I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

   

2005-12-10 03:18

Going down

Jag har aldrig varit något större fan av svensk hiphop, faktum är att jag föraktar den för bristen på originalitet. Något jag dock inte kunnat förneka de senaste åren är att den tilldragit sig en hel del folk och att det skapats ett mediaintresse runt fenomenet. Tyvärr kan man nu konstatera att profilerna misslyckats med hålla intresset vid liv.

Varför? För att svenska rappare antingen är otroligt löjliga (Doggelito eller vad fan han heter) alternativt otroligt tråkiga (Timbuktu). Anledningen till att intresset byggdes upp i USA var att rapparna var så starka, deras images var extremt starka. NWA var det hårdaste världen sett, DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince var det mest humoristiska man sett i musikväg. Saker som inte är helt alldagliga, som är extrema på ett eller annat sätt, det är det som intresserar.

Intresset i USA har dels hållts uppe genom att folk springer omkring och dödar varandra (rekommenderas inte), den kvalitativa musiken (som minskat i mängd, precis som hiphopens dominans på radistationerna) och allt runt omkring rapparna; de som inte har en tydlig image försvinner direkt, medan de andra stannar i evigheter och ständigt skapar mer intresse. I Sverige kom det en våg med rappare i slutet av 90-talet. Markoolio och Petter var två av de mest framgångsrika; Markoolio med sin extremt värdelösa oseriösa rapp och Peter med sin radiovänliga rapstil.

Idag har vi Timbuktu. Ibland klagar han på samhällsproblem. Det är väl trevligt att han gör det, men det finns oräkneliga mängder människor som gör exakt samma sak.

För att kunna hålla ett konstant intresse måste man få fram mer originalitet. Som det ser ut nu låter det mesta ungefär likadant. Det finns tre-fyra dialekter som hörs hela tiden oavsett hur många som rappar, det är alltid samma ämnen, samma sound, eftersom folk helt enkelt varken är modiga eller kompetenta nog att göra något eget. Det tycker jag är lite synd...

Vad försöker jag säga då? Ptja, bra fråga. Budskapet är; våga skapa vad du vill och inte vad som säljer bra.

Djingis Khan for life.