De "bra" producenterna
Det kryllar av dem i hiphop under 00- och 10-talet.
De är duktiga, "bra" producenter. Det är svårt att ogilla nåt de gör, deras beats är alltid helt OK. Beats som puttrar på och passar till rappen. Men mycket sällan eller aldrig lyckas de göra nåt som verkligen känns ända in i själen. De har inga, eller mkt få goose bump moments.
De saknar helt den där gudagåvan som Pete Rock, Diamond D, Marley Marl eller DJ Premier har att få en att stanna upp och undra vad fan var det där?? Rewind that!!! Eller för att låta mindre gubbig kan jag nämna att även nyare producenter som DOOM, Madlib och Jay-Dee får till såna tunga beats som känns i hjärtat.
Och jag pratar inte alls om dåliga producenter, detta är consistently OK cats.
Jag kallar det Alchemist-syndromet. Han startade typ den här trenden. Han har troligen aldrig gjort ett beat jag hatat, men vid sidan av Prodigy-grejerna på Return Of The Mac har han heller aldrig givit mig gåshud.
Jag vet inte om det är att de är dåliga på trummor, är keffa på att mixa eller försöker slipa soundet så det passar radiostationer som ändå aldrig kommer spela deras grejer eller vad det är. Bra producenter som sällan eller aldrig bränner till. What's up with all these "good" producers???
Nottz, Statik Selektah, Marco Polo, Oddisee, Nicolay, Alchemist, Jake One, Coptic, Moss, 9th Wonder, Khrysis, Ill Mind...the list goes on...