på undangömda platser som inte är lika offentliga som de platserna de vill måla på. "Taggandet", oftast enfärgade namn eller förkortningar, som vi är vana att se när vi åker kommunaltrafik, kommer däremot aldrig att försvinna. Det är inte speciellt snyggt eller intressant, men det kommer alltid att finnas där.
Det finns ett speciellt behov av att synas, att få uppmärksamhet. Idag är den materiella hysterin större än någonsin. Har du inte råd med rätt kläder eller den senaste mp3-spelaren finns det en risk att hamna utanför. De som inte har råd att ge sig in i den världen kan komma att söka uppmärksamhet från annat håll. Det är där "taggandet" kommer in i bilden. För en graffitimålare är att ta pendeltåget in till stan som att läsa tidningen. Genom tagsen får man reda på vem som har varit var.
Så istället för att jaga och straffa de som sysslar med graffitimålning, finns det flera andra alternativt för att motverka den olagliga graffitin. Legalisera seriös målning på offentliga gråa ytor som tunnlar, brofästen och cementväggar. Betydligt fler lagliga väggar som inte är lika uppgjorda och plastiga som de idag. Av de lagliga väggar som finns idag består några av långa träplank mitt ute i ingenstans. Man får heller inte ta död på graffitiku