I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Facebook har dödat romantiken

Övrigt - Vardagsfilosofi

   

2011-05-10 19:31

Facebook har dödat romantiken

Jag är inte speciellt gammal, men tillräckligt gammal för att ha varit tonåring i början av 2000-talet. Det fanns många problem på den tiden. Ville man lyssna på musik medan man gick någonstans fick man ha en CD-spelare stor som en frisbee nerkörd i fickan. Vi hade även en socialdemokratisk regering.

Men det fanns också många saker som var bättre då.
En av de saker som fanns var en nyfikenhet på andra människor. Jag var nämligen ung före de sociala mediernas genombrott. Det fanns visserligen ”forum” på internet. De hette whoa, helgon, hamsterpaj osv. Där kunde man hänga och vara någon annan än sig själv. Det var skönt. Man kunde skriva eldfängda inlägg i olika diskussioner, man kunde tuppa sig mot andra medlemmar, fulragga på användare av det motsatta könet och en massa andra saker man inte skulle ha gjort i verkligheten. Nyckeln till denna frihet var att man var antingen helt eller halvt anonym. Jag kunde sitta vid datorn och tycka att ”hiphopanna_88” verkade vara en glad och förtjusande flicka. Jag kunde fantisera om hur hon såg ut, hur stora bröst hon hade, i vilken stadsdel hon bodde och vilka människor hon kände. Men ville jag veta detta, var jag tvungen att prata med henne.

Prata, det var nämligen någonting man gjorde i början av 2000-talet. Man pratade på riktigt med andra människor. Träffade man en ny person ute pratade man ansikte mot ansikte en stund, sedan fortsatte man kanske att prata på msn eller sms. Man var tvungen att prata för att kunna förstå andra människor och få veta vilka de var. Oavsett om det var ett ansikte framför en, en telefonlur mot ens öra eller en visningsbild på msn, så var det en långsam process. Man fick avtäcka den nya personligheten lite i taget. Musiksmak, favoritfilmer, skola.

Det var ett givande och tagande, lite i sänder kom man allt längre ner under ytan på en annan person i takt med att man litade mer och mer på varandra. Man skrattade igenkännande när man kom på att man hade en gemensam vän. Sedan pratade man om denne för att få veta om den andra personen kanske kände ytterligare personer som man själv kände. Det var ett långsamt men spännande arbete, lite som arkeologi.

Pratade man inte med människor, försvann de ur ens värld. Det låter kanske skrämmande, men på den här tiden kunde faktiskt människor försvinna. Man kunde sitta och prata ett gäng när någon plötsligt frågade ”undrar vad Josef gör nu för tiden?” Ingen visste, eftersom vi inte pratade med honom längre. Det var lite sorgligt, men samtidigt spännande att fundera på vad det hade blivit för människa av Josef. Någon gång i framtiden skulle vi kanske springa på honom, och då skulle vi prata om allting som hänt.

Sådan var den värld jag växte upp i. Sedan hände något. Jag minns att det var i början av 2007. Jag satt på ett internetcafé i norra Vietnam och drack starköl tidigt på morgonen och min polare Tobbe visade mig en sida på sin dator.

”Det kallas fejsbuck” sa han. ”Du borde gå med, det är rätt praktiskt. Det är jävligt mycket lättare att hålla kontakten med folk då.”

Så jag gick med. Och han hade rätt. Det var ett fantastiskt sätt att hålla kontakten med folk. Det var bara att ´adda´ och sedan kunde man se vilka vänner personen hade, vilken fest denne vart på och vilka utbildningar personen hade valt. Det var så fantastiskt effektivt att man knappt behövde prata med folk längre! Underbart!

Så nu lever jag i en ny värld. En ny och praktisk värld där man inte behöver prata med folk längre. Det är bara att gå in på fejsbuck och kolla av sina notifieringar. Jag gör det flera gånger om dagen. Henke, min klasskompis som flyttade till Stockholm, har köpt en lägenhet med sin tjej nu. De har dekorerat köket med blomkrukor.

”Fint!” kommenterar jag. Nu slipper jag fråga honom hur flytten har gått nästa gång vi träffas. Jag slipper till och med hälsa på honom. Jag har ju sett hur han har det. Jag vet precis vad som händer i alla mina vänners liv utan att ta ett steg från datorn. Och skulle jag av misstag få en ny vän, behöver jag inte prata särskilt mycket med denne. Det är bara att adda på fejsbuck och läsa på, så vet jag allt om vederbörande.

Allt får man ju förstås inte veta på fejsbuck. Känner man sig deppig och nere någon dag skriver man inte gärna om det. Man skriver inte heller att man är så jävla full när man ramlar hem mitt i lördagsnatten. Man skriver inte några oövertänkta politiska uttalanden. Man skriver inte om att man saknar en person så jävla mycket att man inte vet om man orkar leva längre. Man skriver inte om panikångestattacker, självmordstankar eller social isolering.

Skriver man om sådana jobbigheter är man ju vare sig attraktiv eller anställningsbar. Som den unga, målmedvetna gillar-att-möta-människor-karriärist man är har man ju både chefen och universitetshandledaren på fejsbuck. Då får man tänka lite på vilket intryck man ger. Man får offra lite för att leva i världens mest öppna och toleranta samhälle.

...

När jag var femton år gammal träffade jag en tjej som hette Caroline på ett sommarläger. Det var bara två veckor, men jag lärde mig mer om att leva på de veckorna än vad de senaste fyra åren lärt mig. Det var första gången jag fick uppleva kärlek. Känslan av att kyssa en flicka och vilja spy upp mitt hjärta i hennes mun. Känslan av hur väggarna föll ner över mig när hon inte var där.

Caroline bodde i en annan stad och jag kunde inte och fick inte träffa henne mer efter de där två veckorna. Vi pratade i telefon en del, men gled snabbt ifrån varandra. Hon är en dröm om kärlek och förtvivlan som jag sparar i min hjärnbark och vårdar ömt som grenarna på ett bonzaiträd.

Jag undrar ibland om Caroline har fejsbuck eller thwittärr. Antagligen har hon det. Jag vet vad hon heter i efternamn. Jag skulle kunna leta upp henne. Men jag vill inte. Det har jag bestämt mig för. Jag kommer aldrig att adda, followa eller ens goowgla henne, för jag vill inte att en dator skall berätta en massa saker om henne som hon inte har lust att säga till mig face to face.

Jag vill inte veta att hon jobbar med marketing och har en son på ett och ett halvt som heter Kevin. Jag vill inte se blomkrukorna i hennes kök. Jag vill inte se semesterbilderna från Koh Tao.

Det enda jag vill är att någon gång då och då få sitta packad på rödvin, minnas känslan av mina händer under hennes bröst och fälla en tår när jag tänker: ”undrar vad Caroline gör nuförtiden?”
Får jag inte prata med henne, så får det vara.

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-05-10 19:44
Haha riktigt inressant läsning faktiskt :)

2011-05-10 20:06
Blogg min vän, det heter blogg. Men on topic, jag är av den generationen där jag minns en tillvaro utan internet, spel, mobiltelefoner och så vidare så jag är inte särskilt känslig för all denna informationsstress. Har aldrig haft facebook, twitter osv, ser inte på TV (Har en fet TV men inga kanaler, ser filmer, serier, lite PS3 etc) osv, det är enkelt att bara dra ut med vänner och softa lite i solen, hänga ute osv. Dock så spenderar en del yngre polare (och en del äldre också) allt för mycket tid framför datorn och glömmer fan bort vad som är viktigt. Vissa sitter uppkopplade nonstop. Tragiskt is the word. Minns en förfest för några veckor sen där jag vid en specifik tidspunkt tittade mig runt och märker hur alla andra på festen satt och pillade på sina smartphones, alla på facebook. Som tur var så var det inte direkt nära vänner till mig för festa med dom igen kommer aldrig att ske, haha..
Poet

2011-05-10 21:21
Mästerkatten, fint skrivet och rolig läsning. Jag är lite inne på GAIA's spår. På den gamla goda tiden så hade vi fan bättre kommunikation då, än idag. Sent 80-tal och tidigt 90-tal så sa man "här, imorgon klockan 14:00!" så dök alla upp! Inget SMS trams eller Facebook updates. Man snackade typ bara i telefon för att få reda på om man skulle hänga eller inte. "Hejsan är Yusef hemma? Yusef, ska vi lira basket? Är du med Carlos? Ok men vi ses där!".



Idag... ja du? Fuck internet och fuck mobiler. Speciellt iPhones!
At the gates of Eternity...

2011-05-10 23:20
Otroligt bra skrivet och en rolig läsning, jag själv är inte allt för gammal och jag drar en skarp gissning att du är vid 30 snåret. MEN för all del, jag har spenderat en massa år under den tidiga perioden du reflekterar, ser tillbaka till. Jag spenderade mina barn/ungdomsdagar till att cykla till kompisen även om det var 5km dit bara för att fråga om personen ville umgås, kanske sparka lite boll eller leka cowboy på baksidan. På vintrarna var det likadant, använde inte ens telefon för att fråga om dem ville göra något, jag gick dit och vi umgicks- ibland fick personen inte gå ut.. ja, då drog man sin röv till en annan person, även om den var 5km bort för att fråga om han vill göra något.

Och jag saknar den tiden, oerhört mycket.. mina föräldrar sa att jag var hopplös, att jag avskydde att vara inomhus och ville bara ut ut ut.. idag sitter jag mest inne, allting är så enkelt och vill jag umgås med någon frågar jag på msn eller eventuellt slår upp deras nummer i mobiltelefonen, och dem tycker likadant, att allt är skönt och enkelt hemma. Livet blir serverat på ett silverfat, frågan är ju bara om det är livet.

Nä, jag avskyr iPhones och hela faderullan, om man inte sitter på facebook på datorn hemma så sitter man på festen och uppdaterar "fest!!!" - jo, jävla bra fest om man sitter på facebook(nu talar jag inte om mig själv, skulle inte vara på tal om att skaffa en iphone).. Okej, sitt för all del hemma på facebook, bilddagboken, aftonbladet och allt vad man bläddrar igenom, men när man väl går ut på fest eller bara ut överhuvudtaget tycker jag man kan skita i det.
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker

2011-05-11 00:30
Är ni 90 bast eller vad?

Klipp er och skaffa ett twitter-konto.
Veritas Amicus, Henkso Amicior!
Poet

2011-05-11 00:44
Och jag saknar den tiden, oerhört mycket.. mina föräldrar sa att jag var hopplös, att jag avskydde att vara inomhus och ville bara ut ut ut..


Så var ju fan alla från min generation när jag växte upp. Speciellt under somrarna. Jag var typ bara hemma när jag skulle äta och sova. Och kanske några regniga dagar också. Balla var ju man stack utan något på sig! Inga nycklar, inga ID handlingar, pengar eller mobiltelefon! Bara rakt ut i skogen!

Lämna mobilen hemma någon gång och bara stick ner till stan några timmar och ser hur du mår. Ångest!
At the gates of Eternity...

2011-05-11 09:16
Jag brukar faktiskt lämna mobiltelefonen hemma ganska ofta bara för jag hatar att vara kontaktbar överallt! :) men jo, det har hänt flera gånger när jag glömt den hemma och fått panik för man tänker att just då har man fått ett sms eller ett viktigt samtal, hälsosamt.. njaa
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker

2011-05-12 09:38
Väldigt bra läsning tycker jag.
Nu är jag absolut inte gammal, har väl egentligen inget att säga till om här. Men när jag var liten så gillade jag inte att ringa o fråga om man skulle göra nåt, gick alltid dit o fråga. Har alltid gillat att gå och så. Kommer ihåg att en kompis bodde vid ena sidan av orten jag bodde i, och jag mer eller mindre på andra. Men hade absolut inga problem att gå dit o fråga om vi skulle göra nåt och ett nej var acceptabelt även fast det var en jävla resa.
Nu för tiden så ser jag min lillasyrras kompisar, 10 år typ, har facebook och den generation är inne på datan mer än mig, och då är jag lite av en datanörd, o de tycker jag bara är stört.
"Being an Independent artist is like being an ugly dude with a huge dick... If I could just get these bitches to look, they'd be hooked!" - Dirtbag

2011-05-12 21:32
Facebook kan göra saker romantiskt belivie me bro! Kolla bara på min polare Grunselius som i stort sett blivit förlovad tack vare facebook ;) tänker ej gå in på mer detaljer om honom men tro mig när jag säger att facebook kan vara romantiskt
Visdoms ord från Markulin:
Varför skulle jag dela med mig av min visdom när jag vet att du ändå inte förstår?

2011-05-12 22:59
GAIA och BC99 fattar innebörden väldigt bra. Det finns ju ingenting som kan ersätta att träffa människor face-to-face. Sociala medier kan/bör vara ett hjälpmedel för det, men det har gått alldeles för långt när man har total koll på en människa på Facebook men aldrig pratar på riktigt längre. Det är bara sorgligt, och dessutom känns det osunt att dela med sig av så mycket information till människor man inte umgås med längre.

De där barndomssomrarna känner jag igen förresten.
"Va gör du?"
"Inget"
"Ska jag komma över till ditt hus?"
"Visst"
*klick*

Henkso: jag är vare sig äldre eller i större behov av att hålla efter min hårväxt än vad du är:)

Sellish: tack för feedbacken. Och man är aldrig för ung för att säga att det var bättre förr, vet du.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Poet

2011-05-12 23:17
Alexander Graham Bell made telephones, yes
But now we request for your e-mail address
I might be old fashioned, stuck in my ways
But nothin make me more happier than seein today!


Nas - New World




At the gates of Eternity...

2011-05-13 10:03
Så jävla sant!

Fan minns när jag var liten och man gick runt med en walkman för att lyssna på musik i, då var jag iofs väldigt liten, sen var det ju bärbar cdspelare.
Alltid var det ringa hem till någon, eller bara helt enkelt gå dit för att knacka på och se om personen var hemma.

Nu vill oftast folk inte att man bara kommer över. Har några få jag kan göra det hos och det utnyttjar jag fortfarande!

Känner också mycket igen mig i det där att vilja vara ute jämnt, var ute så himla mycket när jag var mindre, stressade i sig maten när man var hemma för att hinna ut igen.
Samtidigt som vissa dagar gjorde jag inget annat än att sitta hemma och lira sega megadrive :)
- Vad händer om ljuset kastas i fyrtiofem graders vinkel mot en vattenyta?
- Det släcks.
Redaktionen

2011-05-13 10:16
aftonbladetartikel om ämnet


detta är min favoritkommentar och svar:

5Gilla
ZyneX
Anser fortfarande att det inte finns något som helst socialt med det "sociala medierna". Att skicka texter kors och tvärs är inte densamma som social interaktion med andra människor, det krävs fysisk kontakt för det. Dessutom står kroppsspåket för 70% (grovt räknat) av kommunikationen, då det är mycket kommunikation som går förlorad när man kommunicerar via sociala medier.

6Gilla
Kermann
... Det är det emoticons finns till för.
namaste

2011-05-13 11:26
har nu läst igenom ditt inlägg ordentligt och jag kan till viss del hålla med dig! Själv är jag jävligt dålig på att hålla koll på mitt facebook konto och använder nästan aldrig min mobil - därför händer det att jag ibland glöms bort vid stora event t.ex en av mina bästa polares födeledags kalas. Vi hade träffats bara några dagar innan men det är som att tanken på att nämna det öga mot öga inte existerar längre...

annat var det förr då vi i stort sett sprang till varandras hem för att informera den andra om att ens födelsedag närmade sig...

fan mästerkatten du väcker tragiska känslor inom mig med det du skriver, jag saknar verkligen de gamla goda tiderna...
Visdoms ord från Markulin:
Varför skulle jag dela med mig av min visdom när jag vet att du ändå inte förstår?

2011-05-13 13:02
Bra skrivet där. (du har stalkat upp henne va :D)


kan hålla med om mycket som ni skiver om.. Minns även reklamen för minimjölk eller yalla drick yoghurt när snubben har cdspelare i fickan och hundra andra grejjer så att han tappar dem hela tiden. Det var därför man hade Mecka/boss byxor när hela jävla skolböcker fickplats i bakfickan :D.
----------------------------

tillbaks till ämnet.
Jag skaffade facebook precis som trådskaparen -07 i ett annat land än Sverige.. Men detta var endast för att ha kontakt med folk jag träffade när jag reste och kunna ha kontakt med dessa på långt avstånd(andra länder). Sedan eskalerade hela facebook med släkt och vänner, vänner som man hade när man var 8 år ville helt plötsligt ha tillgång till mig.. wtf!?

Sen kom fler spion funktioner och småhaxs och ofrivilliga taggningar av bilder etc upp på dag ordningen folk bombade med frågesporter och gratis online spel. Sen dog min dator och jag hade inte internet på ett helt år :D tro det eller ej men jag har aldrig haft så kul som jag hade då. Jag drog hem tillfolk och ringde dem och tjata ut dem. gick till krogen själv för att hooka upp med folk åkte runt och bara tugga.

Sedan kom jag tillbaka till internet och jag insåg hur kefft facebook är. Så jag valde att inte fortsätta använda den längre. (jag har kvar kontot men inte varit aktiv(inloggad) på 2 år. där)

precis som markulinen säger blir man lite bortglömd, angående event och fester men är man riktiga vänner så träffas man i verkligheten och det är det som räknas för mig.
--------------

sen tycker jag även om det du skrev om hur man lärde känna varandra och gav varandra sin respekt/tilltro. Inte överlåta en sida med "pretto"information och fest bilder och säga detta är jag. Alla har juh olika personligheter beroende med vem du umgås med kallas personkemi.. Man påverkar varandra och man bildar en ny personlighet. Familje person, brorsan person, pojkväns person, med flera. Och sociala medier tar bort detta helt då din kropp inte får någon effekt av de du pratar med och man vill inte vara stötande för någon.. det blir statiskt och pretantiöst.
 -? ? ? ? ? ?- {@[email protected]} -? ? ? ? ? ?-
Skivsamlare

2011-05-15 08:57
Jag är helt med dig, Mästerkatten. Jag har periodvis varit så frustrerad på att det faktiskt är så det fungerar att jag avaktiverat min facebook. Det är dock helt omöjligt att inte ha facebook som fullt normal människa, ännu mindre om man dessutom har någon form av ambition till att göra karriär. Människor ringer inte längre. Hör inte av sig. De skapar ett facebook event och bjuder in alla de tycker ska delta om de har en fest. De drar en snabb rad på facebookchatten om de vill gå och fika. Likaså verkar arbetslivet ha hittat in på facebook. De kollar din anställningsresumé, vad du gillar för grupper, om de kanske har några gemensamma vänner med dig. Att ha facebook är A & O för att hänga med i dagens sociala spel.

Ibland längtar jag tillbaka till den där "gamla" tiden. Tiden där man sexton år gammal kunde träffa en tjej, småhångla lite och byta telefonnummer och sen nervöst SMSa i ett par veckor innan man sågs eller inte sågs igen. Tiden där man ringde varandra, planerade aktiviteter tillsammans i verkliga livet och såg till att hålla kontakten med människor man tycker om även i verkligheten.
 http://www.kulturkompaniet.nu/
Poet

2011-05-16 00:24
Människor ringer inte längre. Hör inte av sig. De skapar ett facebook event och bjuder in alla de tycker ska delta om de har en fest.


Sant som amen i kyrkan!



Ibland längtar jag tillbaka till den där "gamla" tiden. Tiden där man sexton år gammal kunde träffa en tjej, småhångla lite och byta telefonnummer och sen nervöst SMSa i ett par veckor innan man sågs eller inte sågs igen. Tiden där man ringde varandra, planerade aktiviteter tillsammans i verkliga livet och såg till att hålla kontakten med människor man tycker om även i verkligheten.


Men uppskattade aktiviteter mer på den tiden! Idag (likt annat i vårt samhälle) så har relationer, aktiviteter och händelser blivit en slit och släng grej. Lika lätt som man addar någon på Facebook så tar man även bort den personen.


SKÄRPNING!
At the gates of Eternity...

2011-05-16 23:10
facebook hjälper att ta reda på fakta och verka som en bra kille som har samma intressen.... fast det ända man vill är att gänga...
Dra åt helvete

2011-05-17 03:08
mitt uppvaknande kom när syrran knäppte en bild hemma hos föräldrarna och utbrast: "Nä fyfan, den här kan jag ju inte ens lägga upp"

Det är alltså facebooks bekräftelse som går före personliga minnen och tycken. För övrigt är jag sjukt teknikkåt, och ser egentligen inget hemskt i facebook heller. Det var nog samma visa som i denna tråden hos gubbarna på hasselblad och kodak, när digitalkameran dök upp. Det finns nog fortfarande en och annan som lite försynt muttrar "riktig fotografering är analog"..

2011-05-17 07:59
facebook började bum me out på riktigt när jag fick veta att min farbror dött i hjärntumör via en statusuppdatering där, kändes inte ens lite rätt.
skulle jorden översvämmas om man skar sönder ögonen på alla människor?
Moderator

2011-05-17 09:01
Misery_chick Fast det är väl knappast facebooks fel? Snarare den som inte informerade dig direkt (föreslagsvis din far).
Nu när whoa till slut ska lägga ned kan det vara dags att sammanfatta allt jag har lärt mig här genom åren: WORD! på Misery_chick

2011-05-17 09:12
nej jag säger inte att det är fejans fel, men det ökade mitt ogillande rejält, om inte annat mot släktingar som fan verkar suttit och liveuppdaterat från sjukhuset.
skulle jorden översvämmas om man skar sönder ögonen på alla människor?
Poet

2011-05-17 15:31
Får jag använda mitt uttryck 'Get real, get rid of Facebook' nu?
För mer eller mindre ett år sedan så tog jag bort mitt facebook-konto och försökte uppmärksamma mina polare om att det inte är särskilt personligt att ha 500 "vänner", eller att inte en jävel bryr sig om hur du tyckte att din middag, bestående av pulvermos och mamma Scans köttbullar smakade.

Men ingen bryr sig verkligen, folk är för jävla lata, kan man umgås via datorn så gör de det, and there's nothing anyone can do to change it.

Man blir fan ledsen av den här "digitaliseringen" av våra liv.
Jag har ätit pannkaka!

2011-05-17 15:46
var iof lika digitaliserad innan fejan, så där kan jag inte säga så mycket, hehe.
skulle jorden översvämmas om man skar sönder ögonen på alla människor?
Moderator

2011-05-17 17:03
Misery_chick Ah då är jag med, tolkade det som att du var sur att du inte fick infon från någon annan innan. Men ja, att sitta och skriva ut sånt på facebook kan ju vara lite uuh.
Nu när whoa till slut ska lägga ned kan det vara dags att sammanfatta allt jag har lärt mig här genom åren: WORD! på Misery_chick

2011-05-23 23:39
Det var nog samma visa som i denna tråden hos gubbarna på hasselblad och kodak, när digitalkameran dök upp. Det finns nog fortfarande en och annan som lite försynt muttrar "riktig fotografering är analog"..


Det är jag alldeles övertygad om att det var. Dock riktar sig min text mot hur Facebook förändrar sociala mönster och inte mot teknikanvändningen i sig vilket jag anser vara en skillnad.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-05-24 10:50
Jag håller med TS fullständigt!

Jag själv tog bort mitt Facebook konto för ca 1½ år sedan då jag "insåg" att mina 954 "vänner" kanske inte var så mycket till vänner, jag hade nog bara träffat en tiondel av denna hög med Facebook vänner.

Och det tråkigaste är ju du blir granskad från topp till tå (beroende på vilka foton du nu väljer att publicera) utan att folk ens bryr sig om din insida längre.
Folk dömmer dig för din profilbild innan dom ens hunnit säga ett enkelt "hej!", vad hände med att ge folk en chans?

Nej, min flickvän och mina vänner har iallafall lärt sig, mig får man ringa elr SMS:a för att se vart jag är. Inte försöka hitta min status uppdatering om vart jag befinner mig!
I got more kicks than Jackie Chan.

2011-05-25 11:15
mästerkatten, jag läste hela ditt inlägg men inte hela diskussionen som följde här. Ville bara säga att det är så sant det du skrev och också de andras upplevelser med de så kallade "sociala" medier. Själv var jag med i facebook men jag gick ut ur den för att jag gillade inte alls att få informationer om personliga saker av andra på ett opersonligt sätt. Det är det vad facebook är: den gör allt ganska opersonligt och fejkar om att vara ack så personlig....allt blir så ytlig och man får intrycket att det bara handlar om att typ exponera sig själv...helt enkelt är facebook en uttryck för ett samhälle som blir mer och mer narcissistiskt.

2011-05-25 21:43
Att ta bort sig hjälper inte, alla som reggade sig från första början, där eller på liknande siter (som trots allt funnits ett tag), är dömda från början, tyvärr..

Människor ringer inte längre. Hör inte av sig. De skapar ett facebook event och bjuder in alla de tycker ska delta om de har en fest.


Det kan inte vara så att du bara är mobbad? Folk ringer så vitt jag vet varandra fortfarande när det är fest, eller what ever...
 

2011-05-26 09:06
haha... fy fan va bra!

Fast sedan drar du bara egna slutsatser av din upplevelse av facebook. På mitt fejs skriver folk om allt från olycklig kärlek till andliga citat till panikångest till vad de åt till middag. De vänner som står mig nära ringer mig när det är något, och facebook har inte ändrat så mycket på det. De kontakter jag pratar med där är mest "kompisar" och är jag intresserad av någon så ser jag till att träffa den personen, men jag tror oxå att det är så eftersom jag har valt att ha det så.
Who made me like this? Was it me and god in co-production?

2011-05-26 12:38
Det här va grymt bra skrivet... fan låt inte texten ruttna här på whoa, skicka den till nån tidning som novell?

Altså det du snackar om är ju hur hela samhället gradvis effektiviseras... har hänt mig flera gånger med ragg eller kompisar att de har sett mig på facebook... man tänker berätta nåt som hänt en, då har alla tydligen redan läst det på facebook och tryckt på like knappen, då behöver ingen diskutera om det i verkligheten sen...

....däremot är jag en person som skriver varenda känsla jag har, tänker mer att personer få ta mig precis som jag är annars får det va... men skillnaden här är att jag är min egen arbetsgivare...

Tråkigt med din romans, men upp med hakan, titta inte bakåt för mycket, gäller att kunna stänga ner facebook med kryssrutan i hörnet på webbläsaren och faktiskt gå utanför dörren lite, då träffar man folk lite här och var... och sutligen träffas en ny tjej som betyder nåt för dig!
Admin

2011-05-26 14:51
Fint skrivet min vän! Jag ringer dig sen. Hoppas det är old school nog.
 

2011-05-26 15:51
Facebook = CIA
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.

2011-05-26 17:46
Det är jag alldeles övertygad om att det var. Dock riktar sig min text mot hur Facebook förändrar sociala mönster och inte mot teknikanvändningen i sig vilket jag anser vara en skillnad.


Jag förstår att du ser det som en skillnad, men sociala medier är trots allt en fruktansvärt naturlig konsekvens av en viss del av teknikutvecklingen.

2011-05-27 19:47
mfs

Tack kompis, ja det var jävligt old school av dej att ringa igår =)
Då ses vi i sommar. En cigarill, en gammeldansk och Pusher?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-06-02 20:54
bra inlägg!!! roligt att läsa. jag läste inte alla inlägg här men jag håller med om både och i diskussionen. mina nära vänner ringer mig, smsar mig, kommer över obemärkta och hälsar på osv.

den lilla skara som man hinner prata med i telefon och umgås med på helgerna är de som jag betraktar som nära vänner. facebook påverkar inte de. dock har jag ett överflöd av andra människor vars relation med mig hade självdött om inte facebook existerat då man faktiskt inte hinner tala/umgås/etc med alla man känner.

personligen lämnar jag inte ut info om mig själv på facebook mer än bilder som jag är taggad på. har svårt att förstå hur man kan vilja göra det?

så kontentan är, om man ska hålla sig inom topic, är att tekniken har sina för och nackdelar. mitt sociala liv påverkas inte så mkt av det förutom att min innre krets av vänner har fått en svans av de andra 500+ kontakterna man har på facebook som man egentligen skiter i.
 

2011-06-05 23:24
Tungsta jag läst på länge...

2011-06-06 17:28
blev så inspererad att ja avaktiverade mitt fb-konto, grymt:P
 Haters gon' hate...

2011-06-09 03:14
Jag tycker det va riktigt sjysst upplagt. Det e tragiskt sammtidigt som utväcklingen av sammhället och världen flyter i den strömmen. Men jag håller med om att det e trisst att mina barn inte kommer och få samma längtan, nyfikenhet, uppskattning som man fick back in the days. framförallt så är ju dem nya tonåringarna kassa på att ragga brudar på krogen...;) `tja kan jag få din facebook, har inte betänketid lr stake till att prata med dig nu men jag addar dig och skriver på inbox imorn. för wallen kan jag bara klottra på när vi har blivit mer ''onlinetliga'' ´.

2011-06-13 23:58
En mycket trevlig läsning, med inslag av komik, om något som jag anser vara mycket relevant. Hela den sociala biten har förändrats så otroligt, jag längtar precis om du, tillbaks till när dessa medier inte fanns. Det var heller inte sådant "dö-snack" som jag tror kommer med allt opersonligt prat via dessa medier.

Något som jag och ett par vänner har diskuterat kring allt detta blogg-användande är att troligtvis så kommer människan bli medveten om vad som skett - vilket på något sätt är emot våran natur. Vi är sociala djur som tycker om att prata och mår även bra av att träffa andra människor. När det går så långt att man knappt pratar personligt, eller träffas längre - så förhoppningsvis kommer människan att anpassa sig tillbaka och därigenom bojkotta skiten.

Det är otroligt hur mycket mer tid att fokusera på vettiga saker som man vill pyssla med och utveckla, när man står på jorden utan facebook. Det finns bra saker med sidan, men det missbrukas för mycket utav människan. Alla borde åka in på rehab.

Frid och kärlek till den mänskliga naturen.

2011-06-21 16:21
har inte haft facebook på flera månader men saknar det fortfarande. det är sjukt. det är ju bara en hemsida
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-06-21 17:17
,.fast det är ju inte bara en hemsida.
Tagit bort min för längesen, och det första som händer är att folk ringer och frågar hur jag egentligen mår.

Skrämmande.
kikk ass

2011-06-22 00:49
Att sommarflörten inte känns som i ungdomsåren eller att man är mer detaljerad när man bokar träff än "hej, ska vi leka - jag kommer till dig nu" beror nog knappast bara på Facebook... Med åldern kommer även andra vanor och så är livets gång. Sen hur man väljer att förgylla/förstöra sitt liv med internet är upp till var och en.

Personligen ser jag inget problem i att spendera lite tid på kvällen, eller morgonen för den delen, med att ha någon form av kontakt med de vänner jag inte hinner träffa till vardags. Problemet skulle väll i så fall vara att jag får för många vänner att tänka på, då jag i annat fall antagligen hade tappat kontakt med de flesta för länge sedan. Relationer kommer och går, men det fina med Facebook etc är att man kan hålla kontakt med de som inte finns tillgängliga att träffas "för att leka om fem".

Slutsats. Att fånga dagen beror inte huruvida du facebookar eller inte utan vad du gör den tiden då du inte facebookar. Punkt
 biffko to di world

2011-09-07 01:02
Jag tror inte att Romantiken försvann med Facebook, eller det kanske var pricken över i:et eller vad man säger. Men jag tror den gradvis försvunnit under en längre period än så. Enligt min uppfattning så var det redan då mobiltelefonen kom som Romantiken försvann, (om inte tidigare). Med hjälp av mobiltelefonen så anser alla att man alltid ska vara tillgänglig, och det räcker med att smsa för att fråga var någon är eller vad han/hon gör.

Med hemtelefonen så träffade man en person, bytte nr, sen ringde man hem, då kanske man först fick presentera sig för pappan i familjen för att sedan fråga om han/hon är hemma. Var personen inte hemma så kunde man be den ringa upp när personen kom hem, och man satt med pirr i magen och väntade. Allting är så mycket mer lätt tillgänglgt nu, och då menar jag inte bara tekniska saker, utan även att få reda på en persons känslor. Förut fick man prata med personen antingen i verkligheten eller via hemtelen och fråga hur den mår, känner o.s.v. Nu räcker det med att läsa en FB status, vilket gör att vi vill att allting ska gå så fort och smidigt hela tiden.

Romantik stressar man inte fram, den kommer naturligt i form av möten med personer i verkligheten.

Det är i alla fall min uppfattning.

2011-09-07 01:39
Jag tillhör också skaran som plockade bort facebook. Det gjorde mig sjukt stressad att ha sån djävla koll på vad så fruktansvärt många människor gjorde hela tiden. Som en direkt effekt började jag faktiskt sålla bland mina "vänner" och insåg hur många jag inte har något intresse av att ha någon större kontakt med heller i verkligheten.

Sen blev det direkt också mycket trevligare att träffa de som jag faktiskt fortfarande vill träffa. Jag stämmer kontakt med folk och sen sen ser jag fram emot att träffa dem på ett helt annat vis när de inte ständigt är närvarande. Dessutom har vi mängder av saker att prata om.

Kommer nog smyga tillbaka till facebook om ett tag, med ett konto som folk inte kan hitta, och lägga till en handfull människor som är spridda över världen och svåra att hålla kontakten med på annat sätt. Men där ska det stanna.
"jag har fin hår. som en waterfall."

2011-09-07 09:31
Facebook har dödat Whoa och resterande forum. Felet med FB är att det är för STORT och beroende framkallande. Pang sa det och alla hade det. Det finns både för och nackdelar, visst fan tappar vi mystiken med att titta in i vänners vänner familjealbum. Men jag tycker dom flesta människor på FB håller det inte på en personlig nivå. Jag fattar inte varför jag är med, föredrar också mänsklig kontakt. Men nu är vi i framtiden vad ska man göra åt saken.
Crime Pays, ask the Rothschilds!

2011-09-07 09:33
som sagt, riktigt underhållande skrivet av TS.
Crime Pays, ask the Rothschilds!

2011-09-08 00:21
Dirty-Dave: Vad vi ska göra är att sluta använda det. Även om jag sitter med ett gäng vänner som alla har facebook har de inte ett piss gratis om jag valt att inte ha det. Då blir vi ändå tvungna att diskutera istället för att samstämmigt nicka och konstatera att vi alla minsann är mot våldtäkter, gatuvåld och pedofiler som slår små djur.

Jag kom på ett sätt till som facebook påverkat mig på. Ett tag innan hade jag valt att omge mig mest med folk som hade något innanför pannbenet och stänga ute den där andra klicken som verkar tro att namnupprop mot våldtäkter faktiskt är en lösning på ett problem. Helt plötsligt hade jag en hel skock av dem i mitt vardagsrum och den enda naturliga reaktionen för mig på folk som inte går att diskutera med är att börja blaja och sugas tillbaka i någon 90-tals-ironi där inget är på allvar, som jag dessförinnan lagt bakom mig i ganska hög grad.
"jag har fin hår. som en waterfall."
Admin

2011-09-08 15:40
Hehe :)

Jag hade FB i mindre än en dag. Kände att Lunarstorm hade jag slutat hänga på och folk som började hänga på FB var samma personer som skrev "kjamiz" på Lunar men nu var för "vuxna" för sånt. Men beteendet var i mina ögon detsamma.

Visst missbedömde jag till en början hur stort FB skulle bli och ibland har jag varit lite nyfiken på att joina men ju mer jag hör hur folk snackar om det desto mindre lust får jag. Jag vill inte vara nåbar och totalt blottad för allt och alla. Grejen med communities var och är ju att man på något vis själv väljer hur mycket man exponerar sig. Det går väl på FB också men då känns grejen smått onödig.

Som en del varit inne på så kanske man missar en del grejer men det får det väl vara värt (eller så har man ett konto som man aldrig gör ett jota på än håller sig uppdaterad).

En fördel med FB skulle vara att hålla kontakt med personer man träffar utomlands och hålla kontakten. Att maila blir lätt en annan sak, ett mail känns nästan som att det måste ha ett bredare syfte. Men det är ju bara ramar vi/jag sätter upp.

Men mitt största motstånd mot FB just nu är nog rent politiskt. Redan från början stal FB rättigheterna till alla bilder som laddades upp (så är det inte längre, bröt mot lagen). På senare tid har man börjat censurera åsikter och agera allt mer politiskt (möjligt att det beror på yttre påtryckningar, men då har FB vikt sig). Yttrandefriheten har helt klart fått sig en törn av FB.

Det intressanta med diskussioner som denna är de flesta (ja, alla här) verkar vara av samma åsikt. Det ska bli riktigt intressant vad som händer med social kommunikation när allt fler bryter beroendet. Blir det nya sätt att umgås eller nygamla?
The president has been kidnapped by ninjas. Are you a bad enough dude to rescue the president?

2011-09-14 02:34
Jag inledde igår "operation inaktivitet", för att testa hur facebook genomsyrar mitt liv. Jag glömde dock stänga av notifikationsfunktionen via mail, och upptäckte att det var värre än jag trodde. Viktiga länkar som folk skickar, event som man går miste om och söka efter lägenhetsuthyrares utseende var sånt jag saknade redan första dagen. Men ska försöka hålla uppe detta i iaf 6 månader. Jag vill dock inte radera mitt konto eller officiellt inaktivera det, av den anledning någon nämnde ovan med utländska kontakter. Träffade säkert 50 personer jag vill ha fortsatt kontakt med under min backpacking i våras.