Återfå min motivation.

En sak som många missar i sitt jagande på lycka är Kost, sömn och träning.
För att orka ta hand om sina problem måste man sköta sin kropp, det är ditt tempel,

Mat: Ge kroppen alla dess vitaminer och minaraler, börja äta regelbundet och nyttigt, mycket grönsaker och frukt, i stora mängder, det e viktigt extremt viktigt med en allsidig och bra kost, det ger dig styrka och energi att kunna hantera saker,och även chansen för kroppen att ladda på ny energi och viktigt för att kunna bibehålla glöden,

Sömn: Det kan vara svårt att bara bestämma sig för att sova när man har massa andra saker som ligger o snurrar i huvudet, men sömnen är otroligt viktig för att kroppen ska kunna återhämta sig och ladda på med energi, försök sova regelbundna tider och mellan 6-8 timmar varje natt beroende på individen,
Förstår att det kan vara svårt att sova när man har massa saker som ständigt gör sig påminda i skallen, försök i så fall med att lugna ner kroppen, meditera ta en promenad en stund innan du ska somna se till att du har rätt temperatur i rummet, inget koffein och nikotin innan du ska sova,

Träning: Motionera regelbundet, tvinga dig själv ut o jogga,gymma,yoga,gå ut o lyft på stenar o stockar,simma eller nått annat än som man kan tänka sig vara intressant av,
Kroppen mår bra av att hålla sig iform och det hjälper även till att man kanske känner sig mer utmattad på kvällarna när man ska sova och hungrigare så man kan äta mer grönsaker och frukt,

Se till att få hjulet i rullning: Bra Mat Bra Sömn och Bra träning, hjälper dig även på den mentala biten, man får en bättre självuppfattning och håller sig piggare o alertare,

Sätt upp ett mål som du vill göra, och sätt upp delmål påvägen till toppen:
du vill skriva, skrev du själv, Börja med att plocka fram penna o papper eller datorn, det kan vara ett delmål 1, börja skriva en mening eller en rad, det kan vara delmål 2, om du ser att du klarar av 1 sak är det mycket lättare att börja blicka mot nästa mål,
Det är destu svårare att skriva en hel bok/dikt/saga direkt.

Du vill börja träna, börja med att tvinga dig ut 1 gång, det kommer kännas skönt efteråt även om det suger att gå ut första gången, men stoltheten och känslan av att ha gjort det kommer bara göra dig starkare, varjegång du gör nått,

Börja med nått överhuvudtagen som verkar intressant, det är lättare att få inspiration och energin att göra andra saker och så småningom kommer du få motivationen tillbaka,

Hoppas det kan hjälpa dig på nått sätt.

1up!

Jag är mycket tacksam för ditt svar. Jag skall ta allt du säger i akt.
Ja, jag har haft väldigt svårt att sova p.g.a min tankspriddhet. Men jag börjar redan idag.

Tack

ångest och djupa depressioner kan orsaka eller vara orsakade av kemiska och hormonella obalanser i kroppen. det är ingenting som bara träning, kost och sömn kan "bota", även om sunda levnadsvanor skulle jag gissa är ett krav för att hamna på rätt spår igen. då det är otroligt jobbigt att leva under sådana förhållanden så använder människor olika sätt för att dämpa symptomen, missbruk är vanligt men knappast konstruktivt, receptbelagda mediciner är ett annat sätt men risken med detta är att tro att enbart medicinerna ska kunna "hjälpa" dig till ett mer lyckligt liv.

det är vad jag tror baserat på egna erfarenheter. jag har försökt behandla min psykiska ohälsa både med hjälp av utskrivna mediciner och med hjälp av mängder av alkohol. bägge hjälper för tillfället men ingen av dem är vidare konstruktivt i sig. vad jag istället har gjort som knappast är bättre eller går till botten med problemet är att byta beroendet av tillförda substanser mot att begrava mig i arbete och på så sätt slippa ångesten som annars tar över livet. det kommer inte att få dig att må bättre men det kommer kanske att få dig mer produktiv om det är vad du strävar efter. för min del har det resulterat i nästintill manisk arbetsnarkomani och överdriven träning. arbetet får mig att glömma mitt liv, träningen att faktiskt sova ok. det är lika mycket verklighetsflykt som någonting annat men det har inte den negativa effekten att du bryter ner din kropp under tiden

L. Ron Hubbard?

bperb P27

Jag förstår var du menar, men jag har aldrig försökt att hitta någon slags kur i varken verklighetsutflykt eller en överkonsumtion av utomkroppsliga substanser.
Jag har under en längre period deltagit i terapi vilket aldrig hjälpte mig speciellt, kombinerat med ångestdämpande. Trots det har jag i princip övervunnit min psykiska ohälsa på något sätt, förnimmelsen finns dock kvar men den är inte spårlös. Jag skall genomgå en behandling vid namn "KBT-behandling" som skall vara dokumenterat effektiv, speciellt mot ångest (som är mitt stora problem). Begrava mig i arbete kommer jag inte att göra, dränka mina sorger i sprit eller dylikt är heller inget alternativ. Det jag speciellt tampas med just nu är amotivation och dramatiken med att verkligen göra något åt detta. Lusten finns, men inte viljan. Det måste övervinnas.

Länk till http://www.foretagande.se/Personlig-utveckling/Vilken-sorts-motivation-gar-du-igang-pa.html

Han skriver riktigt bra artiklar om att få igång motivationen osv.

Jag var lycklig, energisk, påhittig, och ja, jag va en dunderkille i mina yngre dagar.
Folk som träffar mig idag påpekar, shit vad har hänt, du har blivit helt tysst, du brukade ju prata skitmycket, vara full med idéer och glädje o allt vad det är.
Jag har dock inte haft nån större depritionsproblem så att jag behövt söka hjälp för det, eller så har jag det fast inte sökt hjälp för det.
Utan har blivit allmänt less, på människor.

Min livsglöd dog ut.
Jag är en bra människa som vill allas bästa. Går jag ute vill jag gärna säga hej glatt till alla som tittar på mig, men gör man det tittar folk på en och tänker typ:
"eeeh vafan e de me dig"
man går fredligt till bussen till och från jobb och tjejen framför dig får syn på dig i ögonvrån och hoppar till lite i panik.
Liksom what? jag bara går här, på väg till min buss. får hon känslan av att jag ska smälla ner henne mitt på södervärn och våldta henne?
Den känslan suger.

Man vill väl, men, vi lever tyvärr inte i en värld där detta går hem.
Alla ska sköta sitt, ingen humanitet kvar, även fast vi vill påstå detta.

Det bidrar till att man blir mindre o mindre sugen på att interagera med människor då man får nedslag efter varje försök.

Satt på bussen för nån vecka sen då ett par satte sig bakom mig och pratade, då säger kvinnan till mannen, är det inte konstigt att alla väljer att sitta ensamma.
Då vänder jag mig bak glad o trevlig som jag är och tänker wow :) två tänkare, nu kan man ha lite busskonversation med främlingar.
Jag vänder mig om och säger:
"detta beror på att vissa inte vill bli störda, och andra (syftade på mig själv då) vill inte göra det obehagligt och störa de som inte vill bli störda, tyvärr"
Och då tittar dom båda konstigt på mig, och deras blickar sa typ: "frågade vi dig" o så blev det tysst o jag vände huvet igen o tittade ut o skötte mitt.

Förr i mina yngra dagar fanns inte detta fenomen utan det var tvärt om, vart man än gick så fick man glada blickar o leenden och gick man på fest eller nåt så va folk nyfikna på en och allt va socialt o glatt. därav blev man själv en mer avslappnad och social och glad människa.

Det är inte kul att vara glad och trevlig när alla runt omkring en suckar och tänker:
"ur vilket jävla hål kröp du ut och tror du kan snacka med mig"

Så det man har gjort här genom åren är att filtrera bort alla skitmänniskor som finns i livet som gör en besviken, man håller hårt i de som är riktiga vänner. och gör det bästa av situationen, vilket oftast är att man sitter hos mig o röker fyra-fem feta om dagen.

Det verkar som att alla andra människor har sin "standard mode" som "complete rövhål" ingen är trevlig mot den andre.
iallafall om de inte får ut något utav att vara snälla.

Kanske är allt bättre i ett varmare land, där folk är allmänt glada.
det vill jag hoppas på iallafall, annars e det kört.
Kanske flyttar till nån fin ö nånstans och öppnar ett café, lever inte som rik, men åtminstånde lycklig.

ShittySocks P18

Mitt tips till dig är att, ta och åk ett år till australien så kommer du tillbaka som en ny människa.

Man måste komma till en värld där folk är allmänt glada, öppna, trevliga, och lite nya upplevelser ;) mmmmmm.


Och då är det inte att man flyr ifrån sina problem här utan, problemet Är HÄR? kanske?
Har vänner som reser runt i världen, varje gång de kommer tillbaka hit så är det lugnt första - andra veckan, men sen börjar de berätta om nåt skumt ångestmoln som finns över Malmö(vi talar om malmö, just för att vi bor i malmö).
När man är här för länge så blir man deprimerad. De är vana vid liv, lycka, glada människor, o så kommer de hit o allt e spya. Nej... det funkar inte såhär.

Vi lever en gång, ska vi stå ut med detta?

kan bara tala för mig själv, är / har inte varit deprimerad men kanske gått igenom perioder där vissa saker vart jobbigt. har inte orkat läsa igenom mer än det trådskaparen skrivit. lär ju vara extra jobbigt att komma tillbaka, men jag känner att positiv energi föds genom att åstadkomma saker och göra vettiga saker.

det mesta känns ganska jobbigt när det blir för stort, men börja med att sätta upp rimliga mål, träna 2 gånger i veckan, träning är ju ett perfekt exempel som e jobbigt att börja med men som ger en energi. sen vet jag inte hur din livssituation ser ut med jobb / plugg - men ställ inte för höga krav på dig själv utan som jag skrev, rimliga och överskådliga mål. ingen idé att sätta upp ett mål om 5 år utan jobba i kortare tidsperspektiv.

sen ngt som hjälpt mig till att känna mig bättre e att vara snällare mot folk i min omgivning, hjälp ngn som behöver på det viset du kan. tror mkt handlar om känna att man gör vettiga saker som gör att man växer som människa.

sen, ge fan i att röka gräs, har själv slutat o motivationen som kommer bara av en sån sak gör att man orkar så mkt mer och känner sig vettigare.

sen för att citera Oscar Wilde - "börja älska dig själv, det är begynnelsen på en livslång kärlekshistoria"

Det här med att folk upplever andra länder som gladare och mer öppna kan ju bero inte bara på att folket i dessa länderna är mer öppna utan även på att man inte är hemma, utan på semester, och umgås med andra som är på semester. Då hamnar man inte bland människor som är på väg till eller från ett arbete som dom inte nödvändigtvis tycker om. Och folk går inte runt och oroar sig för imorgon, eftersom att de även då är lediga.

Man lever lite mer för dagen, samtidigt som man får nya intryck och upplevelser nästan varje dag. Hemma har du dina rutiner och rör dig sällan utanför dina egna kretsar, och prövar förmodligen inte på lika mycket nya saker som när du är på semester. Upplever du inget nytt får du lätt intrycket om att du lever samma dag måndag till fredag, januari till december, student till pension.

Jag tror att man behöver variation, men även trygghet för att vara lycklig. Reser du runt länge, så kommer du till slut få hemlängtan. Springer du i ekorrhjulet för länge utan att någonsin förnya dig vill du till slut bara bort.

Ett annat behov vi har som människor är att känna oss behövda. Att vi har en uppgift att fylla. Därför är det väldigt lätt att hamna i depressioner när man är långtidsarbetslös. I början kan det vara skönt att kunna göra vad man vill, men till slut vill man inte göra något.

Det är viktigt att aktivera sig, variera sig, vara social och finna någon sorts trygghet någonstans i virrvarret som livet är.

jag jobbar, köpt egen lägenhet o allt vad det är, feta tvn o ja allt i hemmet e precis som jag vill ha det.
jag hjälper folk nästan varje dag efter jag slutat jobba, går hit o dit o fixar o trixar, och är väldigt uppskattad av mina nära o kära.

Men här e tråkigt. så fort jag inte har nåt mer på schemat så bara baaauuuuuuuummmmmmmm. ångest.
åtminstånde värme. kan man sätta sig ute nånstans, träffa folk. dessutom folk som är sociala.

Jag menar, det kan ju inte bli sämre... känner jag iallafall.

åka nån annanstans och träffa lite gladare människor gör mycket för själen...
ser jag på folk som har åkt och kommit tillbaka, nya människor...