Man kan diskutera tills vi blir gamla vad som är definitionen av hiphopmusik. Men en sak jag tror att många håller med om är att hiphop i dess boom bap-variant är "riktig" hiphop. Därmed inte sagt att att westcoastrap, splatterrap eller vilken annan subgenre som helst inte skulle vara hiphop, men boom bap är liksom hiphop för hiphoppare, den flörtar inte med andra genrer eller försöker locka en mainstreampublik. Boom bap var ett sound som hade sin blomstringsperiod nånstans mellan 92 och 96. Under denna period exiaterade inte det vi idag kallar undergroundhiphop, eller rättare sagt independenthiphop, det behövdes inte eftersom bolagen signade och släppte rappare som nas, smif n wessun, big l, gangstarr, krs one, redman, smooth da hustler mm mm mm. Det spelades den här typen av hiphop i radio (i USA alltså), vlket kan vara svårt att fatta för folk som tror att skivbolag och radio/tv alltid varit hiphopens fiende nr 1. Det var under denna boom bap-period som TLK släppte sitt mästerverk I skuggan av betongen. Den har idag fått klassikerstatus pga sina texter och sina beats, som mycket väl kan mäta sig mot den rapmusik som producerads i New York vid den tidpunkten. Jag tycker att om nån här råkar ha missat den, alternativt avfärdat den tidigare för att Dogge idag gör tveksamma karriärval, bör ge den en ny chans. Den står sig än idag. Och som sagt: i sverige på den tiden fanns ingen annan rap på svenska att mäta sig emot - trots det är dogges flow, delivery och framförallt historieberättande på topp. Man behöver inte komma från en förort för att fatta hur bra Shuno är, hur bra Dax för bax är, hur bra Gitta från verkligheten är.