Mitt liv (just nu), frågeställning
Har massa tid över (sitter på centralstationen i en gudsförgäten stad i södra sverige), så jag har bestämt mig för att dela med mig av mitt spännande liv till allmänheten. Alla kommentarer välkomna naturligtvis. Bakgrund: Jag har haft flickvänner mer eller mindre regelbundet sedan jag var 16. Först ett 3-årigt förhållande, sedan 2 st ca 1 åriga och nu senast ca 2 år. Jag har alltid blivit dumpad, aldrig dumpat någon - och samtliga tjejer har träffat någon ny inom 2-3 månader. Jag sa upp kontakten med samtliga efter dumpningarna (och har inte kontakt med dem alls idag). Saken är att jag blev helt förstörd när min andra tjej dumpade mig, depressioner, isolerade mig, drack en massa, blev allmänt cynisk etc. När min tredje tjej gjorde detsamma så var jag relativt deppad, men inte lika farligt som den andra gången. Hursomhelst, nu så separerade jag och min sambo i höstas. Vi hade hund, gemensamt boende och ica-kort. Hon dumpade mig och jag tog det bra (!?). Nu några månader senare mår jag fortfarande prima, den enda skillnaden är att jag märker att jag liksom förlorat förmågan att bry mig. Jag träffat någon ny för tillfället (jättesöt och snäll) och det fungerar väldigt bra, MEN jag skulle inte kunna bry mig mindre om min nuvarande tjej dumpar mig. Jag minns hur det var att vara "kär" och känner absolut inte så längre. Pirret finns inte där. Jag är totalt apatiskt inställd till relationer och det motsatta könet. Jag kan se en skitsnygg tjej på stan och känna noll. Jag känner absolut ingenting. Min fråga till er alla lyder: Är det något fel på mig eller ska man vara såhär? Jag är alltså fullständigt apatisk och jag märker själv att jag inte bryr mig (på ett romantiskt plan) om det motsatta könet. Alls. Någon som vill dela med sig av sina reflektioner? Fotnot: Jag ser helt okay ut, högutbildad, har ett välavlönat jobb, boende centralt och bil etc etc.
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.
Att din entusiasm inför ditt nuvarande förhållande kan likställas med ett spädbarns dito inför pensionsparande tyder på två ting: - Du hanterade inte splittringen med ditt ica-handlande ex så bra som du vill tro. - Du borde inte vara med din nuvarande tjej. Du gillar henne inte. Du har blivit cynisk, gammal och trött. Ta ett paus från förhållandena ett tag. Kom sen in i matchen igen när du känner dig utvilad, pigg och kåt...
Denna användare saknar häftigt citat samt förmågorna; att tänka, att stava samt förmågan att skriva begripliga inlägg.
tgnsten: Att du inte får romantiska känslor på några månader betyder inte att du blivit skadad. Jag har haft en period på tre år på samma sätt, sånt händer.
Här är polisen som mitt i gatan står, niger och säger att nu är det vår
Får man fråga hur ditt nuvarande förhållande kan hålla? Om du inte är romantisk eller liknande?
Har man sagt A får man säga B, så man får C vad D E!
fader: "Jag ser helt okay ut, högutbildad, har ett välavlönat jobb, boende centralt och bil etc etc. " I aint sayin she a golddigga...
....eller?
va sägs om att vara singel ett tag för att känna hur det är att vara med bara dig själv (och inte som du skrivit, vara i en relation från det du var 16), tills du får känslor för någon igen och känner det som du säger dig inte känna
Phelgm har rätt tycker jag = ) Du borde vara ensam ett tag tills du vet vad du vill, och när du vet vad du vill fixar du det! Lätt som en plätt! Lycka till!
Credit crunch crunch baby
fader P18 Jag ÄR romantisk, men jag känner mig inte romantisk bara. Vi hittar på saker, umgås, lagar mat, bio etc. Det fungerar ganska bra. Jag är inte kylig mot henne eller så, tvärtom, men jag känner inte som jag brukade bara.
Not all alien reptilians are of a negative spiritual orientation.
Så är jag också på ett sätt, känner ingen större lust att skaffa en relation då jag sällan blir intresserad av tjejer längre på det sättet. Visst sexlust och så finns kvar men jag letar inte efter några längre relationer. Den senaste tjejen jag hade tog det slut med (eller slut och slut, vi var aldrig ihop men träffades, umgick och hade sex) för att hon ville att det skulle bli nått mer men det ville inte jag. Antar att det är en fas jag går igenom.. lite tråkigt att den vara så länge bara :/
I sexrådgivningsspalten står det att man ska vara sig själv. Omöjligt! Om folk anade bara en tiondel av vem jag egentligen är skulle jag dömas för brott mot mänskligheten. -Arne Anka
Min fråga till er alla lyder: Är det något fel på mig eller ska man vara såhär? Jag är alltså fullständigt apatisk och jag märker själv att jag inte bryr mig (på ett romantiskt plan) om det motsatta könet. Alls. Jag är övertygad om att det kommer att gå över. Inte konstigt att du känner så nu med tanke på dina tidigare separationer. Det tar sin tid men det kommer nog gå över.
"If I had my way with all these copycats and actors / They would all be caput like Tupac spelled backwards"
har inte läst tråden. men kände igen mig lite, med att man inte alls bryr sig längre. I mitt fall gäller det en kille som jag håller på till och från med, han sårar mig nästan jämt (ni tänker säkert varför jag inte bara sticker men men..) och de "senaste gångerna" har jag bara inte brytt mig, jag bryr mig inte längre. fast känslorna för honom är ju fortfarande kvar, men inte sådär som i början (ganska naturligt men ändå) men förstår känslan med att man inte bryr sig, det är som att inte känna NÅGONTING ALLS. Snor din tråd lite, men vafan beror detta på? är jag van att bli behandlad på ett dåligt sätt och bara lärt mig acceptera det? och vad gör jag åt det? Detta blev kanske lite rörigt,men hoppas ni förstår
jag känner igen mig på ett sätt. men samtidigt inte. efter mitt förra tappade jag lusten helt, både på relationsplan och sexplan. var singel och munk i 4 år. tills jag träffade min flickvän det precis tagit slut med. jag som har alltid blivit dumpad. skillnaden från dig är att jag fick tillbaka dom där pirrkänslorna. nåt så in i helvete. och lika tokkär fortfarande. tyvärr mår varken hon eller jag speciellt bra just nu. om det har en orsak till att det tog slut eller inte vet jag inte. vi har lite kontakt nu efter att inte ha haft någon alls ett tag. men det är väl svårt att hålla en bra kontakt i början när den ena fortfarande vill. nu tror jag inte heller att fallet är att hon inte vill. utan att det beror på en massa annan skit i hennes liv som dödar känslor och hennes tanke på vad hon verkligen vill. det är i alla fall så jag vill känna. men några känslor för andra lär jag nog inte få på ett tag. och jag är som dig. jag kan se en skitsnygg tjej men känna noll, verkligen ingenting.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
"Vi hade hund, gemensamt boende och ica-kort." Har man hund eller gemensamt boende har man kommit långt. Men ICA-KORT. Damn, du e min förebild. Ica-kort asså
"det går aldrig och går det - ja då går det åt helvetet i alla fall"
Producent
2007-04-08 10:09
alltsa att känna ingenting är rätt normalt när man kommer upp i aldern och inte lika manga hormoner är i omlopp. sedan att du har utforskat kvinnor ganska mycket kan ocksa ha en avsevärd betydelse! alltsa man blir kär för att personen i fraga är spännande och att man vill "utforska". men om du nu har haft manga förhallanden sa kanske du inte är lika intresserad av kvinnoslaget längre (alltsa missförsta inte nu, jag menar att det är ett redan utforskat omrade för dig) jag var sadan i flera ar. det pirrade inte alls! inte ens första kyssen! jag trodde att pirrandet tillhörde tonaren tills jag träffade min nuvarande :) och det pirrar fortfarande i magen när vi pussas (7 manader efter första kyssen) HURRA!
"Men i dessa tider är ju våld vardagsmat. På den tiden hade polisen Volvo 740 och var allmänt frånvarande."
Kärlekspirret verkar fan bli lamare och lamare ju äldre man blir... Men jag är ungefär i samma sits tngsten.. Hade sambo, var förlovade, katter, planer och hela den biten... Det tog slut och livet mer eller mindre rasade ihop.. Nu är man på benen igen men känner precis som du noll... Det bästa du kan göra är att hålla dig singel tycker jag.. Tycker att det är orättvist mot tjejen du har om känslorna inte är med.. Jag menar hon har säkert känslor och förhoppningar.. Man kan inte gå runt och vänta på något som kanske aldrig kommer och då har du ju slösat hennes tid (Inge illa menat)