[Audio] Piggalo-Lyftet Nu var det ett tag sen men är tillbaks med en ny sång. Egentligen är den rätt gammal men har inte kunnat spela in förens nu.Hoppas det gillas och att ni kan lämna en kommentar eller sextiofem.Vill gärna veta vad jag kan förbättra. Förutom mixen den vet jag suger.Text: JagMix: JagBeat: Cage-Public Property.http://soundcloud.com/piggalo/piggalo-lyftetDär kan ni ladda ned om ni vill.Och en text om någon är döv.
jag är rapparen som krattar medan grabbarna skrattarför jag fattar att mitt lönlösa jobb sammanfattarmin stil som svältande musiker är viril men steriloch är lika subtil som en krockande testbil med fet stil sopar jag rent med ett festsmiljag sopar rent på gatan det är ingen metaforkommer hem efter jobbet av med skon och leta såratt ha kängor som är små kan sätta sina spårmasserar mina tår och fantiserar om mitt måltittar in i värmen från ett litet kikhåljag skulle bli stor på rap om jag hade tidmen blir satt i skit och sed på som en sämre individdet skulle vara fränt att få slippa den här skitenatt få mätta aptiten, bygga upp självtillitenatt fatta att jag är mer en gratis arbetskraftstår och drömmer på jobbet och rappar i ett krattskaftJag väntar på lyftetMedan jag faller sitter fast bakom galler och drömer om kristallerJag väntar på lyftetsom ska ta mig härifrån kanske ett bankrån kan ta mig till mitt målrullar upp Marjiuana, Ja jag har en vanaoch en genväg till nirvana och till en brottsbanasom behövs när man gör hiphop för att inte bli en floppså jag sjunger om knark och hoppas på en hitt i topmen här får jag stå i ösregn utan regnställjag fryser och nyser och längtar efter kväll men jag är soldat som säger stop i musik formati takt med en boom-bapp loop och komik så klarthar på känn att jag aldrig blir stor som kenför jag har inget bolag och kan inte hitta hemså nu sitter jag i soffan utan parabolantennmedan rapparen på tv nämner parra på banken börjar känna mig nere låt mig bara få bluntenär på väg att falla ner kanske snavar på kantenför jag röker mer & mer är drogad i min ensamhetfast i min feghet, i en småstadsidentitet