Bästa året för hip hop

1992 är mitt favoritår sen gammalt. Kom så oerhört många tolvor och album då som både var "officiella" klassiker och personliga favoriter. Men 1988 är också en enormt stark kandidat och kanske trots allt ännu starkare om man ser till de många olika kreativa explosioner som skedde då och det hisnande antalet klassiska album som släpptes. Hur som tycker jag att perioden 1988-1992 är bäst, även om 1979-1983 kanske är mest magisk och den period som intresserar mig mest för tillfället.

Precis som Soul_Survivor_II P34 skriver, 1992 är ett av mina favoritår. 2001 var också ett relativt bra år, det är min åsikt.

-95!

The Infamous, Temple Of Boom, Soul Food, Only Built For Cuban Linx, Liquid Swords, Lifestylez Of Da Poor & Dangerous, Onyx, Showbiz & AG, Pharcyde, Roots, Liks, KRS osv osv, fan massa sjukt feta plattor det året.

//Paz

94 helt klart!

Resurrection, illmatic, hard to earn, ready 2 die, dare is a darkside, tical, do you want more, daddy's home, outkast album, fugees, m.o.p. ...ja jävlar

Nej -95! Az, Das Efx, Pac, Masta Ace osv osv, hehe..

Nej men -94 är typ lika bra, det var en jävla fin period där med den bästa hiphopen, :)

tä fakk! Tänkte va dryg o skriva "va fan släppte ace -95?" Sket i det, googlade och upptäckte att jag fan missat både "SlaughtaHause" OCH "Sittin on chrome" !!! :D

1996 minns jag att jag älskade nästan varenda låt jag hörde. Man kunde gå till hiphop-sektionen i skivaffären, blunda och plocka en skiva på random och i nio fall av tio så var det guld. 94-95 också förstås men 96 är enligt mej sista året innan allt började dala. (även om jag är ett stort fan av late-90's-indie-hiphop, så var det inte samma sak) Vet inte om detta jag skriver ens verkar vettigt, har jobbat dubbelskift och somnar snart skrivandes

Bring the 90's back!

Sittin On Chrome är värsta drogen för mig, har svårt att släppa den skivan för tillfället, haha.. Så jävla skön produktion på den!

Machete skrev:
-95!

The Infamous, Temple Of Boom, Soul Food, Only Built For Cuban Linx, Liquid Swords, Lifestylez Of Da Poor & Dangerous, Onyx, Showbiz & AG, Pharcyde, Roots, Liks, KRS osv osv, fan massa sjukt feta plattor det året.

//Paz

Håller med om 95! Me against the world, Return to the 36 Chambers: The Dirty Version, Safe + Sound, E. 1999 Eternal, Livin' Proof osv osv

Men det är svårt! 94 är med sjukt med Gang Starr, Nas, Common, Organized Konfusion, Beatnuts, Pete Rock & CL Smooth, Jeru, Biggie, Outkast, Gravediggaz, UGK etc!

1990 var the best decade för mig iallafall!

Peace

Snackar vi hiphop musik, så säger jag 1994.
Hoppas 2014 blir lika fet som 1994.

Dopeness skrev:
Snackar vi hiphop musik, så säger jag 1994.
Hoppas 2014 blir lika fet som 1994.

HAH!

Efter -96 gick det helt down the drain. 79-96 är de åren då det ändå släpptes mer bra än dåligt. Då dålig rapmusik var undantaget i stället för tvärtom. I min bok iaf, det är ju subjektivt.

Men av de åren tycker jag helt klart 88-92 var mest kreativa och varierade. Finns oerhört mycket bra hiphop från typ 94, 95 eller 96 också, men mycket av det är "bra på samma sätt". Genren hade redan börjat "sätta sig" på gott och ont. Det finns hundratals grymma tolvor i Black Moon-skolan t.ex.

Men i slutet på 80-talet hade man liksom bredden från Juice Crew och Flavor Unit till Eazy E och NWA till De La och Jungle Brothers till Stetsasonic till Ultramagnetics till KRS till Eric B. & Rakim till PE osv osv. Grupper som alla släppte singlar och album som var väldigt originella och individuella. Missförstå mig rätt, jag har ett gäng favoritlåtar och -album från 1995 också, men strängt taget har de alla ungefär samma sound ändå. Med vissa lysande undantag förstås. Dah Shinin', Livin' Proof, The Infamous, Lifestylez och Only Built är odödliga klassiker, men de har ju alla ungefär samma sound och känsla. Det är inte lika stor individuell variation som mellan Public Enemy, Juice Crew, De La Soul och Stetsasonic t.ex. Samtidigt gillar man ju monotonin och den där lättillgängliga, tvärfeta känslan förstås!

Ja, efter -96 så blev det verkligen mycket sämre men vissa guldkorn kom ju ändå ut och det sker till och med idag. Men de riktigt odödliga klassikerna var nog mest före -96. Ska jag ranka mina 100 favorit hiphopskivor så är det ytterst få från senare än -96 som platsar där. Jag förstår hur du tänker angående originalitet och variation osv men jag låter inte det komma före rena fakta på sätt och vis. Dvs, sure många skivor som kom ut mellan -92 och -96 kanske inte uppfann hjulet på nytt men är oavsett det bästa som gjorts i de stilarna eller genrerna så för mig så kommer den lilla epoken före t.ex. -88 till -92 men det är ju inte med mycket, :)

//Paz

Men avancerad rimteknik måste väl ändå tillhöra "att uppfinna hjulet"?

Sen tycker jag folk är lite hårda på -97 också: Slim Shady, Life After Death, Wu Forever, In My Lifetime, I Got Next, One Day Till It All Make Sense, 18th Letter, Adrenaline Rush, Art Of War, Wyclef Allstars...?

Soul_Survivor_II Jag förstår vad du säger och håller med en del. Men det är ändå stor skillnad på Enter The Wu-Tang Cland & The Chronic eller Livin Proof & Doggystyle t.ex.

Machete:

Håller med om att det släpps bra låtar även idag. Till och med ett och annat bra album. Den stora skillnaden mellan innan och efter 96 (eller var man nu drar gränsen, den är ju lite glidande) är själva ration. Jag minns det iaf såsom gremlin beskriver det att fram tills dess så tyckte man nästan varenda hiphoplåt man hörde var grym eller iaf inte wack. Idag är fallet det omvända. Det görs en jävla massa bra musik, men de utgör på nåt sätt ändå undantag och är svårare att gräva fram. Det har alltid funnits både straight up wack shit som alla hatar (Vanilla Ice, Marky Mark, MC Hammer) och musik som inte fallit exakt alla i smaken (själv hade jag alltid svårt för Cypress Hill och House Of Pain t.ex.) Men fortfarande: 1988 eller 1992 eller 1994 utgjorde de på nåt sätt enskilda exempel som avvek från normen. När du kollade Yo eller lyssnade på Soul Corner förr så var ju det mesta åtminstone ganska bra. Sen blev inte allt favoriter, man var kanske mer kräsen då eftersom man "hade råd med" det. Jag tror egentligen inte det görs mindre bra hiphop nu, men det görs oerhört mycket mer dålig hiphop. Och det är mkt svårare att hitta allt bra, för den släpps i princip aldrig på stora skivbolag osv. Slå på en stor rapradioshow idag och du kommer höra massa wack shit. Så var det ju inte förr.

Vad som är "det bästa" är ju såklart en smaksak. Vissa tycker säkert det kom flest grymma album 2007 också. Själv tycker jag rätt få plattor från någon era before or since fuckar med t.ex. It Takes A Nation, Mecca And The Soul Brother, Reel To Reel och Funky Technician.

jaojao

Återigen smaksak. Ingen av plattorna du nämner är direkt top 100 hiphop albums ever-material för mig. Många av dem är också helt "OK för att vara 97" men du behöver inte gå längre än till samma artisters tidigare alster för att höra en rejäl kvalitetsskillnad. Enter The Wu-Tang är för mig minst dubbelt så bra som Forever. Hatade Forever när den kom. Med åren har jag börjat uppskatta en del av låtarna, kanske deprimerande nog i takt med att man vant sig vid ännu sämre hiphop. Men bredvid Enter The Wu är den en bagatell för mig. 18th Letter har ett par bra låtar, men återigen, jämför med Rakims riktiga klassiker (de fyra albumen med Eric B.) och en milsvid skillnad visar sig. Life After Death är inte alls i klass med Ready To Die, One Day når bara bitvis till Resurrections nivå. I Got Next har bra låtar, men är knappast en Criminal Minded eller en Return Of The Boom Bap. Men det är bara mina åsikter. 97 minns jag framförallt för Rawkusgrejorna m.fl. indietolvor och sånt. Stora album på stora bolag var det inget höjdarår för enl min mening. CNN-plattan tror jag att jag gillade mest från det året bland album kanske.

Dopeness

Sant, jag tänkte nog lite ensidigt "östkust" när jag tänkte 90-tal. Men tycker nog ändå att då är vi uppe i två ganska skilda men inom sig mallade sound. Dessutom var Dre redan verksam under 88-eran. Wu-Tang kom verkligen med ett fräscht sound men hade snart 489237 efterföljare.

Att nån kom in från ett oväntat håll och skapade nåt helt eget sound som Jungle Brothers, Stetsonic, EPMD eller De La gjorde när de debuterade skedde inte i lika hög grad 1995 skulle jag vilja påstå. Eller så är det samma grej där, det gjordes, men försvann i mängden av mer "mallade" sounds. Missförstå mig rätt, jag älskar många av de här randomtolvorna från 1995, men väldigt många av dem är ju lite Black Moon-kopior minst sagt. Eller DITC-wannabes. Som fortfarande gör fantastiskt grym musik, men om man nu vill peta in originalitet som en faktor också menar jag att "the golden era" i slutet på 80-talet var mer varierad. Men visst, variation i sig är absolut inget kvalitetstecken. 2012 hittar ju MCs 2012 olika sätt att vara wack på, såatteh...

Nu hade jag skrivit ett jättelångt inlägg om varför just 1994 är mitt favoritår, meeen så hängde sig burken och det försvann.

Kort och gott, 1994 är mitt favoritår. Många feta album, mycket feta indie 12or.

Mina favoritår öht är 92-96. Även om jag äter allt från 88-98.

Lite OT men jag tror jag lyssnade igenom life after death en gång, lät som en jävligt trött och kommersiell platta, kanske borde ge den en chans igen... En vacker dag (som det ser ut lär de vackra dagarna dröja)

Har ju redan gjort klart i nån tråd vad jag tycker om 80-talet... Känns ändå svårt att fastslå ett år, den skiva jag spelat flest gånger är nog reasonable doubt (fast den har ett par-tre spår jag hoppar) och den kom 96... Det är nog nästan "objektivt" ändå 92 som är det bästa året som folk varit inne på, 94 kom det också mkt bra.


Många släpp nu för ju fö det här att låta helt ok

Life After Death har en jäkla massa filler. Men den har också Kick In The Door, 10 Crack Commandments, Ni**as Bleed och What's Beef. Och det där Schoolly D-interludet och lite annat. Tror den trippel-LPn skulle kunna editeras ner till en fet 1LP/EP med 5-10 spår.

Kan nog aldrig förmå mig att säga att Ice Ice Baby låter bra jämfört med nånting alls, haha...sån avsky den fyller mig med. Men OK, Die Antwoort och Riff Raff är kanske ännu värre...

Subjektivt är 92 bäst. mitt favoritår, antagligen för det var den period då jag verkligen nästan bara levde för hiphopmusik. Mer "objektivt" säger jag -88 pga den stora mängden "officiella klassiker" och den stora mängden olika stilar och expereminetlustan som ledde till så många lyckade experiment. Har ni sett dlites bild där han lägger upp typ 50 albumomslag från 88 varav många är superklassiker och många andra också är jävligt bra? It's all fine and dandy att räkna upp 10-15 grymma album från nästan vilket år som helst, men den där "affischen" han gjorde är faktiskt lite svår att värja sig emot!

Jag är nog en av de få som gillar "life after death" mer än "ready to die".