Klockan kvart över fem sitter han fortfarande still på stolen. Han känner sig tom och känner inte strålarna från solen. Han lever i mörkret så stilla så lugn för annars så kommer dom. Skuldkänslor från småsaker och även från "The number one" Den största skuldkänslan som han kallar för hans bästa Redrum. Nått som vi andra bara ser på TV och kallar vår värsta mardröm. Han plågas konstant av alla bilder i huvudet som flyger fram. Alla bilder som visar kaos, alla bilder som så smyger fram. Krossade drömmar om ett själsenligt Svennson liv med henne. Krossade sömmar i livets glädjeplagg som sakta från han lämnar. Att allt den natten skulle förvandlas till mentala svårigheter, satan Nu våldtagen av gud och har nu verbala svårigheter, mata han. Mata någon! Mata han.... han förstår inte varför det blev såhär. Att ett litet slag mot huvudet i ett litet bråk kan bli fel sådär. Väggarna i rummet är vita och personalen utanför är benvita. Tvångströjan hindrar han, nu kan han bara sitta och be & lita. Inget blir som förut och inget kan få tjejen att någonsin börja om. Hon ligger i en kista 2 m under backen och han måste sörja dom. Alla liv han har demoliserat, familjerna vardag han orsakat grått. Men han har alla memoriserat, nu så ensam utan att göra nått. blev kanske lite lång?
"Har du druckit bärs, din jävla bäver?"