I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Att vara nöjd

Övrigt - Vardagsfilosofi

   

2009-02-02 19:29

Att vara nöjd

En kille i sina glansdagar. Så skulle jag vilja beskriva mig själv. Jag har ett bra hederligt arbete inom byggbranchen och tjänar rätt skapligt. Jag har en flickvän som jag har varit tillsammans med ett bra tag och vi bor tillsammans i en ganska sjysst lägenhet sen en månad tillbaka. Jag har vänner. Jag har familj. Jag är inte överviktig. Jag är relativt berest, tycker om god mat, musik och gräs.

Jag borde vara nöjd.

Usch, det ryser i hela kroppen när jag säger det. Jag är inte den människa som nöjer sig med saker och ting. Jag vill leva. Att nöja sig med något innebär slutet för mig, att vara nöjd betyder att avsiktligt varken göra mer eller mindre åt det man tycker är "Okej".

Okej? Vem fan myntade det uttrycket? Jävla idiot.. Det ordet hör hemma i samma påse som "Borde" och "Om" - och Nöjd. Dessa ord finns bara till för att ge en ångest.
Livet borde vara enklare. Tänk om jag hade gjort si och så istället. Man ska vara nöjd med det man har. Sug min kuk..

Kalla mig missnöjd istället.

Enda anledningen till att jag sökte jobbet från början var för att det inte fanns nåt annat. En slump dessutom, en Metro annons.. Men nu, snart 1 ½ år senare är jag kvar. Jag har absolut inget intresse alls för det jag arbetar med, det är verkligen inget jag vill göra och jag börjar varje morgon med att gå upp kl 5 och leka med tanken att sjukskriva mig. Det har hänt ett par gånger..

Tjejen jag har är en ljusglimt i vardagen. Men det hindrar inte mig från att skapa små oviktiga gräl som kan förstöra kvällen, ta henne för givet och gå lägga sig med ångest inför morgondagen. Som vanligt. Vet ärligt talat inte hur länge hon orkar.

Gräset börjar gå ut över mitt temperament och jag känner mig mer och mer lättirriterad. Något som självklart går ut över henne. Börjar nästan kännas som om de polare man har också bara ringer när det är dags för att softa på ett par. Och vice versa. Men ändå känns det som om det är det enda som får mig att fly den här grå vardagen. Om bara för en timme eller två.

Det känns som om tiden går för fort och livet bara rinner iväg. Nu är man 21 liksom och man vet inte vart de senaste 3-4 åren tagit vägen. Poff bara.

Och det går ju självklart inte att prata om det här med sin familj. Det slutar bara med att man ska vara nöjd. Tro mig inte fel, självklart är jag tacksam för det jag har. Inte alla som har jobb i dessa dagar. Det kunde varit betydligt värre jag vet.

Men det känns ärligt talat som om jag börjar bli schizofren eller nåt. Man tänker så jävla mkt på allting hela tiden så det känns som om man har en röst i huvet. Går inte att kontrollera tankarna. Blir bara mer ångest, och ångest över att man har ångest.

Dock har jag börjat fila på en 5 års plan. Jag har kommit i underfund med att det blir inte bättre av att bara sitta och tänka, vad ska jag göra vad ska jag bli. Ångest. Man kommer ingenstans då. Utan att prova på saker, träffa nya människor, det ena leder till det andra och till slut kan man hoppas på att man kommer på rätt bana.

- Byta jobb. Skaffa något vanligt lallarjobb typ lager - Gå dit, göra det man ska, vänta på pengarna.
- Spara. Till handpenning på bostadsrätt, resor, bil, pension.
- Leva. Ha kul, festa, resa, träffa folk och uppleva saker.
- Plugga upp betygen.
- Utbildning. När tanken slagit mig om vad jag faktiskt vill arbeta med.
- Vuxenliv.

Så när jag är 26 så ska jag, eller vara på god väg att; Ha en lägenhet i stan, pengar på banken, bra betyg, bra utbildning och arbeta med det jag tycker är kul och trivas med det. Och förhoppningsvis se tillbaka på åren som gått med många minnen och nyttiga erfarenheter.

Då är jag nöjd. Skratch that.. Då är jag Glad.

I'm Superman! King fucking Kong! I can pick you up and throw you a million miles. I'm number one. Number fucking one. I'm number one. Number fucking one. Number one! Number one! Number one!

2009-02-02 20:38
Att vara nöjd innebär ju inte att man slutar förbättra. Jag är nöjd med mitt liv nu men det finns massa saker jag skulle vilja förändra och förbättra, så kommer det ju vara resten av livet.

Den där ångesten känner jag alltför väl igen. Den lär inte gå bort för att planerar ditt liv, det blir bara värre då. Försök bara att ta allt som det kommer, det låter rätt cliché men det funkar.
"Damfotboll är som V75 med kossor" - Gert Fylking. Jag väntar på din ursäkt till kossorna.

2009-02-02 21:06

komik - det är inget fel på att känna sig nöjd, det behöver inte betyda att livet stannar där. Men om du känner att det är mkt som inte stämmer, vilket det verkar om man skrapar lite på ytan; överdrivet rökande, tråkigt jobb osv.. , så kanske det är så att du på ytan "borde" vara nöjd?

att du utåt ser ut att leva ett gott liv och att folk reagerar på dig som om du borde vara nöjd, eftersom det du har symboliserar ngn form av välstånd men att du är missnöjd innerst inne med ditt jobb etc, och att bilden utåt inte stämmer överens med det du känner inombords..

om folk visste att du vore missnöjd hade du kanske inte fått den imagen påklistrad över dig.


tycker du först ska ta itu med dem saker du vill kanske ändra på, och bli nöjd och glad på riktigt.
Femme fatale

2009-02-03 22:54
Du skriver att du är tacksam och det är bra, det ska man vara. Men det är så lätt att man fastnar i ramar för hur man tror att livet ska vara, och vad man borde vara nöjd med. Tänk igenom vad DU vill, du skriver att du vill leva. Tänk igenom vad det innebär för dig att göra det. Livet är vad som händer medan du planerar.
Jag är lite i en liknande sits nu, vet hur jag vill leva mitt liv men det går emot samhällsnormen och det är svårare att bryta den än man tror.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-02-19 03:03
Vore kul att höra hur du vill leva ditt liv...
rätt ofta brukar jag komma på något och tänka att det går emot samhällsnormen och att det är svårare att bryta den än man tror, för att sedermera komma fram till att det är rätt tacksamt att leva i exempelvis det svenska samhället. Vi är så fria så att det gör ont.. eller så är vi bara fångade i något hjul och inget vi gör är meningsfullt egentligen... och det är det som gör ont... en tröst kan vara att det kanske bara är åldern, biologin som ställer till det... man vill ut och bygga sin egen by eller nåt sånt, kanske går det över om ett tag, och då vet man vad man kan passa att göra, vad det nu är...

2009-02-20 21:25
Problemet är att vi aldrig blir nöjda. Vet hur du känner, känt likadant och kommit fram till att man aldrig riktigt kommer bli nöjd om man inte är det medvetet valt.
 http://www.myspace.com/murderdem

2009-02-20 23:10
det är den klassiska "svensson depressionen" du upplever. så blir det för de flesta när man lever ett liv i strävan efter det sociala och materiella. tyvärr är det just så samhället är uppbyggt idag också så det är inget konstigt alls att du upplever det du gör..
redan från att vi börjar i skolan så skolas vi i att lära oss sitta tysta, lugna och Nöjda.
vi blir upplärda att vi alla har någon slags Medfödd plikt att vara ett kugghjul i samhället som mer än gärna ställer upp för att arbeta hela livet för utvecklingen av samhällets skull.
vi har rätten att ifrågasätta och kritisera men gör vi det så ramlar vi direkt ur den trygga svensson vaggan och blir illa kvickt utpekade och utsatta som "annorlunda"... precis som om det skulle vara en Dålig sak haha :D
vi förväntas studera så länge som möjligt enbart för att vi skall kunna få ett arbete som ger oss Mer pengar. för det har vi fått lära oss sen barnsben att det ger oss ett Bättre liv minsann!
ett bättre liv i form av mer Trygghet, mer Social Acceptans men framförallt mer Valfrihet?..
i dagens läge är det ett jävla mirakel i sig självt att inte ALLA som bor i civilisationen är deprimerade förfan :P

men det verkar otroligt nog som att en majoritet klarar att hålla igång självförnekelsen och självbedrägeriet något fantastiskt länge. vissa klarar det hela livet medans andra klarar sig tills sin första medelålderskris. många får även fler än endast en kris som de går igenom under sitt liv, och för vissa börjar det tidigare än det gör för andra.
gemensamt är att samtliga av de som får flera är att de har lyckats komma över den första i tron att det bara var något "temporärt", någonting som var "naturligt" men nu är över.
medans de egentligen helt och hållet missade vart det hela hade sin egentliga grund från första början..

det är ganska enkelt egentligen, när vi lever i motsats till naturen så kommer naturen förr eller senare att säga ifrån och ge tillbaka. och det är precis det kroppen/hjärnan gör tillslut, vi är inte menade att leva som arbets robotar hur mycket forskning och vetenskap det än må dyka upp som påstår att vi "mår bra" av att arbeta som viljelösa slavar.
sen blir det inte bättre när vi hela tiden blir distraherade av helt meningslösa saker som Media och den så kallade "underhållningen" som TV osv
vi blir fan attackerade från höger och vänster Konstant så vi aldrig Hinner tänka efter över vad det är som egentligen händer.
när den dagliga distrationen sen upphör med att distrahera oss så framträder denna nya verklighet, den tomma, meningslösa och "gråa" verkligheten som i folkmun kallas för "vardag".. och när den blir uppenbar så växer skräcken i rasande fart i vårt inre.
paniken och ångesten biter sig fast och slingrar sig som ormen runt äpplet.
sen sitter vi där.. och funderar över hur allting gick åt helvete :D
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "

2009-02-21 03:19
Jag håller med totalt, asså verkligen.. Har suttit å grubblat på just de här ett tag nu. Men vad gör man då? Acceptera läget?
Herm

2009-02-21 12:44
Det finns utrymme för att mogna ytterliggare.

Jag har utvecklats som fan bara sedan årsskiftet.

Do it.
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.

2009-02-23 00:42
Pusherman: meningslösa saker som Media och den så kallade "underhållningen" som TV osv

vad gör man om inte kollar på TV?

2009-02-23 11:39
pusherman säger sanningen

problemet ligger i att alla gör det man "bör" , det man fått från sen man var barn att man ska "göra av livet", hur man ska leva för att bli en lycklig människa. tyvärr hänger detta inte ihop med vad som verkligen gör en människa lycklig, utan enbart har som funktion att hålla ett samhällssytem igång. Dessa depressioner är bara ett resultat av detta, inget konstigt. På samma sätt man blir sjuk om man bara äter potatis, o inget annat, för man inte får i sig andra näringsämnen, blir man mentalt sjuk om man inte får rätt "näring" för hjärnan, själen, eller kalla d va du vill.

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-02-23 12:30
windowlicker P19,
hehe its for those who know to know and those who dont to find out!
det fina ligger i att det är process som fortsätter livet ut, sökandet, utvecklandet..

päronpung,
"blir man mentalt sjuk om man inte får rätt "näring" för hjärnan, själen, eller kalla d va du vill."
word!

problemet i dag är att det inte finns någon bestämd väg att gå för att få den där "näringen".
buddhister följer en buddhistisk lära, kristna en kristen osv
men hur blir det för en ateist tex? han har ingenting att nära sin själ med, ingen "andlighet" etc
och idag så förknippar nog dom flesta ord som "andlighet" med just Gud och religion osv.
fast det egentligen inte har något som helst med det att göra..
sen betyder det ju inte heller att ens Tro öht ger en någon faktiskt "näring"
många anser sig själv vara det ena och det andra enbart pga deras existensiella inställning i livet. utan att öht reflektera över saken.
"Jag bär ett kors, tror på Gud, Jesus och 'allt det där', men jag läser inte bibeln, ber inte, och jag går inte i kyrkan." undrar hur vanligt det är idag egentligen...
nu säger jag inte att det nödvändigtvis är just "andlighet" saken handlar om, det var bara ett exempel.
man måste hitta det som saknas i sitt Eget liv på Egen hand, andra kan tipsa om det ena och det andra hela livet, men det är inte förrän något resonerar med det som finns Inombords (bortom en själv), som man känner att man har hittat hem.
tyvärr kan det ju ta hela livet för många då vi inte har någon definitiv väg att gå från början, sen blir det ju inte heller bättre med alla dagens valmöjligheter direkt :/
" Everyone interprets everything in terms of his own experience. If you say anything which does not touch a precisely similar spot in another man's brain, he either misunderstand you, or doesn't understand you at all. "

2009-03-01 19:34
Är man nöjd så har man förlorat anser jag. "När man väl vet hur man ska leva, då är det dags att dö" För att citera min far.

Precis som flera sagt här innan, detta är ett vanligt problem. Ångesten som samhället gett oss. VI LEVER INTE NATURLIGT! Kalla mig en hycklande hippie, det är nog det jag är. Jag vill leva i naturen, vill slippa tänka på det förgånga och framtida och endast befinnna mig i nuet, som varenda levande varelse här på jorden... förutom människan. Jag vet att min livsstil är fel och missgynnar min personliga glädje. Det bästa i livet är ju att vara glad. Glad ända in i själen kan man nog endast vara om man lever i nuet och inte har några behov!

Det som stoppar oss är all dessa behov av skräp. Alla matriella ting som står i vår väg. Ja, jag hycklar, jag har dessa behov men jag hatar dom. Önskade att jag slapp. Men skulle egentligen inte kunna tänka mig ett liv utan film, musik och all annan underhållning. Det jag jobbar mest på är att försöka bli av med alla dessa status-behov. Såsom, häftiga kläder, snygga möbler och coola elektronik prylar. Visst sånt är trevligt, men man måste ju inse att det är helt jävla onödigt. Varför måste vi bry oss? Handlar allt i grund och botten i att man vill ligga mycket eller vad är grejen? :)

En annan sak som får oss att må dåligt är känslan av att vara fångade. Visst vi är fria, men är vi verkligen det? Nej inte helt riktigt.

Jag tänker fortsätta befinna mig i detta sjuka samhälle men försöka göra något de allra flesta inte gör! Jag skall leva i nuet och göra det jag känner för. Sluta vara rädd för saker och ting. Speciellt i Sverige. Vad är det värsta som kan hända? Det är bara att börja om. Vi har ändå otroligt mycket frihet i långa landet falukorv jämfört med så många andra ställen på jorden.

SUCK SHAFT

2009-03-05 21:47
Jag förstår att människor har ångest om de lever ett svårt liv, utan större hjälp från andra.
Men jag blir SKITLACK på människor som får ångest över att de har det bra. Som i ditt fall.
Vad är det för problem?

Om du är berest, så råder jag dig att resa ÄNNU mer, och gärna till mer varierade platser på jorden, så kanske du får större perspektiv på vad som är bra och dåligt. Och då kanske du kommer känna dig nöjdare med den nöjdhetskänsla du har idag. Det ska aldrig vara fel att känna sig nöjd, och inte heller betyder nöjd att du ska stänga av motorerna och inte vilja ha mer.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2009-03-05 21:48
fan så mkt hippie bullshit i denna tråd
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.