Lyssnade massor på Ben förrut. Hans skiva
Who need actions when you got words var sjukt bra, kanske för ja är ett fan av intressant storytelling, samt Londondialekten är behaglig.
Vart dock ruskigt besviken när han lämnade hiphopen helt, rösten förvandlades till gay och hela min bild av denna snubbe förändrades. Även om konceptet med nyaste skivan
The Defamation of Strickland Banks är väldigt cool, alla låtar liksom ingår i en och samma berättelse.
Men tyvärr, den musiken är inte min kopp te.
Han har utan tvekan talang för musik, hanterar många genrer.
Om du inte redan gjort de så få tag i första skivan från -06, ge varje låt en chans, kolla lyriken och uppmärksamma att han sjunger dom flesta (alla)? refrängerna själv. Tog lång tid innan ja fattade de haha.
En personlig favorit, på grund av upptrappningen i slutet av låten =)
(observera att versionen på skivan inte är cencurerad och tyngre producerad, iaf i min mening)
Shu