Vad Dogge Doggelito egentligen borde göra!
Sitter och lyssnar på äldre TLK-skivor, och med nostalgin skinande.
Jag är inte den som har dissat Dogge alltför mycket när det gäller Elgiganten-jobben och det där. Och jag har inte hört hela "Superclasicó", men av det jag hörde så tyckte jag att det var mer eller mindre löjliga danslåtar.
Det jag skulle döda för att få se är en ny soloplatta av Dogge, i tunga, mörka beats såsom dom på "I skuggan av förorten". Jag vill se en platta i precis samma anda, med samma slags teman. Och då skulle jag skita i om texterna var något naiva eller vad nu folk brukar kalla dom. Bara vi skulle få en sån skiva.
Vad tycker ni?