Varför är det så svårt att släppa någon?

Varför är det så svårt att släppa någon?

Nu kommer nog halva whoa se mig som dum i huvudet, men tänk steget längre i själva huvudfrågan "Varför är det så svårt att släppa någon?". Jag har haft kompisar som dött, min syster dog när jag var 13, min mamma dog för några månader sen. Såna saker är svåra att komma över. och tar hårt på en själv, på det inre. och man kan förändras dramatiskt efter en sån upplevelse. sådana saker har jag klarat mig igenom.

Men jag syftar på egentligen mindre dramatiska saker som man måste komma över och förstå sig på. när det kommer till att släppa någon, tex. en flickvän så blir det nästan outhärdligt.

Sitter i en situation nu med en tjej som jag haft små känslor för i två år. Och den första jag nånsin litat på. Men vi har bråkat hela tiden och hon har haft pojkvän jag har haft flickvän, asså helt fucked up. Men vi har brutit kontakten kanske 30 ggr. och det är ingen överdrift. så till saken. varför tar det mer på mig det här nu, att bryta kontakten med henne för alltid än när min egen mamma dog, eller mig tvillingsyster. Ligger här i sängen och vi har precis brutit kontakten än en gång. Och nu tror jag inte vi kommer komma tillbaka till varandra.
Vi har listat ut att vi inte kommer kunna ha ett riktigt förhållande, men kanske kunna ha en kompisrelation. Men hon kräver mer av mig än jag klarar av just nu då jag försöker komma över henne.

Är jag dum i huvudet som säger att jag inte vill träffa henne just nu för att jag vill kunna tänka för mig själv och helt enkelt, släppa henne?

Och finns det några bra sätt att komma över en person?, några tips. Eller är det helt enkelt så att man får ta det i sin takt och lida på vägen?

är det så att man ska börja träffa andra så fort som möjligt för att tänka på något annat?

Några förslag eller tankar och funderingar?

Jag känner mig helt enkelt så vilseledd i allting så därför känner jag att blir lite personlig här får inte göra något..

uppskattar respons :)

Spara mig en dags lidande