Now and Then
Jag tillhör den generation som växte upp under 90-talet. 90-talet anses av många, liksom mig själv vara hip-hop musikens gyllene tidsålder. Jag tycker fortfarande om hip-hop musiken som produceras idag men jag anser att den saknar den känsla och autenticitet som präglade 90-talets hip-hop. Det är ett odisputerbart faktum att kommersiella element har korrumperat musikgenren. Under 90-talet blev hip-hop musiken (kulturen) tillgänglig för en bredare publik och började därmed generera stora pengar. Resultatet av detta var att individer som saknade både känsla och respekt för musiken gav sig in i branschen, deras enda motiv var att tjäna pengar. Det nyskapande och den kreativitet som skapade klassiska 90-tals skivor av artister som Wu-tang clan, Gangstarr och Boot Camp Clik upphörde då affärsmän utan förståelse eller respekt för kulturen alltmer tog kontroll över artisternas kreativa process. Förändringarna skedde till en början långsamt för att sedan accelerera. Det viktigaste blev inte längre lyricism eller originalitet utan endast möjlig kommersiell gångbarhet, skivbolagens A&Rs prioriterade singelplaceringar och gimmickrappare framför musikalisk talang. Artister som inte passade in i bolagens definition av möjlig kommersiell gångbarhet slutade att få bolagens uppbackning. Detta tvingade artister att rätta sig efter den typen av musik och image skivbolagen var ute efter. Under 90-talet existerade det mängder av independent bolag som producerade kvalitets hip-hop, de skulle komma att konkurreras ut eller köpas upp av de större bolagen. De mindre bolagen saknade de pengar som krävdes för att få sina artisters låtar och videos att spelas på radio och visas i TV. Produkten av kommersialiseringen av hip-hop musiken är att den i dagsläget befinner sig i ett läge där 90% av rapparna mer eller mindre är kopior av varandra. Musiken har under 2000-talet enligt mig befunnit sig i ett kreativt dödläge(självklart med vissa undantag, det finns fortfarande mängder med underground artister som producerar kvalitets musik). Dagens hip-hop videor liknar mer reklamfilmer för bilar, guld och märkeskläder än uttryck för musikalisk och konstnärlig kreativitet. Majoriteten av låtmaterialet är lika enformigt och intetsägande som videorna, större delen av dagens artisters album präglas av våldromantisering, kvinnoförakt och hyllande av kapitalismen. Jag påstår inte på något sätt att hip-hopen under 90-talet inte innehåller de tidigare nämnda elementen, men det existerar en stor skillnad då jag anser att 90-tals artisterna aldrig romantiserade våld eller droghandel på samma sätt som dagens artister utan snarare endast rapporterade om den rådande situationen i deras del av samhället. Det är säkert många som läser detta och inte alls håller med. Om du är en av dem som anser att hip-hop musiken utvecklats i rätt riktning så skulle jag gärna vilja höra dina åsikter. http://youtube.com/v/B8e76XpXD1o http://youtube.com/v/L6_6E0T3wss http://youtube.com/v/kT4jQld_FiE
Jag håller med och jag håller inte med... "Våldromantisering, kvinnoförakt och hyllande av kapitalismen" tycker jag började eskalera ordentligt redan med NWA. Man får ta sig till 1987 för en time of innocence. Jag är den förste att beklaga den utvecklingen, men samtidigt är det en spegling av samhället i stort och alla de tre onda tingen var flitigt förekommande även under åren som följde. ALltså 88-96, då så många klassiker kom (t.ex. BCC, Wu och Gang Starr som du nämner). Lägger vi dessutom till drogromantik så badade den klassiska eran i skit. SAmtidigt vet jag att den mest klassiska eran för mig var 88-92. Sen sköt jag fram det till 94 för några år sen. Nu börjar jag känna att det borde vara till 96. Delvis beror detta på rent uppenbara ljudmässiga förändringar. Man samplade ju på ett mycket smutsigare sätt på den tiden pga den utrustning de flesta använde, det fanns fler härliga oanvända samplingar att använda, i början av eran blev man oftast inte stämd för sin samplingar och kunde köra lååånga härliga loopar i stället för korta chops o.s.v. o.s.v. Vanliga matter of fact anledningar till att hiphop LÄT så mycket bättre fram till 96 i mina och många andras öron. Även om t.ex. Premier är jordens skickligaste choppare, så kommer hans cleana, choppade beats på t.ex. Moment Of Truth (hur grymma dom än är) aldrig att kunna tävla med hans långa svängiga loopar på Step In The Arena i mina öron. Samtidigt är det så att minnet blir mer och mer selektivt ju längre tiden går. Tänk på 1992 och du minns BARA grymma låtar. Men kolla igenom vad som egentligen släpptes då och du hittar en del musik du INTE gillade. Som kontrast, tänk på t.ex. 2004 eller 2005. Spontant känns det för mig som det kom max ett par tolvor och nåt album av intresse de åren. För det ligger så nära i tiden, så det man minns är floden av skivbolagsprodukter och MTV-skit. Men sätt ihop ett tape med de 20 bästa spåren från 04 eller 05 och de åren kommer kännas klassiska, jag lovar! Du har ju helt rätt i att skivbolagen fått stor makt och att mycket musik släpps enbart pga vinstintressen, men samtidigt finns det en massa bra musik utanför den absoluta mittfåren. Nästan alla klassiska artister från 92 eller 94 släpper fortfarande musik i en eller annan form och de tkommer ett par nya feta MCs varje år som en keeper of the golden years borde kunna omfamna. Titta på Joell, Term eller Saigon. Så jag tror definitvt det släpps mer skräp nu, men jag tror nog inte det kommer mindre bra musik faktiskt. I alla fall inte om man bortser från sample-fakta och en del rent praktiska förutsättningar... Men jag tycker du verkar koncentrera dig nästan helt på MTV-hiphoppen. Särskilt när du beskriver hur en hiphopvideo ser ut. Sådär såg inte Pete Rocks senaste video ut. Så ser inte Termanologys videos ut. Inte Sadat X', eMCs eller OC&AGs heller... Förstår vad du menar men håller bara delvis med. Tyckte Biggie och grabbarna glorifierade droghandeln rätt hårt faktiskt. Redan Schoolly D snackade gatuvåld rätt fritt. Var gränsen går mellan att rapportera och glorifiera är ju dock en mkt delikat fråga. Hur mkt kan man rapportera i första person innan de tkänns som en glorifiering? Och är inte glorifieringen i sig en sorts rapport från ett dödssjukt samhälle? Delvis handlar det nog också om i vilken kontext man tolkar in musiken och texterna. Titta på Prodigy från Mobb Deep t.ex. 1995 släppte Mobben klassikern Infamous. För mig var det (och kommer alltid att vara) en av tidernas sorgligaste album. Dom snackar om att vara unga män med gamla sinnen, om att hamna i helvetet, om att inte vilja leva mer o.s.v. Ren och skär sorg över sakernas hemska tillstånd i mina öron. Rakt av. Nu sitter Prodigy och agerar som den äckligaste gangster när han snackar om "no snitching" gällande drug dealers och sån äcklig idioti. Samma kille dock. Troligen hade han samma fucked up mentalitet redan 95 och 93, fast då hörde man det sorgliga i det och rapporterandet. Nu är det lättare att höra glorifieringen och at tmånga rappare (och t.o.m. vissa whoa-användare) faktiskt HAR den här förvridna världsbilden. Att man tycker det är helt OK att sälja droger och fel att skvallra till polisen om det. På riktigt, inte som en pose. Men de thar nog varit så hela tiden, fast de tkommit fram på olika sätt och varit olika tydligt...
Detta var de bästa och mest välskrivna inlägg jag läst här på många år. Många intressanta poänger har framlagts. Det jag kan sakna, så här på rak arm, är lekfullheten som Pharcyde och Native Tounges utövade. Den machoattityd som hiphop ofta förknippas med fick med dessa artister ta ett steg tillbaka. Jag tycker dock inte texterna förändrats märkbart. Men när tid har förflutit tenderar vi att romantisera det. New Yorks tuffa områden romantiseras på ett sätt som maffian romantiseras i t.ex Gudfadern. Jag märker att jag pratar i nattmössan nu och slutar därför. PZ
"Who the motherfuckin' bawse?"
soulable: Tycker Madlib, Doom, Grimm m.fl. stått för rätt mkt lekfullhet på 00-talet. Men visselrigen av en mkt mörkare art. Håller med dig om Gudfadern, bra liknelse.
Hiphop blev större så det är klart att kopiorna har ökat. Media överlag är fixerad på kapitalism och allt som hör därtill så det är klart att hiphop har hängt med.
Dagens hip-hop videor liknar mer reklamfilmer för bilar, guld och märkeskläder än uttryck för musikalisk och konstnärlig kreativitet. Att säga så bevisar för mig att du inte tittat längre än TV'ns utbud och har därför inte ens ansträngt dig om att kolla upp om det du skriver faktiskt stämmer.
Det görs faktiskt annan hiphop än det MTV och The Voice spelar.
Fan vad jag börjar tröttna på alla tjuriga gamla hiphop-gubbar som gnäller över att det var bättreförr.
Redline!
Octagon: Fast du har en tendens till att ställa dig på tvären i alla trådar. Ingen sysslar väl med någon sorts hiphopdomedags profetior, det är ju mer känslan av att allt var gedignare förr. För så känns det faktiskt. SSII: Grimm, Doom och Madlib gör det på ett helt annat sätt, men kanske kan liknas till det lekfulla i samtiden. Arsonists tycker jag hade något som liknade det jag är ute efter, men det rann ju ut i sanden. PZ
"Who the motherfuckin' bawse?"
Producent
2008-08-01 14:41
NY hiphop som håller klassen idag som förr ;)
orkar inte lista allt, men detta är bara en liten del av det som finns där ute och kommer alltid finnas !
Since 1984 @realgizlee // twitter
soundbwoy Real Talk rakt av.
Shuu
Håller med om mycket. Men något flera av er missar är att det finns en helt annan tillgänglighet till musik nuförtiden. Förr så var det dels svårare att både producera och att spela in låtar om man inte hade en tillgång till mixer/studio etc. Nu kan vilken dåre som helst spela in och sen slänga upp det på youtube och bli hur känd som helst (ta tex soulja boy,Basshunter etc) Dom två hade aldrig blivit kända utan internet. Internet har gett oss otroligt mycket och utvecklat min musiksmak något enormt men samtidigt har det kommit en hel del skit med det. Tror ni inte att internet spelar roll?
"IT'S AN OLD GAME, MY LOVE..."
soulable: Haha, jag brukar ha rätt kontroversiella åsikter som jag känner att jag måste vädra ;) Men hursomhelst, hur ofta dyker inte en sån här tråd upp med exakt samma innehåll men av en ny användare som precis skapat sitt konto. Visst, back in the day var utbudet på TV och radio bredare och innehållet i musiken hade mer substans. Men sen blev hiphop pop och helt plötsligt lyssnar hela världen på något som fortfarande kallas hiphop. Samma grej hände med rocken. Men att säga att att hiphop hamnat i ett dödläge är idioti i mina öron. Jag tycker att hiphop just nu är i sin mest kreativa fas. Dessutom skiljer sig stilarna mer och mer från varandra vart man än kollar men det är fortfarande hiphop. Dessutom finns det rappare, producenter och DJs i andra länder än USA som är skittunga. Bara för att det inte syns på TV eller radio betyder det inte att skiten inte finns, det gäller bara att hänga med i utvecklingen och använda datorn när man letar musik. Fan, bara på MySpace kan man hitta tonvis med bra artister. Och för att klargöra, jag tycker inte om utvecklingen ett dugg. Jag har samlat hiphop cd's sedan 92 och har fortfarande en bärbar cd-spelare. På sistonde har jag börjat snegla på MP3-spelare. Med andra ord, man måste följa med i utvecklingen och skaffa sin musik på annat sätt än man tidigare gjort, vare sig det handlar om att hitta nya rappare som man tycker är bra eller att uppdatera sin bärbara musikspelare.
Redline!
"Våldromantisering, kvinnoförakt och hyllande av kapitalismen" tycker jag började eskalera ordentligt redan med NWA" Visst, fast inte i narheten pa ett lika utstuderat satt som i dagslaget. Dagens hip-hop videor liknar mer reklamfilmer för bilar, guld och märkeskläder än uttryck för musikalisk och konstnärlig kreativitet. "Att säga så bevisar för mig att du inte tittat längre än TV'ns utbud och har därför inte ens ansträngt dig om att kolla upp om det du skriver faktiskt stämmer." Majoriteten av musikvideorna maste ju rimligtvis representera var tids hip-hop. For att studera hip-hopen och dess utveckling ar det i hogsta grad nodvandigt att i forsta hand studera kommersiella medier som exempelvis Mtv eftersom det ar dem som nar ut till en bredare publik. Om det sen finns artister som gor musikvideor som ingen ser ar egentligen helt ovasentligt. "Men att säga att att hiphop hamnat i ett dödläge är idioti i mina öron. Jag tycker att hiphop just nu är i sin mest kreativa fas" Jag fornekar inte att det fortfarande produceras bra musik men independent artister som aldrig nar ut till en bredare publik ar knappast representativa for dagens Hip-hop. Under 90-talet spelades artister som Gangstarr, Das Efx och Wu-tang clan pa Mtv, idag skulle den sortens artister aldrig kunna na den kommersiella framgang de nadde under 90-talet.
Lyricist
2008-08-02 10:34
Dr.Octagon X26 word på ditt senaste där... Hiphop just nu är så jävla stort och har aldrig varit så här stort.. det går inte att säga att det är i ett dödläge när det växer som aldrig förr, sen att sktien som pumpas på mtv enligt mig knappt borde få räknas till genren är en helt annan sak, men the real shit finns fortfarande och kommer alltid finnas så länge dom som vet vad det är, fortsätter att göra det dom själva tycker är bra och se till att lära det dom vet vidare till den yngre generationen.
Jag är inte offtopic, jag tycker bara att det jag hade o säga var snäppet viktigare...
soundbwoy: Läser du enbart det du vill läsa?
Fuck TV. Ingen kollar på TV längre. Hur kan du säga att ingen ser de videos som inte går på TV när det finns oändligt med videos på youtube som har över femsiffriga tittarsiffror (och även skitmånga med sex,sju och åttasiffriga tittarsiffror). Det som går på MTV är inte
Under 90-talet spelades artister som Gangstarr, Das Efx och Wu-tang clan pa Mtv, idag skulle den sortens artister aldrig kunna na den kommersiella framgang de nadde under 90-talet. Det beror på att de är gubbar som börjar närma sig 50-strecket är ointressanta för MTV's målgrupp som består av 14-åriga småtjejer.
Så, istället för att skapa en användare på whoa för att gnälla över något som otaliga 30-plussare redan har gjort borde du istället leta upp lite gamla och nya artister på nätet och köpa deras skiva via iTunes. Eller gå på deras spelning. Eller köp deras T-Shirt. Supporta det du tycker är värt att supporta för det är så stora delar av musikbranschen ser ut idag. Alltså att artisten mer eller mindre gör allt själv och är beroende av DIN support. GZA eller Guru kommer INTE att gynnas ett dugg av den här tråden dock.
Redline!
"Hiphop just nu är så jävla stort och har aldrig varit så här stort.. det går inte att säga att det är i ett dödläge när det växer som aldrig förr", Tvartom sa har musiken varit pa nedgang ett antal ar nu. Det finns fortfarande ett antal artister som tjanar stora pengar men klyftan mellan dem och de ovriga ar enorm. 1997 lag Wu-tang clans album "Wu-tang Forever" hogt upp pa den svenska forsaljningslistan, jag tvivlar pa att den sortens musik ens skulle komma i narheten av en placering idag.
soundbwoy: Du vet inte vad du pratar om och uppenbarligen vägrar du ta till dig vad jag skriver. Musiken du gillade för över tio år sedan kommer inte vara populär idag. Det kallas utveckling. Och btw, för två-tre år sedan låg Wu-Tangs 36 Chambers på top tio sålda hiphop-album i Sverige.
Redline!
Under 90-talet spelades artister som Gangstarr, Das Efx och Wu-tang clan pa Mtv, idag skulle den sortens artister aldrig kunna na den kommersiella framgang de nadde under 90-talet. "Det beror på att de är gubbar som börjar närma sig 50-strecket är ointressanta för MTV's målgrupp som består av 14-åriga småtjejer." Sjalvklart sa syftade jag pa nya artister fran samma genre "Så, istället för att skapa en användare på whoa för att gnälla över något som otaliga 30-plussare redan har gjort borde du istället leta upp lite gamla och nya artister på nätet och köpa deras skiva via iTunes." Jag har redan bekraftat att det fortfarande gors bra musik, men den musiken tillhor undantaget. Majoriteten av det som slapps idag haller lag kvalitet. " Musiken du gillade för över tio år sedan kommer inte vara populär idag. Det kallas utveckling." Du ar uppenbarligen en extremt trogfattad person, det ar ok det finns utrymme for sana ocksa. Jag anvander artisterna fran 90-talet som exempel pa hur icke kommersiella artister fran denna tidsperiod lyckades na kommersiell framgang. Jag har inte pa nagot satt havdat att jag onskar att dagens artister skall lata pa samma satt som de gjorde da. De ar bara exempel pa hur annorlunda situationen var under denna tidsperiod. Jag havdar fortfarande att artister som 50 cent, Nelly och dip-set ar representativa for var tids hip-hop, independent artister utgor undantaget fran regeln och ar darmed inte representativa.
soundbwoy: Jag förklarade det där uppe. Hiphop blev pop, likt rocken gjorde ett par årtionden tidigare. Läget är som det är men fortfarande, det finns mer tyngre rappare i dagsläget än det fanns på 90-talet. Även de från 90-talet släpper tunga grejer idag. Sluta kolla på TV och lyssna på radio och välj din egen musik istället.
Redline!
Dr.Octagon X26 sa de bra på sitt första inlägg.
-pack you'r bags man, you are a tourist!
kolla på hiphop vs america på youtube. Det finns 10 delar uppe. Det är en panel som består av rappare, författare, journalister, modeller etc.. som diskuterar/debaterar hur hiphop påverkar amerikanska samhället och vilket budskap som många artister förmedlar till dom yngre och varför. De pratar även om varför många artister väljer att förnedra kvinnor i deras video etc...
Shuu