"perfekt"...en illusion?

Ohh...min gamla svensklärare skulle lejt rumänska torpeder på mig för det där inlägget, lite för seg för att korrläsa tydligen. Så ni får helt enkelt stå ut med den undermåliga stavningen . My bad. hehe.

Förvisso, men det är ju mer den sakliga definitionen som man kanske skulle hitta om man slog upp ordet i en ordbok.

Men absolut, tänker ju inte säga att det var ett dåigt svar, men var nog ute efter att gå lite djupare i ämnet...men alla funderingar är såklart välkommna!

Att någonting är "perfekt" brukar i vardagligt tal innebära att det helt lever upp till ens standard av en situation/tingest o.s.v. Det handlar helt enkelt om var man själv lägger ribban och mycket sällan om en "universal perfektion" som är "perfekt" för alla.

För en del är en kebab efter krogrundan perfekt, för andra är en reaktion där man vinner ut störst mängd slutprodukt ur en syntes perfekt.

Vad är innebörden av perfekt för dig?

Någon eller något utan brister. Utan saker som jag alltså anser vara brister, felaktiga ting som inte gynnar mig eller min omgivning.

Hur uppnår man ett tillstånd av det "perfekta"?

Förändra/förbättra sig för att uppnå ett tillstånd där man inte har vad ens omgivning definerar som brister.

Går det ens att uppnå ett sånt tillstånd, och isåfall, Kan man isåfall lära sig att uppskatta det på ett sådant sätt att man inte direkt börjar leta efter nästa "perfekta" sak?

"Ingeting är perfekt" kommer väl till hands här. Eftersom att det finns otaligt många små brister så är det troligen omöjligt för något att vara perfekt.. Bilen är snabb, men den är inte miljövänlig.. Allt tar ut varandra.. 

Jag tror att man uppskattar någon/något mer om detta/denna kommer allt närmare min och min omgivnings definition utav "perfekt" (se svar ett). Jue närmare man kommer, desto mer uppskattar man/mindre föraktar man. Men man inster såklart att det alltid finns saker som går att förbättra, människan kritiserar och kräver jämt och ständigt förbättring.

Är det inte helt enkelt så att man aldrig kan nå det perfekta? För när du väl gör det så är det inte längre perfekt? Alltså att man använder sig av sin längtan efter något för att stilla sin rastlöshet? eller hur fan ska jag förklara...söndagsmummel på hög nivå här känner jag.

Kan mycket väl stämma.. Men det beror helt enkelt på hur kräsen man är som person.. Vissa har kanske släckt sin törst och känner att det är bra som det är, den här villan är perfekt.. Att söka efter något perfekt kan vara både bra och dåligt.. För höga krav gör att du kanske inte kommer få infriade förhoppningar... Men samtidigt så söker man förbättring vilket alltid är bra, och pararellt med det så blir man nöjdare (se svar tre).

vafan, läste min tråd ett dygn senare nu. Känns inte direkt som att det var några världsnyheter jag lyckades droppa sådär på kvällskvisten.

Har fått en mycket klarare syn på saken nu...perfekt kan helt enkelt dra åt helvete, vilken tråkigt jävla skit!

tråkig jävla skit...störde mig på T:et.

Du verkar vara lite av en perfektionist ;)

t.ex "tråkig jävla skit...störde mig på T:et." :D

Justchillin P65 Trevliga hjärnspöken!

Vad är innebörden av perfekt för dig?

Allting som är, är helt perfekt.

Hur uppnår man ett tillstånd av det "perfekta"?

Det tillståndet, "det perfekta tillståndet" eller "ett tillstånd av det perfeka", är det tillståndet som alla människor är i just nu. Det kan inte "uppnås" i framtiden. Framtiden är en illusion.

Går det ens att uppnå ett sånt tillstånd, och isåfall, Kan man isåfall lära sig att uppskatta det på ett sådant sätt att man inte direkt börjar leta efter nästa "perfekta" sak?

Nej det går inte, det är ju redan "gjort". Man kan inte "lära sig", men "minnas" hur man uppskattar saker och ting. Många människor "lär sig" dock förneka livets rikedom genom att vända upp och ner på verkligheten. Men man behöver inte leta därför att det inte är gömt överhuvudtaget. Man behöver bara vakna upp ur drömmen om framtiden.

Är det inte helt enkelt så att man aldrig kan nå det perfekta?

Nej det är inte så helt "enkelt". Du når allting.

För när du väl gör det så är det inte längre perfekt?

Vi redan framme och vet att det är perfekt?

Alltså att man använder sig av sin längtan efter något för att stilla sin rastlöshet?

Jag vet inte hur du tror att du gör men personligen så blir jag rastlös av att längta bort eller längta efter något.

Iaf, det jag för egen del har kommit fra till är att det pefekta existerar enbart som ditt get hjärnspöke, när du vä har nått det som du inför dig själv har målat upp som det perfekta, så kan du ändå aldrig få njuta av segerns sötma, för en stordel av varför det just "den grejjen" skulle var perfekt för dig, låg i att den inte låg inom ditt räckhåll?

Allting är som sagt perfekt. Inte nog med det, det har även givits till dig och till oss alla. Om du tror att endast en speciell grejj är perfekt och att du kommer att uppnå detta "tillståndet i framtiden" vi skrivit om så förnekar du ju allt annats perfektion och del i det hela. Du förnekar nuet. Detta är ett hjärnspöke, trossatsen att "det fattas något". Fattigdomstänkande :)

Andligt, alltså hur du påverkas av det i ditt eget state of mind, är det nånting hållbart?

Anden påverkas inte av egots misstag, den ser igenom illusionen och förlåter dig. Detta är oföränderligt.

Blunt_smoke

Hmm...Det där var ju en del tankar och funderingar!

Att man hela tiden förnekar nuet genom att hoppas/längta efter framtiden istället för att "leva i nuet" (jävla uttryck) är ju rätt så vanligt bland oss människor känns det ju som. har helt enkelt ledsnat fullsändigt på just den grejjen, varav jag skrev åt helvete med perfekt.

Alltså är det då perfekt att skita i perfekt?

haha, shit, håller ju fan på att få psykos nu känns det som, vilka jävla tankar man snöar in på iband! Sällan man snöar såhär utan att först ha rökt ner sig till det radiostyrda stadiet;)

Hursomhelst, har ledsnat på mina egna tankar och frågeställning för längesen. Men må säga att du iaf hade en del tänkvärda poänger i ditt inlägg , fick dock känslan av en biblisk och kristen prägling bakom de saker du la fram, så då kommer självklart frågan om du är troende kristen? Helt orelevant i sammanhange igentligen, men är helt enkelt tvuuungen att få reda på huruvida mina fördommar och förutfattade meningar stämmer eller inte stämmer?;)

Man förnekar inte hela tiden nuet. Alla får en glimt någon gång då och då som påminner dem om vilka de är. Igentligen så finns inte ens tid, det enda som finns är nuet för evigt :)

Egot säger att jag sitter (existerar) framför datorn i mitt rum (i tiden). Anden ser att detta är en illusion och säger att jag lever i Nuet (oändligheten).

Förstår du?

Jag tycker också att det är ledsamt att förnekandet är så vanligt.

Nja jag är nog inte en troende kristen mer än du :) Detta är relevant. Men jag tycker det är intressant med ateisters tro.

Om man definierar perfektion som 100% överensstämmelse med idealet så är det inte svårt att uppnå perfektion. Tex som jag föreställer mig ett streck, och ritar det på ett papper så att det ser ut exakt som i mitt huvud så har jag ett perfekt streck. Vad jag försöker säga är att perfektion är subjektivt. Tänk Sartres "Existence precedes essence", perfektion är ytterst en subjektiv essens.

Absolut perfektion däremot skulle ju vara existens i sig (utan ideal) om vi går efter existentiella tankegångar... Eller alternativt så existerar inte absolut perfektion. Har precis skrivit högskoleprovet så jag orkar inte testa vilken det är.

Man uppnår perfektion genom att ändra ideal eller genom att ändra existensen, vilket som. Jag rekommenderar att man ändrar ideal, och är man världsmästare på självsuggestion så kanske man kan leva i den bästa av bästa världar... Subjektivt dårå.

Framtiden är en illusion.

Modern fysik skulle ha allvarliga problem ifall det där stämde. Fri vilja skulle också vara omöjligt ifall vi inte kunde ta ställning till och planera händelser som kommer/kan komma att ske i en senare fas av distributionen av materia i universum (framtiden).

perfektion är fantasi

Shakes P21

På vilket sätt är modern fysik beroende av framtiden?

På vilket sätt är modern fysik beroende av framtiden?

"Beroende" är väl att ta i lite grann, och så är jag ju inte fysiker, men here goes. Ett förkastande av framtid (det som komma skall) innebär ett förkastande av konceptet tid som ett flöde mellan två faser i distributionen av partiklar (det filosofiska konceptet) i universum. Tid känns ju rätt så relevant för fysik.

Det är ju sant att vi subjektivt bara uppfattar ett enda långt "just nu", men vi har ju klockor för att kunna överbygga glappet mellan subjektiv (klockan är nu) och "objektiv" tid (klockan är 00:28). Nu är ju inte tid fullt objektivt, och enligt relativitetsteorin existerar inget objektivt nu, men i den lilla värld vi lever i så behöver vi inte oroa oss om sån komplicerad fysik. Vi behöver bara ta en titt på uret så vet vi att den visar lika mycket för en själv som för en annan, och bestämmer vi träff med nån på fredag klockan sju så vet båda exakt vilken tidpunkt i framtiden det gäller.

Jag säger bara Travis McCoy, det är perfektion i högsta grad.
Iallfall utseende mässigt

efter som att det "perfekta" inte är något konstant utan endast en produkt utav människans fiktiva ideal. så nej. man kan aldrig upp nå det perfekta. efter som att det "perfekta" endast finns i människans huvud (och dessutom varierar från person till person) och efter som att en människas tankar, värderingar och åsikter ständigt förändras iomed att männaskin utsätts för nya upplevelser dagligen. upplevelser som i sin tur utgör vad vi anser är det "perfekta"

greger sa det!

Enligt mig finns det absolut ingenting som är perfekt, inte en sak eller en person i hela världen är perfekt. Om du tänker på det såhär: Du tycker att du har en perfekt pojkvän/flickvän, men om du tänker efter lite till så finns det alltid något som skulle kunna bli bättre t.ex du ogillar att han biter på naglarna, eller att hon bryr sig för mkt om sitt utseende lr något - Då är han/hon ju inte helt perfekt, eller hur?.. Eller, du tycker att du har ett perfekt liv eller perfekt tillvaro, men, det finns ändå alltid något som du skulle vilja ändra, en liten liten sak kanske, något som skulle kunna vara bättre. Då är det ju inte perfekt liksom.. Ingenting kan någonsin vara perfekt! (enligt mig)

halvrelatet inlägg, är du intresserad och har tid över kan du läsa R. Pirsigs bok Zen and the art of motorcycle maintenance. Nog för att den handlar om kvalitet snarare än perfekt, men det har för boken väldigt liten betydelse, precis som zen och motorcyklar har det :)

Vad är innebörden av perfekt för dig?
fullkomlighet, utan brister.

Hur uppnår man ett tillstånd av det "perfekta"?
genom att transcendera det som är (var) "perfekt" bla. genom att ställa det aristoteliska konceptet mot den platonska intutionen.

Går det ens att uppnå ett sånt tillstånd
Ja, åtminstone i teorin, men av förklarliga skäl är det inte lätt.

, och isåfall, Kan man isåfall lära sig att uppskatta det på ett sådant sätt att man inte direkt börjar leta efter nästa "perfekta" sak?
tveksamt, däremot kan man lära sig att uppskatta det imperfekta.

Är det inte helt enkelt så att man aldrig kan nå det perfekta? För när du väl gör det så är det inte längre perfekt?
Når man det perfekta är det fortfarande perfekt, däremot är det i regel så att när man når det definierade perfekta så ifrågasätter man dess "perfekthet" och upptäcker att det "perfekta" är imperfekt.

Alltså att man använder sig av sin längtan efter något för att stilla sin rastlöshet?
Mjae, däremot är visionen kontra nuvarande tillstånd självklart en viktig drivkraft för arbetet mot det perfekta.

Iaf, det jag för egen del har kommit fra till är att det pefekta existerar enbart som ditt get hjärnspöke, när du vä har nått det som du inför dig själv har målat upp som det perfekta, så kan du ändå aldrig få njuta av segerns sötma, för en stordel av varför det just "den grejjen" skulle var perfekt för dig, låg i att den inte låg inom ditt räckhåll?
det ligger mycket i vad du säger, men där tycker jag det snarare handlar om vår naiva syn på vad som ger oss tillfredsställelse än vad som är perfekt som sådant. Paradoxalt nog kan det ju dessutom vara så att det vi strävat mot framstår som mindre perfekt än vår tidigare position när vi väl når "målet".

Och, ja, självklart så finns det perfekta bilar hus etc etc,
Varför är det så självklart att det finns perfekta bilar och hus? Hur ser denna perfekta bil ut?

letar man inte alltid efter nya utmaningar? Är det bra att sträva efter det perfekta isåfall?
letandet efter det perfekta är allt som oftast något som ger nya utmaningar på löpande band. det du borde fråga dig själv är varför vi söker nya utmaningar, är det bara för utmaningens skull eller finns det någonstans ett mål som gör att vi inte längre är i behov av fler utmaningar då vi uppnått det "perfekta tillståndet". Eller kan det vara så att det perfekta tillståndet just är det eviga strävandet?

Hur bör man förhålla sig till det perfekta? jaja, mycket snöeri nu, ni får väl fylla i med frågor om ni inte förstår.

Som alllt annat bör man förhålla sig till det utifrån sig själv. Att sträva efter det perfekta, eller något annat, utan att det bottnar i en inre önskan om något är meningslöst. Frågan kring strävan är högst intressant att diskutera i samband med "det perfekta". Om det perfekta aldrig kan nås och vi alltid kommer att sträva kommer denna strävan aldrig göra oss lyckliga. Vi kommer aldrig nå bergets topp och därför aldrig heller lyckas. Det ensidiga fokuset på toppen är nog något vi ska försöka hålla oss ifrån, om vi överhuvudtaget ska se toppen som ett mål, vad gör vi då när vi kommit dit och inte kan ta oss längre? Jag tror att den som söker svar på bergets topp kommer bli besviken när (om) han når dit.

Shakes
Modern fysik skulle ha allvarliga problem ifall det där stämde. Fri vilja skulle också vara omöjligt ifall vi inte kunde ta ställning till och planera händelser som kommer/kan komma att ske i en senare fas av distributionen av materia i universum (framtiden).

Hur menar du då? På vilket sätt gör det framtiden till mindre utav en illusion? Existerar framtiden i nuet? Är framtiden given eller blir den given av nuet? Är framtiden något som går att förutse, eller innebär ett förutsägande av framtiden att framtiden i sig förändras så att vi enbart förutser den verklighet som hade blivit om vi inte förutsett den eller är den determinerande oberoende av vår uppfattning om den?

Om man definierar perfektion som 100% överensstämmelse med idealet så är det inte svårt att uppnå perfektion. Tex som jag föreställer mig ett streck, och ritar det på ett papper så att det ser ut exakt som i mitt huvud så har jag ett perfekt streck.
Frågan är ju dock, när du väl har strecket på pränt vad händer då? Poängen jag vill göra gällande är att överensstämmelse med speficikation inte nödvändgtvis är detsamma som att uppnå det perfekta. Problemet är aldrig att uppnå konceptets perfekt utan intuitionens perfekt. Det framstår helt klart enklare att åstadkomma perfekt i fråga om tydligt definierbara ting, frågan är om det i slutändan är sant eller ej. En bollkastare som alltid träffar korgen, är den perfekt eller motsvarar den enbart det konceptualiserade "perfekta" som något som sätter bollen och inget mer? - Är den perfekt?

Jag rekommenderar att man ändrar ideal, och är man världsmästare på självsuggestion så kanske man kan leva i den bästa av bästa världar... Subjektivt dårå.
Amen to that. Jag menar, vilken verklighet är mer relevant än din egen föreställning om den, den verklighet vi "percepterar".

Justchillin> Nu vet jag inte om någon annan har sagt det i tråden, men det e väl resan som räknas och inte målet?
Det e ju vår strävan efter att uppnå ett "perfekt" tillstånd som ger upphov till vår utveckling.
Det e nog inte meningen att något/någon ska vara perfekt, för då försvinner ju motivationen att ändra/testa/bygga/uppnå/etc.

om det vore perfekt finns det inget behov av att ändra, testa, bygga (annat), uppnå etc. men menar du att det är bättre att sträva efter ett perfekt tillstånd än att leva i det? Hur kan det då vara perfekt? Motsäger du inte dig själv?

vems mening talar du om förresten?

Ja, jag skulle påstå att det är bättre att sträva efter ett perfekt tillstånd, senare än att leva i ett perfekt tillstånd.

Låt mig utveckla det så här:
Låt oss säga att ett perfekt tillstånd uppnås om du har 10 miljoner kr. på banken.
Du jobbar då halvt ihjäl dig så gott som du kan för att uppnå ditt mål: 10 miljoner svenska riksdaler.
Din strävan efter detta tillstånd får dig att bli påhittig. Du får den inspiration du behöver för att söka efter möjligheter som leder dig till ditt mål. Det e nämligen så här att ett "perfekt tillstånd" behöver vara unik: Om alla hade 10 miljoner på banken, hade inte 10 miljoner varit värt något och därmed ej något att sträva efter.
Nu, eftersom vartenda kotte inte har 10 mille på banken, trots att alla försöker uppnå detta, betyder det att det inte är lätt och fixa fram dessa stålar. Det krävs alltså ett komplex tänkande för att kunna hitta ett sätt att nå fram till målet: Att i samma system som alla andra har synat upp och ner, hitta en väg som leder dig till ditt perfekta tillstånd. (En vis man sa en gång att en upptäckt är att se vad alla andra ser och tänka en tanke som ingen tänker.)

Säg nu att du uppnåt ditt mål och det säger *ching* *ching* i kassan. 10 miljoner kr trillar ner i ditt konto. Du är i ditt perfekta tillstånd.
För att du nu ska kunna njuta av ditt perfekta tillvaro, så måste du börja använda dessa 10 miljoner kr. Du måste alltså reducera dig från ditt perfekta tillstånd till en nivå där du har 9 miljoner istället.
Då börjar din strävan efter det perfekta ånytt (10 mille) och då måste du hitta ett sätt att uppnå samma tillstånd igen.

Säg däremot att du kan hålla kvar ditt perfekta tillstånd utan att den rubbas: Du har så hög ränta på kontot att om du gör av med en viss summa pengar, kan räntan fylla på i samma takt. Du har alltid 10 mille, bara du gör av med en begränsad mängd av dina cash.
Visst: Du kan sätta dig på soffan och runka hela dagarna utan att bry dig. Men efter ett tag så kommer det att bli tråkigt. Du måste åter igen hitta något att sträva efter. 20 mille den här gången.

Det här ser likadant ut, vare sig vi talar om den mänskliga medvetandets natur eller om elementärpartiklar som studsar runt omkring oss. Det är strävan efter att uppnå ett perfekt tillstånd som driver hela universum, så som liv.
Det finns förresten ett namn för det: Termodynamisk komplexitet.

Vems mening skulle jag då tala om, om inte Gud, om det gäller meningen med varför det ska råda ett sådant tillstånd där allt söker efter att bli "perfekt"?!

firefox
Ja, jag skulle påstå att det är bättre att sträva efter ett perfekt tillstånd, senare än att leva i ett perfekt tillstånd.

Frågan är hur tillståndet då kan vara perfekt. om det vore perfekt vore ju inte det imperfekta bättre på något sätt.
För att du nu ska kunna njuta av ditt perfekta tillvaro, så måste du börja använda dessa 10 miljoner kr. Du måste alltså reducera dig från ditt perfekta tillstånd till en nivå där du har 9 miljoner istället.
Varför måste ett perfekt tillstånd innebära att man måste röra sig bort från det. Vore det inte mer perfekt om man inte behövde reducera det? Om så kan tillståndet knappast ses som perfekt då vi visat ett bättre.

Men efter ett tag så kommer det att bli tråkigt. Du måste åter igen hitta något att sträva efter. 20 mille den här gången.
Hur kan ett tråkigt tillstånd vara perfekt? Hur kan det finnas något mer att sträva efter i ett perfekt tillstånd? Inget kan bli mer perfekt än det perfekta.

Det är strävan efter att uppnå ett perfekt tillstånd som driver hela universum, så som liv.
du har fortfarande inte berört agerandet i ett faktiskt perfekt tillstånd.

det är väldigt enkelt att avfärda allt du skrev med att säga att tillståndet inte alls var perfekt, därför har du inte sagt något om en perfekt situation, utan enbart varför en situation inte är perfekt bara för att vissa prerekvisit är uppfyllda.

Nej, joda.. Jag försöker säga att du tar ut det mänskliga perspektivet ur din ekvation. Människor har nämligen en tendens att bli uttråkade när deras tillstånd inte förändras under en längre tid, oavsett hur bra dom har det. Det e drivkraft som gör att vi sätter oss i rymdraketer eller på skepp som korsar oceaner.
Rent matematiskt kan ett perfekt tillstånd skapas hos allt. Atomer till känslor och omvärld. Javisst - Saken e bara att det perfekta tillståndet är just ett tillstånd: Den övergår snart till något annat. I såfall skulle vi prata om ett perfekt tillstånd i ett singularitet med omsluten tids dimension, där allt står stilla och e oförändrligt.

Ett perfekt tillstånd är ett subjektivt tillstånd. Den kan endast definieras av den/det som försöker uppnå det. För vissa e det 10 miljoner, för andra familjen och för en atom, ett symmetrisk tillstånd där partikeln upphör att existera och blir en vågrörelse.
Så visst kan ett perfekt tillstånd bli mer perfekt. Det är ju upp till den som upplever det att definiera det subjektiva i perfekt. Om vi egentligen ska vara petiga så kan inte ett perfekt tillstånd existera ö.h.t. En viss matematiker (Gödel) visade nämligen för ett stort antal år sen att i alla kända system, finns det alltid något okänt. Det går inte att definiera alla variabler i ett system. Ett perfekt system eller tillstånd definieras rent termmässigt av att det råder total harmoni i hela systemet. Du som den observatör som upplever det subjektiva utfallet av systemet (själva upplevelsen av ett perfekt tillstånd) kan inte ha kunskap om alla variabler i systemet (Gödels teorem) varvid du förr eller senare kommer att hitta variabler som inte tillfredställer dig. Därmed är det som var perfekt, inte så perfekt längre.
Universum e inte statisk, kompis. Saker och ting kräver förändring.

Själva agerandet i ett perfekt tillstånd har jag inte berört, eftersom det e ju det självklar: Man njuter av sitt perfekta tillstånd.

Och rent förkortat kan man säga att man faktiskt kan avfärda hela den här tråden och all diskussion om perfektion då ett subjektivt tillstånd som "perfekt" inte går att definiera ens teoretiskt. (Gödel nu igen.)

*ching*ching*

Firefox
Nej, joda.. Jag försöker säga att du tar ut det mänskliga perspektivet ur din ekvation. Människor har nämligen en tendens att bli uttråkade när deras tillstånd inte förändras under en längre tid, oavsett hur bra dom har det.

vilket återigen inte säger mycket om hur vi skulle agera i ett perfekt tillstånd. tycker fortfarande du resonerar bakvänt. hur vi agerar i en imperfekt situation säger inte nödvändigtvis ett dugg om agerandet i en perfekt situation. som nämnt ifrågasätter jag varför ett perfekt tillstånd skulle vara uttråkande, det förefaller mer perfekt med ett icke-uttråkande tillstånd, alltså kan vi eliminera det helt och hållet.

Den övergår snart till något annat.
jag tycker ett perfekt tillstånd om aldrig övergår till ett imperfekt tillstånd är mer perfekt, alltså vore tillståndet antingen imperfekt från början eller så kan även detta plockas bort.

Ett perfekt tillstånd är ett subjektivt tillstånd. Den kan endast definieras av den/det som försöker uppnå det.
Om det tvista de lärde. Problemet att definiera konceptet säger lite om tillståndet som sådant om vi förutsätter att det är möjligt att nå det överhuvudtaget.

För vissa e det 10 miljoner, för andra familjen och för en atom, ett symmetrisk tillstånd där partikeln upphör att existera och blir en vågrörelse.
Skulle snarare säga att detta är deras förantagna definition av "perfekt" som sedan visar sig vara imperfekt.

Så visst kan ett perfekt tillstånd bli mer perfekt.
varför? innebär inte det att det tidigare tillståndet just var imperfekt?

Det är ju upp till den som upplever det att definiera det subjektiva i perfekt.
om det tvista de lärde.

varvid du förr eller senare kommer att hitta variabler som inte tillfredställer dig.
vilket gör att situationen var imperfekt redan från början, inte att den blev imperfekt när detta blev känt.

Därmed är det som var perfekt, inte så perfekt längre.
Nej, men det antaget perfekta visade sig vara imperfekt redan från början.

Universum e inte statisk, kompis. Saker och ting kräver förändring.
Vilket enkelt bemöts med tex "Universum är inte perfekt, kompis. Imperfekta saker och ting "kräver" förändring".

Själva agerandet i ett perfekt tillstånd har jag inte berört, eftersom det e ju det självklar: Man njuter av sitt perfekta tillstånd.
nyss skrev du ju att det kräver förändring?

Och rent förkortat kan man säga att man faktiskt kan avfärda hela den här tråden och all diskussion om perfektion då ett subjektivt tillstånd som "perfekt" inte går att definiera ens teoretiskt. (Gödel nu igen.)
Vilket inte säger något om tillståndet som sådant utan problemet att definiera det, vilket såväl jag som andra tagit upp i tråden.

Kul att tråden har väckts till liv igen!

Intressanta inlägg från dig i ditt första inlägg Gamle gam joda;), debatten med firefox som har följt därefter har jag inte hunnit följa upp och sätta mig in i än så länge, (sitter på skolan nu)

Men mycket har hänt på ett år, då jag senast tittade i den här tråden.

Min definiton av det perfekta tillståndet för migsjälv just nu är att låta allt som händer hända, att försöka hitta det som är inom mig att hålla kontakten med mitt inre och få det att konstant fungera i harmoni och balans med det yttre.

på så sätt kan dåliga saker inträffa, allt är inte lätt och allt är inte bra, men med kontakten med sitt inre barn gör att man agerar nästintill instinktivt, på ett sätt som låter mina känslor få fritt spelrum att leva ut de behov som finns inne i mig.
Jag är inte där än så länge, men när jag själv fungerar i harmoni med migsjälv så kommer det även att återspegla sig i min omgivning, och då är allt bra och jag mår bra, utan att fästa lösningen på problemen framför mig och utanför min räckvidd.
Lösningen finns inom sig, man kan inte åka till indien för att hitta digsjälv, allt du har finns inom dig, redo att utvecklas och få leva.

Kanske går utanför min egen topic men så ser min syn på saken ut för stunden om jag skulle ordbajsa ut den lite som jag nu gjorde.

Peace.

gamle gamle.

är nog inte så mkt att läsa, rätt meningslös fråga som diskuteras utan resultat.

fred.

jag orkar inte läsa..
men perfekt är inget som kan vara allmänt.
det är dina egna krav och kan förmodligen inte delas med någon annan.

du kan aldrig uppnå total perfekthet, eftersom alla tycker olika.

nöj dig med att vara perfekt för dig själv, enligt dina egna kreterier och önskemål.