Era åsikter och syn på bboying.

precis. inte bara en sysselsättning, något man lever igenom.
men alla som breakar tänker nog inte så, men bboys eller hur man ska säga.

jag som inte breakar bryr mig inte så mycket om annat än det jag själv dansar.. så, breaking betyder inte så mycket för mig. men visst är det kul att gå på jams och så.. för mig som inte breakar ser jag det nästan som en underhållning för oss andra som inte breakar.

Breaking/Breakdance/B-boying är enligt mig bara ett yrke. Dem som dansar "med hjärtat" eller tycker att det är ett "livsstil" är den som helt enkelt inte kommer (eller högst troligt någonsin kommer att komma) till den nivå där man kan faktist försörja sig på breaking.
Du som tror att du breakar för att det är "kul" eller "skoj" eller det ovanstående jag har skrivit kommer högst troligt att lägga av från och med den dagen du blir av med oskulden.

MVH. Korak

Ok först mina ÅSIKTER om dansen i sig:

jag tycker att den ska utföras som en konstform... sätt dansen o kreativiteten och alla grundsteg först. Trender och akrobatiska moves i andra hand. Respektera dansens grundare, läs gärna på om historien, respektera terminologi typ det heter BREAKING för vi dansar till BReakbeats osv .. sprid budskapet, var nogrann när du inforemrar nybörjare och okunniga så at du inte sätter halvsanningar i huvet på dom. Dela med dig av kunskaper, battla för att UTVECKLAS itne för att skapa fiender.

Ok nu till mitt förhållande till bboying:
jag träanr alldeles försällan, jobbet och andra framtidsplaner själ för mycket tid och jag finner det svårt att engegera sig fullständigt.
Men det finsn alltid där liksom..som en vital källa till att man är frisk,mår bra kan utveckalas och träffa vänner.

Jag måste nog citera ILLINI_DUDE P23 exakt på det han skriv.
Jag håller med exakt.

Jag håller me dej Illini tilll det budskapet som skall sägas rätt till alla shortys och newbies.

Men sen är dansen för mej en hobby, det fanns en tid dansen var för mej en bessattenhet =) Sen är inte dansen en livstil utan nått jag tycker om, Jag har schysst klädstil inte precis all-adiddas för jag dansar, Sen har man ju tjänat en slant och fått massa extra saker av dansen, så som flickvänner , kontakter, Kompisar och framför att man har haft roligt.

på boty 04 så träffade man massor av folk man inte förstod eller kunde prata med, Då märker man at genom att dansa så har man endå en full kontakt med varandra, det är såna moment och på jams man känner att man får tillbaka nått för alla dom timmarna man tränat.

B-BOY

Det är sant, men dansen för mig har verkligen inget att göra med klädstilen, men man känner en bekvämlighet i den sterotypa klädstilen för hip hop, men som jag själv på senare tid utvecklat i min klädstil går mer tillbaka till old school tiden av dansen , alltså inte lika baggy.
Dansen i sig själv, har format mig mer eller mindre, jag känner att man tillhör någonting mer unikt och omringar det mesta av min personlighet till världen. Folk utanför , alltså vanliga människor förstår sig inte på djupet av detta och hur många ungdomar som skulle ha gjort massa annat shit om inte det var för bboying (hip hop). Det har gett mig principer och mål i livet som är lika bra som andra kulturer om inte bättre.
Jag älskar hela skiten

Peace

Banal P60

du får tycka och tro vad du vill, men sanningen svider.

illini dude:Ok först mina ÅSIKTER om dansen i sig:

jag tycker att den ska utföras som en konstform... sätt dansen o kreativiteten och alla grundsteg först. Trender och akrobatiska moves i andra hand. Respektera dansens grundare, läs gärna på om historien, respektera terminologi typ det heter BREAKING för vi dansar till BReakbeats osv .. sprid budskapet, var nogrann när du inforemrar nybörjare och okunniga så at du inte sätter halvsanningar i huvet på dom. Dela med dig av kunskaper, battla för att UTVECKLAS itne för att skapa fiender.

Ok nu till mitt förhållande till bboying:
jag träanr alldeles försällan, jobbet och andra framtidsplaner själ för mycket tid och jag finner det svårt att engegera sig fullständigt.
Men det finsn alltid där liksom..som en vital källa till att man är frisk,mår bra kan utveckalas och träffa vänner.


shit manne du vet hur man snackar, håller med dig !

ps: dem du känner som försörjer sig på det och tycker att det är en livsstil tjänar nog inte hälften lika bra som jag gör.

Korak du tjänar för mycket pengar på det, mest för att du ha en agent.

Bra-Yo

"på boty 04 så träffade man massor av folk man inte förstod eller kunde prata med"

oroa dig inte.. du är en av dem.

Några grundpelare för mig (med den "viktigaste först, och sedan fallande ordning):

1. Dans . Breaking är en dans och således ska allting (toprocks, volter, freezes, power, downrock, ALLT! ) göras i takt och till musiken! Att sporadiskt studsa omkring på händer eller stå på en hand i 2 minuter är cirkus / gymnastik. Att göra det i takt till musiken är breaking!

2. Stil (hänger ihop lite med #3). Ett mål att ha är att få en egen personlig stil på allt man gör, det ska reflektera dig som dansar och / eller person. Man ska se från vilken enda rörelse som helst vem det är som dansar!

3. Kreativitet . Breaking är för mig ett sätt att uttrycka sin kreativitet. Självklart tar man inspiration från andra breakare, men det ska fortfarande vara "du", det ska bli ens egna rörelser. Att se en freeze / dowrock / whatever och därefter nöta den tills man sätter den är bite. Att däremot ta freezen och lägga din egen stil på den (dvs. tänka "hur ser den ut om jag gör den, hur vill jag ha den") är inspiration.

4. Helhet . För att citera Poe One (inte helt exakt) "You've gotta have it all. If you don't, and the other person has it all, you know you gonna loose that battle". I stort sett alla specialiserar vi oss på något. Men även man är bättre på en viss del ska man kunna allt!

Detta är mina grundpelare, min definition av en B-Boy. Samtidigt är det högt jag sätter ribban, och jag kan inte säga att jag själv helt uppnår dessa kriterier. Det är dock min vision, "min väg".

För övrigt är breaking en hobby för mig, och jag dansar endast för att jag tycker det är så sjukt roligt. Och, tvärtemot det Korak säger, så håller jag fortfarande på fastän jag har flickvän.
Personligen tycker jag väldigt illa om kommersialiseringen av B-Boying, jag tycker inte det är något man bör tjäna pengar på (men så är jag emot alla former av kommersialism också). Även om jag ser det som ens eget val, om man vill "sälja ut sin kultur" =P *inte helt seriöst*

Big ups!
I övrigt håller jag med Illini Dude i hans ypperliga inlägg; tyvärr är jag inte tillräckligt insatt i Breakinghistoria och dylikt och känner mig för lat för att göra något åt det. Förlåt mig.....

det e så bra att alla säger A men gör B...

B-BOYISM_4_LIFE

Alla yrken är ju pá sätt och vis en livstil...men alla livstilar behöver inte vara yrken.
Jag har ett annat yrke än min dans, men den har givit mitt liv en viss riktning...sá ja, för mej är det som en livsstil. Som sagt, jag lever inte AV min dans...men jag lever FÖR den, bland andra saker. Jag antar att det gör det till min hobby...en vital källa, som vár vän ILLINI säjer.
My humble point of view...

breaking för mig är en hobby, nått jag inte kan sluta tänka på heller. på jobbet kan jag börja breaka lite smått, men måste ändå hjälpa kunderna, men det gåt knappt..
att tjäna pengar tycker jag är helt okej, men sprid eran kunskaper om breaking och lär gärna ut, för att få fler breakare och mer kärlek till Breakdance.

OTG: att säga att all power ska va på takt är orimligt. Precis lika orimligt som att begära att alla shuffle (2 step, 6 step etc) steg ska vara i takt, själva poängen är ju att poängtera takten och vissa rhytm men inte att vara on beat jämnt det är stört omöjligt. Däremot att känna låten och ändra dig genom att ha kontakt med vad musiken kastar åt dig osv anser jag är mer rhytmiskt än att som en automaton försöka hitta varje takt i en 8.

silk_treadz P26

Kanske klumpigt formulerat av mig, men jag menade i stort sett det du sa. Ett sätt att göra något "i takt och till musiken" är enligt mig att, precis som du sa, poängtera taktslagen. Men det är kanske bara min definition av hur man är "on beat".

Kan också nämna att jag förkastar många "power-combos" just beroende på att det är en lång kombination helt utan taktkänsla. Jag anser att man i en powercombo bör påvisa dansandet, dvs. närheten till musiken och takten, med t.ex. freezes / övergångar.

För övrigt har jag en ganska märklig syn på hur power "bör" användas, men jag spar det till nån annan diskussion =)

Pass the peas.

jag tycker att det är jättekul att se på, det är fysiskt, krävande o häftigt. önskar att jag själv hade kontroll över mig egen kropp o kunde lära mig dansa. är så jävla klumpig o klen haha. nån gång. nån gång :)

rytm i power funkar finfint, kolla på omar eller varför inte Focus i flo-mos trailer.
blir så mycket fetare när det är on beat :P

för mycket bling mtv,gå in och göra ett powermove människor..jag vill se mera dans av de som kör inte bara akrobatik..

att säga att all power ska va på takt är orimligt. Precis lika orimligt som att begära att alla shuffle (2 step, 6 step etc) steg ska vara i takt, själva poängen är ju att poängtera takten och vissa rhytm men inte att vara on beat jämnt det är stört omöjligt. Däremot att känna låten och ändra dig genom att ha kontakt med vad musiken kastar åt dig osv anser jag är mer rhytmiskt än att som en automaton försöka hitta varje takt i en 8.

FAAAN, vad jag har längtat efter att någon ska säga detta !
SChilk THreaddz U DA MAN !