fåtal vänner

japp jag har inga riktiga vänner som jag brukar umgås med, träffar några kompisar när jag är på stan och pratar några minuter men mer än så blir det ikke hehe känner mig också ensam speciellt nu när jag har blivit dumpad av min flickvän.Det hände för 3 mån sedan men känns som 3 år så mycket saknar jag henne:( jaja livet går vidare får hoppas att det blir bättre.

Jag har väl bara mina jobbkompisar, vi träffas på sin höjd en gång i månaden, inget mer.
Vet precis hur det känns.

Jag känner igen detdär också... det är svårt att hitta bra vänner.. fast det dyker faktiskt upp folk på vägen hela tiden.. man får va uppmärksam :) du kommer säkert hitta fler

Jobbigt :/

Men yeea, samma här. Har alltid haft ett fåttal nära vänner och nästan alltid velat ha flera. Det kändes som att jag hade de förut då jag umgicks med min gamla kompis kompisar hela tiden, men när jag tänker efter så gillade jag ju aldrig dom heller. Dom funkade väll som nån utfyllnad. Jag kan inte umgås med vem som helst bara för umgängets skull heller som många verkar göra.

Min bästa kompis ( och nästan enda) just nu är också min pojkvän :] men det känns inte bra att vara " beroende" av honom.
Till hösten börjar jag iallafall på en ny skola och hoppas träffa nya vänner där. I övrigt måste jag nog också bli socialare och gå med på att träffa alla de där keffa människorna jag lär få umgås med innan jag hittar nån som verkar kewl.

Jag förstår helt klart att dte inte är samma sak att träffa jobbarkompisarna som när man träffade sina gamla homies, men vänskapen måste börja nånstans. Du kanske bara får ge det en chans och försöka bygga upp nått nytt.
Eller kanske hitta nån på whoa? ^^
Man måste ju ändå komma vidare på någott sätt.


det lööööser sajj

antidepp skit är väll det sämsta man kan stoppa i munnen...

lider med dig.

Känner precis som du. Jag är den som jobbar och på så sätt försummar alla mina närmaste vänner. Minsta ledig tid jag får tillbringar jag med min flickvän...Och jag hatar henne för det...

Man slipper bli backstabbad iaf^^

Jag tror det är ganska normalt. Folk växer upp och skaffar egna liv. Tråkigt med sant.

hur ofta träffas du och din kille? hur länge har ni varit tillsammans?

blev dumpad för 1 månad sen ganska exakt, många har försvunnit och ett fåtal står kvar, dom flesta var hiphop crashare som jag hängde med men som nu går på rave och skiter i allt.

Många försvinner, man märker vilka som står kvar.
Visst fan de blir ensamt ofta men man märker att det finns folk, och sen va fan livet går vidare...

När man minst anar det så är man kung på tippen igen! :)

när man var ung hade man skit många man hängde med jämt och gjorde allt med.. men har lite så fortfarande faktist :D

haha eggerone ville bara skryta om att han har många vänner, i en tråd där alla säger att dom är ensamma. :D

Vilken basturd du är ^^

"Ät antidepp, så slipper du vara deppig." sämsta rådet jag läst

green_orange P1  hähäh kunde inte hålla mig :D

men alla ni som är ensamma kan få hänga i gäng med mig och mina vänner så det är lugnt :)  bara skicka pm

haha :D

Chico: Det låter som ett bra förhållande.

Tycker ni att ni är ensamma?

Jag bor i sthlm nu (tidigare norrland) och har 40mil till mina närmaste vänner och bekanta. Är samtidigt arbetslös så jag har inga jobbkompisar hlr just nu. Har ingen att ta en öl med på uteserveringar och bara chilla,ingen att gå till en strand med för jag är helt vilsen i sthlm och vet inga badställen.

Ingen som vill hooka med mig? :/

ni får softa med folk som inte är så uppstyrda.. lär känna lite mer loosers typ, såna som festar lite för mycket och inte gillar att jobba.. hehe!

nä men låter trist det där.. börjar väl märka av det själv att fler och fler glider bort men några har man ju alltid känns det som sedan byter de av varandra lite då och då när en gör slut och en annan hamnar i förhållande eller en slutar på sitt jobb och en annan får ett..

MEN HERREGUD UMGÅS  MED MIG!!!! JAG ÄR SKITSNÄLL! NI BBEHÖVER INTE SITTA ENSAMMA

JAG FYLLDE ÅR IDAG FÖRESESTEN

Socialt umgänge är överskattat.

Sånt är livet. Man jobbar, pluggar etc

Om du nu känner dig ensam så berätta det för dina vänner då? Planera något och se till att det blir av.
Jag tränar med en av mina polare tre grr i veckan, vi träffas iofs rätt mycket annars också.

Människor blir bekväma!

får jag va din kompis egger? får jag?!?!

ja psk det får du.. fast du hatar . egentligen migjag fanns här under ett annat användarnamn förut men men :D

Äsch, jag hatar ingen eller inget. Iofs, efter 3 dygn i uppsala är jag mäkta trött på äckliga reggeanördar som klär sig som jävla fotbollssuportrar med alla jävla tänkbara tillbehör och attiraljer.
Ser ut som levande jävla julgranar i grönt/rött/gult. Nödslakt.

hahah låter inget vidare.

psk
..som tycker dom är så extremt rasta för att dom köper en jävla röd/gul/grön basker i nåt stånd för en 50lapp.

längesen man såg en sån fet flock idioter.

Så otroligt typiskt Sverige varför sitter så många ensamma och deppar ihop? Alla borde gå ut o ha en jättestor fest!

varför besöka reggaefestivalen om man hatar reggaemänniskor?

Jag har det likadant, bara för att jag har valt det själv.
Jag gillar att vara själv för då kan jag göra saker jag gillar att göra.

"only got a couple of homies cuz niggas are phony"



några bra vänner räcker. jag e helt nöjd... o ofta är det faktiskt så att folk man typ "nyss" träffat kan bli jävligt mycket tightare än vänne rman känt sen dagis.

Kan relatera lite faktiskt, även fast jag valde själv att flytta ifrån allt. Hade en massa väldigt bra kompisar i Stockholm, nu har jag en väldigt bra kompis som jag bor med och några andra som jag inte är så jättenära med. Kan kännas lite bittert ibland faktiskt, när man gått från att ha umgåtts med vissa personer väldigt intensivt till att endast snacka över internet med dom. Det enda jag gör nu är typ att gå i skolan, plugga och titta på TV. Går ut nån gång ibland, men det är absolut inte samma sak som att gå ut med polarna i Sverige...
Men som sagt, valde det själv och jag tror aldrig att jag skulle göra lika bra ifrån mig i skolan om jag stannat i Stockholm, hade antagligen inte gjort ett skit om jag stannat kvar faktiskt och då hade jag mått riktigt dåligt oavsett om jag hängt mycket med mina vänner eller inte.

Oredan:

Är väl snarare typiskt svenskt att festa järnet och sedan råka fucka upp allt man håller kärt tack vare en underbart förkärlek till alkohol? Verkar så i dagsläget iaf.



Precis flyttat till Malmö för att plugga på Lunds Universitet. Känner EN person i hela Skåne, och det är mitt ex från knappa två månader sen. Jag byter mer än gärna mot...ja, vad som helst.

Vill inte va den som är den, men, det ordnar sig!
Flyttade ensam från Linköpings trakten ner till Malmö för ett år sen.
Det var skit tufft första halvåret. Klart det fanns folk runt om som man umgicks lite med, men det var inte de gammal bra kompisarna som man kunde prata om vad som helst med.
Men så långe man inte har för höga krav i början så springer man på någon skön person tillslut som visar sig vara allafall nästan lika bra!

Sen har jag en teori. Den dära "totala" vänskapen man har med sina vänner när man är mellan ca 15-20. Den försvinner iom att folk får barn och skaffar utbildning/jobb tyvärr.


Lycka till på vänskapsjakten!

Fan vad deppig jag blir av den här tråden men det stämmer tyvärr. Folk förändras hela livet

Att gå ut och hänga på krogen eller gå på fester och allt sånt..det är ju SJUKT falskt tycker jag. Vem fan vill hänga med mig när de inser att jag inte är lika sjuk i huvudet när jag är nykter liksom?

Drastiskt exempel men..det är krystat och falskt det hela. Är man ute efter att skaffa nya vänner så kommer man per automatik tänka för mycket, "förfina" sig själv på något sätt för att imponera på människor och i största allmänhet vara någon man inte är. Varför skulle man vilja det, egentligen? Är det värt att i princip sälja sin personlighet för att få några nya bekanta?

jag har ungefär samma problem. Hinner aldrig träffa mina vänner och har haft skitsvår ångest över det.
Men jag har insett att det är såhär livet ser ut. Och dessutom behöver man inte umgås med sina vänner så fort man är ensam.
Man kan vara själv lite då och då, bara nyttigt

Jag har två närmsta vänner och dom är min pojkvän och min syster. Känns som om jag prioriterar min familj framför vänner just nu...

jag trodde jag skulle klara mig utan mina vänner, flyttade till Nyköping och började plugga. Nu ska jag flytta ihop med min bästis i stlhm och ist pendla till Nyköping varje dag, mina vänner är allt. jag klarar mig absolut inte utan dem.
Att ha många vänner är dock överkskattat. Jag har 4 som jag kan kalla riktigt nära vänner,förutom mina syskon som också är mina bästisar. sen en massa andra runt omkring som jag också älskar och trivs ihop med självklart.
Vänner is the shit!

svårt att ha nån energi kvar att träffa vänner efter en abretsdag, och på helgerna öppnas den första ölburken så fort man mötts.
och det är juännu svårare att ha tid och energi till att träffa nya vänner, eller att ens veta hur man gör...

Ja var inte allt lattare nar man var liten

över 20 + whoait = ensam, shiet !

PeWi P21

typ "hej,ska vi leka?" "Ok"
sen typ 2 timmar senare när man grävt upp hela sandlådan kommer man på tanken å fråga vad den andra heter!?!
De var fan tider de...

easyskanking, eftersom dom bara spelar rasta innanför festivalstängslet.

ååå det är så deppigt! jag vet inte hur jag ska få fler vänner :(

haha nu finns ju kontaktannonstråden!

jag har inte så många vänner. Men det är förståeligt. Jag är ju skitjobbig som kompis, orkar inte med att höra av mig o ta hänsyn hit o dit. jag har mig själv. det är nog med jobb att underhålla bara det!

PeWi P21

"Fan vad deppig jag blir av den här tråden men det stämmer tyvärr. Folk förändras hela livet"

klart att folk förändras hela tiden. du förändras också. men vad säger att man inte kan vara vänner trots förändringar?

ni måste skilja på vänner och kompisar/bekanta/umgänges folk...

vänner behöver man inte träffa varje dag. vänskap fungerar precis som förhållanden, vänskap är ett förhållande. är man riktiga vänner så är man väl det istort sett för alltid? vänner blir man oftast genom att lära känna varandra, lära sig varandras "principer" kan vi kalla det, lixom vad en människa står för och går för, det handlar om tillit. ge o få. inte baktanke bakom hjälpande hand osv.

nån tog upp att "vänner" är man ofta för att man gick i samma skola, bor i samma område och shit, det är inte vänner alltid, det är grannar och kompisar.

en vän är typ lika som familj det är en person du kan ringa i alla väder, när du mår dåligt, när du mår bra, när man vill hitta på något, när man inte vill hitta på något, en vän berättar du om ditt liv för, när något possitivt hänt eller något negativt...


jag har bott på många ställen, känner för mycket folk runt om i landet.  men vänner har jag ett fåtal, och dom jag har är riktiga vänner... vissa är från skoltiden, vissa är från dagis tiden, vissa är från senare tid... olika nationaliteter olika utbiuldningar olika intressen osv osv... men en sak har dom alla gemensamt dom är bra människor, jag litar på dom, dom litar på mig, vi kan dela saker...

hälfgten av dfom har jag inte ens träffat på ett bra tag, jag gick min väg dom gick sin efter högstadiet. jag har inte gjort annat än fuckat upp mitt eget liv sen jag föddes istort sett många av dom är "framgångsrika" nu... jage  still fucked up, jag har gjort en hel del saker som dom inte har och tvärtom, men jag vet fortfarande att jag kan ringa dom när det rä något och dom samma sak... oavsett hur vi lever osv så¨är vi vänner vi ställer upp för varandra... på gott och ont...

sen finns det folk jag umgåts med dagligen genom all skit, men dom e fortfarande inte mian vänner dom e sällskap på vbägen.... "misery needs company".... så e d juh man e många på botten på topen e d ensamt....




men man måste skilja på vänner och kompisar det är två oliak saker... en vän kommer inte svika, inte en riktig vän.. en vän förlåter man, vänne rkan göra fel... kan man inte förlåta dom osv osv då e d inte vänner... dåe  d kompisar...


och ja det fins undantag men det ni snackar om anser jag vara kompisar och inte vänner....

jag e verkligen inte samma person idag som jag av då.. jag e monster dom e änglar... men mina principer och sånt har fortfarand einte ändrats gentemot dom... dome samma för mig och jag samma för dom...

QteePie F23

fo real? vänner får man inte vänner skapar man genom att bilda relationer, knyta band, öppna sig o släppa in folk på livet...

vad gilar du att göra?, softa, glo på film, resa, musik, sskidor,snowboard? rita?..... göra spontana roadtrips till oliak städer o bara chilla?

vad du vill kom vi softar.