Nån som har läst the Illustrated Man av Ray Bradbury? (han som skrev farenheit 451) Den har samma tema, en man med tatueringar över hela kroppen som kommer till liv och berättar de sjukaste historier, psykedeliskt men sorgligt. Mannen vill dö för han inte pallar med det. Kvinnan i den här låten lider kanske av samma sak. Den som berättar saker med sin egen person får på något sätt lida, medan de som kan iaktta den personen får ut en jävla massa, sanning, berättelser, skönhet och kanske underhållning. Det är ungefär som med kompisar som är alkoholister eller har andra svagheter som andra får observera ofta, de lider själva medan vi får ta del av någon sorts down-to-earth-skönhet, diskbänksrealism och ett livsexempel som vi får oss att tänka till som fan.