Vad svensk hiphop bettyt för dig???

"Till omerta som sluter triologin om ett fullendat band enligt mig."
->
trilogin? huh? du vet att tlk släppt 5 plattor va?


vad svensk hip-hop betytt för mig är troligen mest det att allt eftersom hip-hopen blitt mer kommersiellt gångbar har hip-hopbutiker som tex recordnet kunnat uppstå - vilket ger mig möjlighet att köpa allt fler utländska hip-hopskivor till "bra" priser som tidigare låg på importpriser för hutlösa summor på mega tex.
själv så lyssnar jag inte så särskilt mkt på svensk hip-hop egentligen, men visst, det finns en del guldkorn i den svenska hip-hopdjungeln, absolut.

"Så vad tycker ni gör svensk hiphop så bra???"
->
ptja det är väl bra att alla har möjligheten att lyckas föra fram sitt budskap (sen att folk som är värdelösa vägrar inse det är en annan sak) i sverige och på så sätt kunna påverka (detta är dock inte något signifikant eller utmärkande för just svensk hip-hop, utan för hip-hopen rent allmänt). utifrån det så får ju sveriges röster en möjlighet att ta vid och ta upp våra problem, som trots allt kan skilja sig mot den verklighet amerikanska rappare snackar om.

"motivera, o vilka grupper o artister."
->
tycker latin kings, blues, timbuktu med flera gör detta mkt bra. våldsironi intresserar mig nada.

Mannen fem skivor vilka då. ok de finns en spansk version av skuggan i betongen. vilken e den femte då???

bostin:
1: välkommen till förorten
2: bienvenido a mi barrio
3: i skuggan av betongen
4: mitt kvarter
5: omérta

Svensk hiphop har egentligen inte betytt speciellt mycket för mig alls. I jämförelse med hur mycket fet musik som kommit från USA har vi ett blekt utbud av skillade artister just nu även om de som är bra är väldigt duktiga. syftar då främst på Timbuktu och Chords som är i full färd med att ta svensk hiphop till en ny mer "musikalisk" nivå. Något som sthlmarna försökt sig på lite smått men inte nått ända fram, alls.

Visst diggade jag Petter när han först släppte mikrofonkåt på vinyl , det var ju en helt ny sida av svensk hiphop som svepte över landet som ett hederligt svenskt oväder, fast med en bra klang och ärligt sound som folk lätt tog till sig.
Men svensk hiphop är fortfarande ung i mina ögon och den har inte nått en nivå för mig personligen där jag tycker att jag kan reflektera över vad den gett mig sen jag upptäckte att den fanns. Man minns ju många klassiker från landets alla hörn, som Marcus Saxells feta mixtapes eller Looptroops ölrackande eller varför inte anonyma Phonetic som släppte svensk hiphops kanske bästa tolva nånsin. Detta står sig ändå slätt mot Nas och Mobb Deep och flertalet andra new yorkrappare som levererade den fetaste hiphopen hittills under mitten på 90-talet.

Tycker att det blivit ganska hög nivå på svensk hiphop nu.
Kommer mkt bra.

jag gillade just d när jag var liten, sen gillade jag inte svensk hiphop, förrän pst släppte pluralist majestätis, som fick mig att kolla upp mer om svensk hiphop, och då upptäckte jag looptroop. sen är det väl inte så mycket mer än så.

tycker rappen går neråt för många artister...

dom blir kanske duktigare rappare och matar en massa låtar med tight rap, men som inte säger så mycket....
Folk förlorar kärleken med tiden, och då förloras även känslan.... musik utan känsla e inget man vill ha....

Kens första skivor e riktigt feta. Dödar allt.

den betyder så mycke...
själva mitt språk... de kommer ut så mycke budskap, som man antingen känner igen, eller vart med om, eller bara respekterar..
svårt och förklara... finns så mycke sköna beats och texter..
så när svensk hiphop dör, så dör ja inombords.

Första svenska rap-skivan jag köpte var Mitt Sjätte Sinne och innan dess hade jag bara hört Latin Kings som jag aldrig riktigt hade fallit för. I och med Petters skiva så fick man ju oxå upp ögonen för rappare som Rusiak , Ayo och Ken . Sen kom ju Kens och Blues skivor 1999 som jag också diggade rejält. Det blev med andra ord ebara stockholmscenen och storbolagsrapparna som jag lyssnade på. Sen började jag surfa in på Svendetta och såna sidor och fick upp ögonen på artister som Loop Troop och MBMA som hade lita annorlunda stilar än det jag var van vid och sen när Redline släppte Den svenska Underjorden så började jag lyssna mer på dom artisterna och Fattaru, Ison & Fille och Världish . Det är roligt att se vilka artister som hållit och jag är rätt mycket en allätare av svensk hip hop, tycker att det kommer mycket bra nu och favoriterna är bl.a. Sam-E , Ken, T.R och Houman

har typ altid gillat hiphop och ja ville bli dj när jag gick i 5:an. Började lyssna lite på Petter vid 1998 - 1999
Första hiphop skivan ja köpte var
Thomas Rusiak's "Magic Villa" (diggade man på den tiden)

nån gång 1999 - 2000 hörde jag p3 hiphop och började lyssna på varge program.
de va då ja kom in i svenska hiphop världen.
Började lyssna på Ison & Fille, 4:e världen, Looptroop Superscientifiku, MBMA och sånt..

jag började sedan hata allt mainstream aktigt.

Sen började jag göra lite beats 2001 och här är jag idag.

svensk hiphop är mitt liv typ höh
har altid lyssnat mer på svensk hiphop än amrikansk

nu har jag kolla på det mesta

typ allt o mycket, var ju med o grundade den, 85 gubbar, peace

Hiphop har gjort mig til lden jag är.
Graffiti kom först ,sen kom musiken runt 97 när jag besökte ma h big bro i e-tuna som målade .
Sen så upptäcktes looptroop samma tid sen va det ju klippt o skuret för min del
Från hiphopen började jag lyssna på reggae , som gjorde mig ödmjuk o pacifist.


:D thats just me Kärlek till ALLA/Simon

Hmm nattsurfing gör så man missar innebörden i trådar ,ursäktar att jag missuppfattade trådens "tanke"

Alltså, jag vet inte varför alla hackar på svensk hiphop. Speciellt underligt tycker jag det är när svenska rappare sågar den svenska scenen: dom om några borde ju se hur mycket talang och skills det finns hos artister som Heli, Mobbade barn, Chords, T.R (ja resten av DSB-gänget också för den delen), Mufakka (ja resten av D6AA-gånget också för den delen), Professor P, TLK, Ken, Afasi, Looptroop, Fjärde världen, Houman, ADL m.m.
Måste jag fortsätta?
Jag kan inte ens komma på så många amerikanska rappare som jag verkligen älskar: Aesop rock, Immortal tech, EL-P och några till. Men med tanke på hur stort USA är och hur litet Sverige är så tycker jag faktiskt att Svensk hiphop är något att vara stolt över.

oh. Jag bara måste tillägga. Form One. Kanske är han Sveriges bästa MC?

jag lyssnade i stort sett bara på amerikansk hiphop från det att jag upptäckte musiken runt 95-96 fram till för kanske 3 år sen. heh...det var Vulgära Vovvar (av alla låtar...) med MBMA som fick mig att börja lyssna en del på svenskt efter att jag hörde den på P3.

som jag ser det så är den svenska scenen grovt underutvecklad...finns inte mycket som är värt att lyssna på när dom amerikanska motsvarigheterna är så mycket bättre. så om det gäller skryt/punchline rap och liknande så orkar jag inte med svenska rappare. men om det ska vara lite mer realistiska texter så är det skönt att höra nån köra på ens eget språk. Fjärde Världen, The Latin Kings osv...det finns en jävla massa som är långt ifrån dåligt men ändå bara en blek kopia av amerikanerna. hela rotten gothen grejen t e x, dom är bra efter svenska mått men hade dom varit på andra sidan atlanten så hade dom med största sannolikhet varit dussinrappare.

så för att sammanfatta så har svensk hiphop inte betytt särskilt mycket mer för mig än att det har gett många timmar skön musik. om vi ska blanda in alla elementen så har graffitin gett mer än musiken, men tråden verkade inte handla om det.

Började väll antagligen lyssna på svensk hiphop runt 97. Men jag får hålla med Dirty att svensk hiphop inte gett mig alls lika mycket som amerikansk hiphop. Visserligen så är det inte ens lönt att jämföra dessa två medtanke på hur länge den amerikanska hiphopen excisterat. Men den är i klass för sig. Svensk hiphop är visserligen bra, och jag diggar själv ett flertal plattor något enormt. Att hiphopen tillhör min vardag, precis som de flesta andra, behöver jag nog inte gå in på.
Ison & Fille - Vår sida av Stan är det svenska släppet jag diggar mest.

Svensk hiphop är inte underutvecklad egentligen, ofta är det så enkelt att vi jämför oss med USA hela tiden omedvetet vilket är ett kapitalt misstag. Sen kan ju audioforumet ha sin lilla del i svensk hiphops crappyness haha..nä jag dissar absolut inte alla som slänger ut sina låtar där men det finns för mycket skit helt enkelt det är vi alla överens om.

svensk hiphop betyde att jag började lyssna på hiphop över huvudtaget

Jag fastnade för hiphopnär jag gick i fyran eller femman, det var då jag verkligen började gilla det iaf. Wu.tang, N.W.H, Dr. Dre. Mycket gangsta och sådär. Innan allt det där lyssnade jag på Just D, som var min första experience med svensk hiphop. Jag gillade dem men tyckte alltid att det känndes oseriöst i jämnförelse med alla gangstrarna från amerikat =D

Men när Petter kom med mitt sjätte sinne blev jag hooked. Riktigt hooked. Jag köpte det mesta som kom från Petter, Blues, Ken och så. Men en vacker dag köpte jag Sidewalk headliners och fastnade för många av de jag aldrig hört talas om innan.

Den stora vändningen kom dock med "den svenska underjorden". Looptroop, MBMA, Fattaru. Det var nästan första gången jag kom i kontakt med den svenska underjorden. på den vägen är det. Pst/q:s EP köpte jag såfort den kom och lyssnade sönder den totalt.

Mycket av det man gillade då har man ju tappat intresset för. Men många grejer går fortfarande hem, MBMA (som grupp och solo), Looptroop (likadant där) samt massa nytt kul som kommit.

Grejen med svensk hiphop var ju att den utvecklades och känndes rolig och fräsch till skillnad från den amerikanska hiphopen jag lyssnade på då. Jag var helt enkelt mätt på gangstrarna.

Det roliga är att jag numera fått upp ögonen för amerikansk hiphop igen och har massa bra grejer att lyssna på som jag inte visste om för i tiden. Men jag tycker fortfarande Svensk hiphop är svinbra. Inte allt såklart, men det finns mycket!

Satan vad jag skrev mycket föresten!

Blev inte intresserad av svensk hiphop förren 2003, och då på allvar. Hade självklart lyssnat på Petter och liknande, men mest det jag hörde på ZTV och på discon. När jag var lite var jag mer för eurodisco och är uppväxt med den typen av musik. Jag är en allätare, så för mig har inte specifikt svensk hiphop betytt något speciellt för mig.

Jag gillar Organism 12s första platta t.ex, för att jag oftast är ganska nedstämd och negativ, då är det skönt att lyssna på aggressiv musik. Sedan gillar jag Org12/MBMA för språkets skull, då jag vanligen är fascineras av den typen av texter just på grund av det avancerade.

För övrigt engagerar jag mig sällan i att söka efter några svar eller liknande i texter, jag är mer av det melodiska slaget då jag lyssnade mycket på eurodisco, som jag tidigare nämnde, samt trance.

Vet inte vad jag ska skriva mer faktiskt. :=)

världish, fattaru, sam-e, timbuk, ken, highwon, timbuk, chords, & ep- leptic är det ända sverige har att erbjuda maj!...

oj! glömde ap, måste ju reppa hemtrakten!

Ett par dåliga kapningar och 20 spänn.

svensk hiphop är viktigt, speciellt svensk hiphop på svenska, för att det ska nå ut till så många svenskar som möjligt direkt. det engelska språket skapar en viss barriär. modersmålet brukar ha enklare att gå direkt in i hjärtat.

dock är det så i sverige att det finns inte särskilt mycket pengar inom hiphopen. svenska hiphop-skivor säljer inte särskilt bra, och många artister som egentligen borde ha fått leva på sin musik kan omöjligtvis få göra det, hur duktiga och hur länge dom än har hållt på. där är ett av de stora problemen. små vänsterkids som snackar om att pengar förstör scenen, kan gå & lägga sig. för att hålla igång inspelningar av skivor, PR-kampanjer, uppträdanden och annat kostar en hel del pengar. och utan pengar, ja, då blir det svårt att hålla musikskapande vid liv. musiken ska vara själfull, men pengar är tyvärr ett nödvändigt ont.

vissa snackar om att amerikansk hiphop har högre kvalitet. det håller jag med om. där finns både jävlaranammat att kämpa för att få ut sin musik och via det skapas intresse och sen lön på fickan för artisterna. sen är hiphop-publiken i antal långt större i usa än i sverige, så jag skulle gissa på att det är enklare att nå ut just till sin målgrupp där.

viljan finns hos en del svenska artister att kämpa för även sin musik. problemet ligger hos publiken. ni som gillar musiken, köp skivorna! ladda inte ner låtar, köp skivorna och ge stöd åt dom artister som ni tycker om. det är en pengafråga, även om vi skulle vilja komma ifrån det.

personligen hoppas jag att redline, juju, pay per bag, och andra bolag kämpar vidare om än starkare än förut. det arbetet ni gör är jävligt viktigt för att svensk hiphop ska hållas fräscht och nytt.

slutligen så snälla, skippa skitsnacket om netcees. internet är en perfekt plats att få ut musik via. public enemys chuck d tror jag håller starkt med mig på den punkten.

ps. misstolka inte mina åsikter om pengar och hiphop att hiphop ska kommersialliseras. kommersiell blir inte musik förrän musiken mister sin själ. och det har inte svensk hiphop gjort än. som tur är. the struggle continues...

undumshälsan och waxcabinet är det fetaste som släpps i sverige.. plus en hel del 165 produktionenr

Jag gick och köpte en skiva med en grupp som hette KLF en gång i tiden. I början av 90-talet var det galet många hits från den gruppen på MTV. Skivan var dock en galen besvikelse eftersom ingen av låtarna lät som på TV.

Jag hade hört några låtar med Just D och när jag gick för att byta skivan bad jag att få Rock'n roll istället. Den dubbelskivan lyssnade jag galet mycket på. Kunde nog vartenda text på skivan en gång i tiden och det var ändå en dubbel CD. Jag fastnade mycket för många låter som HF, Ord som börjar på O, Ung och hellig, Blues...att leka så med ord blev jag grymt fascinerad av.

En klasskamrat till mig som vi kom att kalla för DJ WNL gillade också dessa gossar och vi fann varann där. När Latin kings kom och visade en ny nyans i svensk rap så böjade vi hålla på själva. Det fanns dock ingen scen, nästan inga som höll på och vartenda släpp som tex Funkiga as eller Robert Blom kastade man sig över bara för att det var på svenska. Vi ville göra det som Petter till slut gjorde. Under tiden fick man skit från skivbolagen, media och andra engelskrappande hiphopare. Bigg Qau och jag träffades i en final på en talangtävling i TV4 som hette popcorn och han visade att det fanns andra som höll på i hela landet.

Den engelska hiphopen låg såklart alltid som grund men jag har aldrig rappat på engelska. Hela grejen var för min del att det var på svenska. Idag är jag lycklig över att det finns ett stadigt intresse. Men jag anser att det är viktigt att komma ihåg hur ung svensk hiphop är och hur tomt det var för bara 6 år sen. Det som kom att kallas kris är bara den utveckling som scenen behövde.

Men det är min enda solida hobby genom åren och svensk rap är helt klart min musik.