Aquemini, fantastisk skiva
Outkast heter en grupp som man antingen gillar eller inte förstår sig på. Players Ball är enligt mig gruppens bästa låt, medan Aquemini och Stankonia tävlar om platsen som deras bästa skiva.
Aquemini är dock den jag lyssnat mest på den senaste tiden och om någon inte har den skivan så har jag några ord att skriva.
Den första riktiga låten heter "Return of the 'G'" och behandlar ett ämne som flitigt diskuteras; måste allting vara gangsta och måste det vara gangsta för att vara hiphop? Och varför kan man inte få respekt även om man inte är gangsta? Dre snackar om det ämnet låten igenom i princip.
Return of the gangsta thanks ta'
them niggas that thank you soft
and say y'all be gospel rappin'
but they be steady clappin' when you talk about
bitches & switches & hoes & clothes & weed
let's talk about time travelin' rhyme javelin
somethin' mind unravelin' get down
Låten avslutas med att någon försöker sälja en Aquemini-skiva till en gangster och han säger "First Outkast was some pimps, then some aliens or some genies or something, then they be talking about that black righteous space"
Nästa låt är Rosa Parks (efter just Rosa Parks) som enligt mig är en riktigt riktigt bra låt. Det var ledsingeln till skivan och låter innehåller en riktigt catchy och välanvänd refräng "Ah ha, hush that fuss/Everybody move to the back of the bus/Do you wanna bump and slump with us/We the type of people make the club get crunk" . Big Boi har den första versen och Dre den andra och det är den sista man minns...
"I met a gypsy and she hipped me to some life game
To stimulate then activate the left and right brain
Said baby boy you only funky as your last cut
You focus on the past your ass'll be a has what
Thats one to live by or either that one to die to
I try to just throw it at you determine your own adventure
..."
Låten är också känd för munspelssolot som bryter in mitt i låten.
Skew it on the Bar-B heter nästa låt och den gillar inte jag, catchy refräng javisst men låtarna är intetsägande och Raekwons inhopp får en mest att längta efter Andre eller Big Boi.
Titellåten handlar mest om Andres och Big Bois relation men också lite om rasfrågor. Dres bread, cheese & dough-rad är så typiskt Outkast...
"Twice upon a time there was a boy who died twice
and lived happily ever after but that's another chapter
live from home of the brave with dirty dollars
& beauty parlors & baby bottles & bowling ball Impalas
& street scholars that's majoring in culinary arts
You know how to work bread cheese & dough
from scratch but see the catch is you can get caught"
Och nu är maten klar. Måste först också hylla Da Art of Storytelling-låtarna. Helt brillianta - om man förstår dem.
Djingis Khan for life.