[Audio] Timba - Nattdepp
En rätt deppig låt fylld av nattliga tankar. Har gjort allting som har med låten att göra, konstruktiv kritik uppskattas om det ens är någon som lyssnar. Vet att mixningen är rätt rutten.
Tanka här!
Tack till alla som orkar lyssna sig igenom hela låten och kommentera, det uppskattas på förhand. Puss.
Texten lyder som följer och är väl i princip tänkt som något sorts brev.
vers 1
försöker att gå vidare men tiden vi hade satte spår
så djupa att åren förvandlades till kraften att förstå
dagarna vi hade, som vi aldrig får tillbaks
har gått, men jag ångrar noll, det sista jag har är hat
du ligger just nu, och sover i en annan mans famn
jag funderar starkt på att dra mig mot ett annat land
inte bara sitta här och samla damm och ramla fram
genom spillrorna av glaset som ständigt vilar i min hand
jag försöker hela tiden fylla mitt liv med meningslöshet
som att dricka, men det gör du med, det är ingen hemlighet
dina hårstrån ligger kvar i mina kläder efter tvätt
efter tvätt, middan är slut, jag går hem utan efterrätt
det kommer att komma en dag då jag ringer dig
min största fruktan är att få svaret "vafan vill du mig"
men vi har någonting, tillsammans, som inte kan tas bort
den dagen det försvinner är den dagen då jag har tagits bort
vers 2
jag gör samma gamla saker nu, samma sak i dagar
sitter vaken på nätter i min ensamhet och skapar
det råder ingen tvekan om vilken inspiration du skänker
smärtan som växer fram är det som gör att du blänker
står ut från mängden, törs inte säga att det finns nån mer
som kan ge mig det du ger, och se mig som du ser mig
det finns inte just nu, nåt som talar mot att
vi borde prova oss igen, när min osäkerhet har botats
känner mig som elva, första gången hemma själv
i total ensamhet, väntar på att mamma kommer hem
men hon kommer inte, jag får spendera hela kvällen ensam
jag vet att hon finns, men hon är borta, jag är lämnad
så känns det, vet inte varför men det blev så bara
varit så ett tag nu, och enda lösningen är rep och snara
blir dock ingenting med det, så jag får skapa mig ett annat liv
men skärvan som jag saknar kommer tillbaka i en annan tid
vers 3
jag var visst inte färdig, med vad jag nu ville säga
det blir jag nog aldrig, för jag kan inte formulera känslan
sitter med en bit lera och försöker forma den efter dig
men den blir aldrig vacker nej, går inte att fånga en bättre tjej
jag har aldrig förstått vad det varit du sett i mig
jag förstörde ju bara gång på gång allt du hade gett till mig
det knäcker mig, så nu sitter jag och blöder ut i text igen
det räcker inte, på långa vägar, borde åka söder ut egentligen
men hjälper det? eller håller det bara en liten stund som innan
kanske borde hålla avstånd och bara minnas denna kvinnan
och låta henne leva livet med någon annan vid sin sida
så kan jag sitta med min ångest, tugga min egna skit och lida
jag ska bita i det sura, och skita fullt ut
i alla sakerna som kunde varit, och vara ensam, punkt slut
jag känner mig aldrig färdig, och det känns alltid som att jag ljuger
men det är min förbannelse, så det är jag som ska reda ut det