En Jävla Kris
tja.. vill berätta om min hemska kris som har pågått i ungefär 1 år.
allt började med att jag rökte weed, detta var inte första gången, kanske den tionde.
Iaf den sista gången jag rökte så svartnade det för ögonen och jag svimmade men det var inte mer än så. Efter en vecka så kände jag en influensa liknande känsla och blev lite orolig i samband med rökandet. Dagen därpå så vaknar jag upp hos en kompis och är helt livrädd, jag inbillar mig att jag hör en väckar klocka, plus att jag har den värsta overklighetskänslan man kan ha.
Jag åker hem och allt är detsamma, jag är fruktansvärt rädd (schizofren liknande). Jag berättar för mina föräldrar att jag känner mig livrädd och får panik.. de lugnar mig med att säga att jag antagligen har fått tillfällig panikångest och att det är vanligt. Under denna tiden (början av oktober 07) går jag första året på gymnasiet, hade precis börjat alltså. Jag undanhåller att jag rökt för mina föräldrar, dagarna går och jag ligger hemma och förväntar mig att jag ska bli bra. En dag så känner jag att jag måste berätta och jag går med min mamma till en drogspecialicerad ungdomsmottagning.
Där berättar jag om allt som hänt och lite om min då allmänna livssituation. Då får jag det svart på vitt, "allt" berodde på att jag hade fått i mig cannabis, De berättade om andra som hade kommit till mottagnignen som hade liknande symtomer, vilket gjorde mig något lättad. Jag fick då beskedet att jag skulle komma tillbaka efter en vecka och se hur jag hanterade problemen.
De sa att i dom flesta fall så var det snabbt övergående (5 veckor).
Men inte för mig, det blev bara värre, ju längre tid som gick desto räddare blev jag.. Vad har hänt ? kommer det att gå över?. Efter en lång tid så fick jag träffa en jättebra doktor med över 30 års erfarenhet. Han tillsammans med mig och mina föräldrar gick igenom hela mitt liv från barndomen tills nutid. Doktorn drog precis som dom på ungdomsmottagningen parallellen till cannabiset. Detta berodde på något med mina dopaminer och att jag hade en överkänslighet för cannabis som vissa har.Han lugnade mig med att situationen
succesivt skulle bli bättre och att det skulle ta ungefär 8 månader - 1 år för mig att bli helt bra.
I samma veva så mår jag fruktansvärt dåligt, jag har ständig panik ångest, ständig overklighetskänsla(känner mig helt avdomnad i kroppen). Jag tror att jag ska bli galen och går bara fram och tillbaka i mitt hem och har ingen aptit ÖHT. Ungdomsmottagningen skrev ut medecinen risperdal till mig för att jag inte skulle hamna i en psykos (detta var innan jag träffade den bra doktorn). Tänk då på att jag försöker gå till skolan och leva ett normalt liv men förgäves. Jag kan speciellt minnas när jag inte kunde sova på tre nätter, fick en slags blinkande lampa hallucination och var helt väck. Efter månader av lidande så fick jag fruktansvärt ont i ryggen(detta för att min ångest och rädsla belastade ryggen), så ont att jag inte kunde sitta eller ligga, fick förjävliga sömnproblem. Men som min doktor sa så blev det succesivt bättre, efter ungefär 7-8 månader så var problemen jobbiga, men jag fick ändå hopp om att det skulle bli bättre och jag hade inte självmordstankar dygnet runt. Kan också tillägga att jag fick långvarig tinnitus av min ångest och mina spänningar, vilket gick över ganska nyligen. Jag förstår om jag kanske skriver lite rörigt och osamanhängande men jag vill bara förmedla att mitt lidande var outhärdligt, när det var som värst så kollade jag på klockan varje minut och hoppades på att dagen skulle ta slut. Med hjälp av mina föräldrar och min bästa kompis så klarade jag mig utan att åka in på akutpsyk där dom isåfall skulle proppat i mig en massa tabletter för att göra det mindre outhärdligt.
Idag har jag i stort sätt inga symtomer kvar förutom lite ryggsmärtor. Har förstås fortfarande mycket ångest för allt som hänt, det är ju inget man förtränger i första taget. Är också lite vilsen i livet pga att det är svårt att komma tillbaka efter en sån här jobbig kris. Det jag vill veta lite då är hur jag på bästa sätt ska tackla det här? Det sista jag vill skriva är att det är väldigt konstigt att det inte står mer om hur cannabis faktist kan påverka en människa som aldrig har visat prov på psykiska problem och som har haft en trygg uppväxt i en normal miljö med en bra familj. Tack på Förhand!