The Roots

Lyssna på deras nya skiva, The game theory

Lyssna på things fall apart och illadelph halflife om och om igen..

Tack! ingen som har några tips om enskilda låtar och inte album?

adrenaline

Deras gamla skivor är skadligt bra, illadelph Halflife, det albumet är deras bästa. Jag tycker att det gick lite utför när dem skulle visa att dom inte bara kör samma sak hela tiden. Fast jag får erkänna att jag har fallit för The tipping point och Phrenology. =)

i dont care

En start (deras singla)

100% Dundee
The Seed 2.0
Somebody's Gotta Do It

Kan jag väl lägga till med...

Är själv en album-människa så är fan svårt att tipsa om bara låtar.
Sen så är The Roots en sån grupp som verkligen gör album med.
Sound, sammanhållning och jämn nivå som gör att helheten är ännu intressantare.

*singlar med r ska det ju vara

Dou You Want More??? från 1994, deras helt klart bästa album.
Black Thought är så jävla bra på den skivan.
Kolla in låtar som Silent Treatment, Distortion To The Static, Proceed, The Lesson pt 1, Do You Want More m fl.

Jag är helt såld på Phrenology och Illadelph Halflife.

Tack för svaren!

Ska lyssna igenom det ni har sagt nu..!

Guns are drawn!

Do You Want More?!!!??!

Det är det album som gäller. Alla andra är alldeles för ojämna och zzzzzzz...

Senaste plattan är verkligen sjukt bra

Låtar då!

Don't Say Nuthin'
What They Do
Clones
Act One
Next Movement
Ain't Sayin' Nothing New

Fattar inte hur Soulmannen kan säga att Things Fall Apart är ojämn och zzz? Pure hiphop!


Bless Up!

Soulable: Den är ju typexemplet på deras ojämnhet! Har ett par riktigt, riktigt feta spår, som Love Of My Life, Next Movement och You Got Me.

Men också minst en halvtimme sömnigt jammande och på pappret festliga idéer om att återvinna gamla old skool jams som borde lämnats på studiogolvet.

Ta en låt som Double Trouble. För mig är det typexemplet på när man börjar känna att hela okayplayer-grejen bara är ett teoretiserande luftslott. Den får mig alltid attlängta efter Dipset eller nåt. Vad som helst med lite liv i.

Det är naturligtvis helt upp till tycke och smak, men för mig är det precis de elementen som gjorde Do You Want More unik, intressant och klassisk som på Things Fall Apart har blivit stela, störande, pretentiösa och sömniga. Jazzen, improvisationerna, de ständiga småstölderna och återanvänandet, de fnissigt nördiga referenserna. Alltsedan dess är Roots för mig bara lyssningsbara när de gör raka, enkla hitlåtar.

Roots ska inte vara som en dag på stranden där man bara kan njuta hela dagen. Dom ska man härda igenom för att så småning om hitta kärnan i deras smått unika sound.
Att bara lyssna på dom raka hitlåtarna låter för mig som ren lathet.

Sen vill jag hylla användning "teoretiserande luftslott". Inte varje dag! Tack för svaret också, mer än jag bad om!

PZ

soulable: En hitlåt är en hitlåt. Men de här grejerna man härdar ut kan verkligen bli allt mellan himmel och helvete. På Do You Want More håller jag med om att det är som du beskriver. På deras senare skivor uthärdar man bara tomtugg.

Home Grown! The Beginner's Guide to Understanding the Roots, Vol. 1 & Vol. 2