Måste man vara döende för att bli lycklig?

hmmm.....


d finns rätt bittra jävlar in i d sista oxå...

såg en dokumentär om nutida lobotomi där man fixa en manodepressiv killes depprision med ett enkelt ingrepp...

snubben börja lipa okontrollerat när dom gick på för djupt o blev apatisk när dom gick på för ytligt...

hon kanske helt enkelt har tumören på ett bra ställe...


men visst , you dont know what you got till its gone" är ju ett jävligt bra uttryck när d gäller d mesta....


sanity is luxury

Ett bra sätt att göra något för folkets psykiska hälsa är att stoppa cancerfonden!

Nää jag bara skoja..

som killedbynature P8  så finns d bittra personer så d väl mer från person till person.

Men jag förstrå ditt tankesätt.
Vi människor är väl sånna att vi måste lära oss av våra mistag. vi måste ramla för att lära oss att gå. Vi böhver "piskan" ibland. O d e många som inte uppskattar saker o ting när dom har d bra. D e la lättare att uppskatta när man INTE har NÅGOT lr när man har levt i skiten.

handlar väl om att man tar saker o ting för givet....

Hmm, fick mig att tänka.

"Money can´t buy happiness, but neither can poverty." - Leo Rosten

Tycker du att du själv är sorglig?

Människan har väl en förmåga att fokusera på det negativa och är helt fast i sina vanemönster,  rädda för att bryta upp.    får man veta att man har 4 månader kvar i livet har man plötsligt inget som binder än längre på samma sätt.


klart man kan leva sitt liv som att man har 1 dag kvar i livet varje dag,
då får man nog ut mer av livet.

Jung var inne på såna här idéer, men dom var lite mer generella. Man måste inte vara döende, utan det handlar om en insikt i sin mortalitet (typ "medelålderskris", "cancer"), eller en upplevelse där man varit i kontakt med döden (och "återuppstått), typ olika psykiska eller fysiska trauman.

Det handlar väl om att inte ta någonting för givet här i livet. Samtidigt kan man väl inte leva som om varje dag var den sista, en balans mellan rutiner och att våga ta risker är väl en ganska bra väg att gå.

Framförallt så gillar folk inte att ta risker, inser de att de inte kommer leva i 10 år till förstår de att riskerna är minimala vilket leder till att de kan göra vad de egentligen har velat göra hela tiden. De behöver inte jobba 9 till 5 bara för att de vill säkra sin pension och kan därmed be deras psykopatchef att dra åt fanders och sedan fullfölja sin livslånga dröm om att gå på knypplingskurs.

en vis person sade en gång: "endast när man ligger på dödsbädden vet man sanningen". det är kanske inte förrän man vet sanningen som man kan leva på riktigt? vilket suger.

amfetaminpsykos, fan bra skrivet!

överlag tycker jag folk förlorat greppet om sina drömmar.. blir alltid jävligt glad när folk har ett starkt mål som dom vill nå till och kämpar arslet av sig för att komma dit..

live life as if eatch day is your last.....

Vad människor inte ser är att det bara finns ett nu. Det finns inget annat än nuet. När du inser att det enda som finns är nuet ( och inte det förflutna eller framtiden som vi inte kan påverka ) så förstår du att de enda du kan göra är att bli lycklig NU, just nu och bara NU. Det handlar inte om att du måste inse att du är döende för att bli lycklig. Det handlar om att välja lyckan i varje stund du lever i och sluta tro att den kommer när du har fått ett nytt jobb, köpt den där bilen, kommit in på den utbildningen, fått ett förhållande. En person som får cancer har förstått detta för det som är sorgligt med många människor är att vi inte lär oss detta förrän det är försent, för det finns ingen som lär oss det.

Du kan bli överkörd av en bil, få en tegelsten i huvudet, snubbla i badkaret, drunkna i havet närsomhelst, så egentligen är vi döende allihopa, bara det att vi inte har fått en dödsdom av en läkare.

philosophia F23

håller inte med dig riktigt där....

som jag ser det är det enda vi inte kan ändra DET FÖRFLUTNA

NUET är ett resultat av våra tankar och handlingar i DET FÖRFLUTNA

och det enda vi faktiskt kan styra är FRAMTIDEN..

känns lite mer positivt att se det så :)

philosophia F23

Tänk på att "bli lycklig" betyder att "bli lycklig, i framtiden".

Och denna kommer ju aldrig så varför vänta med det? :)

Att "vara lycklig" är dock att "vara lycklig här och nu, i nuet".

Men det är väl ganska enkelt? När man lever och är frisk tar man allting för givet. När man helt plötsligt får en dödlig sjukdom förstår man att man inte kan ta allt för givet och börjar "leva". Jag fick cancer när jag var 14, fast jag upplevde aldrig det dära "åh jag ser livet ur ett annat perspektiv". Visst, man blir säkerligen en annan människa om man inte blivit sjuk, men så värst stor skillnad är det nog inte.

Man kan ju vända på steken och fråga sig om man måste vara olycklig för att man lever?

some people needs a push

vi är alla döende i denna stund

När jag precis muckat från lumpen kunde jag vara lycklig över väldigt enkla saker. Som att inte ständigt behöva resa någonstans, få sova under tak, klä mig hur som helst, äta hur mycket/vad jag ville och slippa raka mig varje dag. Nästan ett år efter det har jag dock fallit tillbaks till livet som jag hade innan lumpen och börjat ta vissa saker för givet.

Vet inte om någon skrivit det men bara för att du får reda på att har cancer/vinner en miljon, så kommer din livsglädje inte sjunka/stiga speciellt mkt, förutom den där tiden direkt efter... (Baserat på någon undersökning i varje fall, och det låter ju rimligt.)

Jag tycker verkligen att man kan vara lycklig utan att vara särskillt döende. grejen är att om du bara har tre månader kvar så kan du göra precis vad du vill eftersom du inte kommer leva till att se konsekvenserna av det. du kan med andra ord sluta på ditt jobb och ta ett lån som du sedan använder till dina roliga saker.

men om man ska leva länge så måste man ha lite mer långsiktigt upplägg på tillvaron tyvär. det gå inte att skita i allt och göra precis det man känner för, för då kommer man ganska snart bli utfattig och hamna på gatan...

men det är inget som hindrar en från att göra det man vill när man jobbar heller. vill man resa så får man leva lite snålt och spara pengar så är det inga problem. vill man börja med tio olika extremsporter så är det bara att göra det med, men man kanske inte kan göra alla samtidigt. hur svårt är det att uppnå sina drömmar egentligen? det är bara att ta sig i kragen och ge sig fan på det. sen att vägen blir lite längre eftersom nästan allt roligt kostar massa pengar får man ha med i beräkningen. det är bara skitsnack att man inte kan vara lycklig utan att veta att slutet är nära. däremot så blir det i längden väldigt svårt att leva varje dag som om det vore den sista....om man inte är miljardär förstås.

Jag har inte upplevt något jätteextremt, men är ändå lycklig. Jag är tacksam endast för den saken att jag överhuvudtaget lever och jag är ärligt glad för varje dag jag får. Jag vet inte exakt hur det gick till, men jag har haft en känsla av äkta lycka sen ett år tillbaka ungefär.

Allt handlar om hur man tänker. Man behöver bara fråga sig själv "Vill jag vara lycklig?". Därefter kan man sakta men säkert börja ändra sitt tankesätt.

Uppmanar alla att försöka detta! ... för det är så här man lever på riktigt.

"a fall from a burning tower, what would you do with just one more hour?
spend that hour on everyday, like it was your last you'll live much better that way"

NITRO!

Håller med, en nära vän gick bort i en bilolycka nyligen, 21 år gammal, sånt får en att tänka efter lite...

definera "leva sitt liv"

lycklig blir man dagen man väljer att vara lycklig..
simple as that..

som joda säger så är det egentligen till största delen ett val, förstärker man sina positiva känslor och beteenden och håller nere sina negativa känslor och beteenden blir man till slut lyckligare..

så nej man behöver inte ligga på dödsbädden för att vara lycklig..

Arwen dog.....