RaBBLa Det jag gillar med Organism 12 är lite svårt att förklara faktiskt. Jag gillar allt han gjort, både det gamla och det nya. Vill jag ha sköna liknelser och bra humor så är det äldre låtarna, vill jag ha något poetiskt så lyssnar jag på t ex Utvandraren. Visst, han gör nyare låtar som inte är superpoetiska, men han gjorde poetiska låtar förr också. Det är en fin balansgång. Men, det jag gillar med Ågren, lite mer konkret: Liknelserna, rösten (fastnat för den som fan), omväxlingen, humorn, allvaret och en viktig grej - han håller inte på och diarréflowar som alla andra. Riktigt trött på att alla ska få ur sig orden skitsnabbt, som om de kände sig äcklade av att ha orden i sig. Lugnt, metodiskt och med jävligt mycket känsla. Organismen - om Anenkefali själv får välja Det jag gillar med Eminem är humorn. Visst, de allvarligare låtarna är asbra, men jag tar hellre till Organismens allvarliga låtar om jag är på sådant humör. Rösten är skön, flowet är grymt men inte överdrivet och texterna är bitvis ruskigt finurliga. Gillar mestadels lite äldre låtar, men uppriktigt sagt gillar jag allt han gjort förutom Shake that och liknande. Vinnie Paz har grym röst, lagom flow (bra flow, lagom hastighet) och jävligt fängslande texter. Visst, alla är kanske inte fängslande, men vissa är det (Uncommon Valor: A Vietnam Story är grym). Ice Cube och Dre har sköna röster båda två, och är upphovsmän till många klassiker. Båda har soft flow. Lite lagom gangsta, värt att lyssna på vid vissa humörslägen.