rädd för vuxenlivet?

kan också känna ångest för att man ska göra så mycket, man förväntas jobba, plugga vidare, gifta sig o skaffa hund.. men mitt i min trötthet och lathet så tänker jag på vilket jävla tur man egentligen har som har alla möjligheter. skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte tog vara på iaf några av dom.
dessutom, vad skulle man göra annars.. ligger man hemma och sover så blir man aldrig pigg..

du kanske inte ska plugga eller jobba utan ta ett år då du håller på med någonting som du tycker om typ resa någonstans eller målar en tavla.. vad vet jag.. vi har ju trots allt en enorm valmöjlighet..

lycka till

Jag känner exakt likadant! Går dock inte ut skolan nu, men kommer kanske sluta pga. skoltrötthet! Det är sjukt jobbigt med att man måste jobba sen!

jo, jag har tänkt ett tag på att ta ett sabbats år lr vad man kallar det, så jag får vila ut mig, hålla på med musiken som jag är intresserad av tex.

för jag håller seriöst på avlida av min ångest, känns inte normalt att känna ångest och deprition varje dag pga nått sånt.

psykolog.. det är bra för även fast man inte är helt självmordbenägen så kan man få en utomståendes perspektiv på saker och få hjälp att lösa situationer och gå vidare..

det värsta med ångest är att man känner sig så sjukt maktlös även fast man inte är det egentligen.. det blir lätt bara värre och värre..

nej men allvarligt fixa någon att prata med, finns privata som ifs kostar rätt mycket men då slipper man väntetiden..

I FEEEL YOU MAN

så jag gjorde som alla andra avdankade pundare

gick till soc o bad om en lägenhet vilket jag fick
sa att jag inte hadde några cash fick
den så kallade övelevnades norman som ligger på 3400kr


så allt som allt så praktiserar jag

mån 8-12 ons 8-12 fre 8-12

för det får jag lägenhet hyra o el betald
enda jag står för e bredbandet
o maten


skönt alternativ till en som inte e redo för arbets livet

Äh, se det ifrån den ljusa sidan, det försöker jag alltid göra.

Du är 19 år när du slutar gymnasiet, ponera att du är frisk fram till du får sluta jobba, det vill säga vid 65 års ålder, alltså om 46 år, dvs. nästan ett halvt sekel framåt.
Ett vanligt kneg innebär 8 h arbete om dagen, fem dagar i veckan så länge V inte sitter vid makten.
8 x 5 = 40 h i veckan
Vi räknar med att det tar dig en halvtimme att ta dig till och från jobbet, då tar alltså ditt arbete 42,5 h i veckan.
Nu är jag inte alls säker på hur mycket semester gemene man har per år, men om vi räknar tre veckor om året kommer du jobba drygt 2082,5 h om året, vi avrundar det till 2083 h.
Går allt som det ska kommer du alltså att jobba 2083 h x 49 vilket resulterar i att du under ditt arbetsliv kommer att jobba 102067 h.
Nu är jag inget mattegeni men om det där ska delas i 24 för att man ska få fram hur mycket det där är i dygn så blir det 4253 dygn och när jag räknade om det till år blir det 11,5 år.

Och jag menar, 11 år är ju trots allt bara lite mer än halva ditt liv hittills.
 

Däremot finns det en massa andra saker att oroa sig för...
Pensionssparande, studiebidrag, kunna koka potatis, aktier, veta hur man lagar en väckarklocka, kunna slipa en kniv, hinna bädda sängen på morgornarna, veta skillnaden mellan en Peugot och en Citröen, välja spisplatta efter grytstorleken, bli tunnhårig, sluta titta på tjejer i yngre tonåren, hålla reda på sin prövotid på körkortet, börja komma i tid till saker, byta tandborste i tid, sluta blanda ut rödvinet med cider, skaffa en morgontidningsprelemuration, veta att det inte heter prelemuration när man får en tidning varje morgon utan något annat, släcka ljuset efter sig, storhandla, äta nyttigt och få bilringar, veta när böckerna ska lämnas in på biblioteket, umgås med vänners rövböldspartners, bli raggad på av vänners rövböldspartners, välja fullkornsris istället för basmatiris, skaffa ICA-kort, skicka julkort och så mycket mer...

(jag är ledig imorgon)

jobba är skönt ! du kommer växa till dig

Igår var jag deprimerad över att jag inte har ett riktigt jobb, idag ska jag jobba :)

Det är svårt att hitta jobb utan kontakter

kära lilla krumilur, jag vill aldrig bliva stur!

jag vill aldrig bli vuxen, men alltså, vad är du intresserad av? sök jobb redan nu som något du vet du kommer att gilla och som du har intresse för. gillar du musik - sök något som har med musik eller instrument eller nåt att göra. gillar du att måla hus - sök jobb som målare. gillar du tvspel - sök nåt ställe som har med det att göra. och för att göra det lättare så sök som praktikant först, så får dom se vad du går för, och så får du känna efter hur det känns. ta det inte på såååå stort allvar. du är ju ändå bara 19 år, och förväntas inte börja tokjobba redan nu och jobba med det livet ut. och får du ett jobb (ska du vara skitglad över det) och känner att det inte passar dig eller inte funkar så - hey, då har du ju iallafall försökt och provat på. eller hur? :) det ordnar sig alltid. stressa inte upp dig över saker som inte ens är aktuellt än. och känner du inte alls överhuvudtaget för att jobba efter att du gått ut så.. säg det. prata med nån och dina föräldrar om hur faktiskt jobbigt du tycker att det känns. och vem vet, du kanske vill hoppa ut i arbetslivet med detsamma när du väl står där och har gått ut, eller så vet du exakt vad du vill utbilda dig till och söker in till något universitet eller högskola. eller så vill du bara vara slacker och göra ingenting i ditt liv för en gångs skull. det där löser sig, ser du. du bor ju i sverige. LYCKA TILL!

För fan. Vilket jävla tänk ni har? Extremt pessimistiska, det enda ni ser är att ni kommer plågas så länge ni lever.
Har ni någonsin tänkt på att livet faktiskt är fullt av möjligheter, inte av plågor och hinder??
Om man ser att livet är fullt av möjligheter och att man kan göra vad man vill. Då gör man vad man vill och det som man anser vara roligt.

_Rookie F21
Nu skrämmer du ju livet ur dem.

en väldigt bra sak med att jobba är att man får pengar. pengar man kan festa för.

jag blev knappast mer "vuxen" av mitt första jobb

jag vet att det är jobbigt nu...men tro mig det kommer bara bli värre. det kommer hela tiden nya saker att oroa sig för. du kommer  bli besviken, du kommer behöva jobba som ett svin (antagligen FÖR ett svin som chef, och då kommer du längta tillbaka till gymnasiets trygghet) osv osv. hemligheten är bara att acceptera det. att acceptera betyder inte att "skita i vilket", det betyder att inse att "detta är livet" och göra det bästa av situationen. ingen säger att du behöver leka vuxen redan nu. det har du resten av livet på dig att göra.

Äh, 9-5 är ju jätteroligt. :p

8 timmars sömn.
8 timmars arbete.
I alla fall en timme från att du vaknat tills du tar dig till jobbet.
30min-1h att ta dig tillbaks utifall att du måste handla något.
Ungefär en timme att förbereda och äta din middag.

Då har du hela fem timmars fritid att göra vad du vill med innan du måste gå och lägga dig igen för att orka med nästa dag på jobbet, och då är du förmodligen ganska trött så du sätter dig i soffan och ser på tv resten av kvällen.
Och då har jag inte räknat med tvätt, städning, bära ut soporna, betala räkningar och andra roliga hushållssysslor som måste göras.

Välkommen till verkligheten! ;)

Jag kände lite samma sak en gång.
Nu sitter jag här på mitt jobb och stormtrivs.
Iofs. har jag ett jobb som bjuder på utmaningar hela tiden och är ganska stimulerande för min utveckling, både som människa och i mina färdigheter - och jag får betalt för det.

Stora skillnaden på (ett relativt normalt) jobb och skola, det är att när du slutar för dagen - ja, då slutar du verkligen. Du har inga läxor som hänger över dig, du har inga måsten, du har inte något prov du oroar dig för, du känner inte att du hamnat efter i något ämne osv. osv.
Du kan verkligen pusta ut när du slutat för dagen.

Visst, det finns jobb där du aldrig är ledig. Dessa är dock oftast chefsjobb, och ett sådant får du ju inte på studs.
Samtidigt betyder det inte att man inte har ett ansvar för sina arbetsuppgifter - men gör man bara sitt jobb så är detta inget som hänger över en. Att man sedan får betalt i slutet av varje månad är en riktigt god morot.

Ser att många gör, vad jag tycker, är ett fel här. Ni ser jobbet som ett fängelse ungefär, inspärrad tills man slutar - och då är man fri.
Varför inte försöka trivas istället? Man lever faktiskt sitt liv på jobbet med.
Jag ser fram emot att gå till jobbet varje morgon, träffa mina vänner, som samtidigt är mina kollegor.

Visst finns det säkert jobb som är mer eller mindre slaveri, men i de flesta fall skapar man ju många fina bekantskaper på ett jobb.

För mig är det inte 5 timmars ledighet per dag, för mig lever jag livet från det jag vaknar tills jag ska sova.



...och när jag sover blir jag dracula :P

freddeC 

Lugna dig för fan. För mig började livet efter att jag hade gått ut skolan. All frihet som man får. Man är inte längre bunden av skolan eller föräldrar. Att man inte trivs på jobbet beror inte på dig utan på jobbet (oftast).
Se framåt och alla dem möjligheterna du får när man blir vuxen.

Sen är pengar inte det viktigaste, så man behöver inte lägga ner all sin fritid för att få in så mycket pengar som möjligt.

När jag hade just gått ut så jobbade jag bara halvtid och studerade halvtid och då fick in jag ca 5000kr/mån efter skatt och dög för mig då. Så stressa in upp dig och ta det som det kommer. 

Ja lugna dej, de e chill. du kan göra precis vad du vill. Och det är lugnt att jobba i mindre perioder för att spara pengar till något du vill göra. Efter du gått ut gymnasiet, det är då du är fri till att göra whatever. Gör de du vill o följ inte all regler o normer som man iland kan tro att man måste följa.

Och keep in mind, inget av det som Rookie skrev är måsten.

känner la igen mig lite... tog ett "sabbatsår" men gick på iv 2dagar i veckan korta dagar.. ledigt i ett år de fixade det mesta...

skit i att jobba då, studera i stället

jobba e skönare som fan.. det kan man släppa när man kommer hem. hemarbeten och shiet e det jobbiga..

Consume!!!
Consume Endlessly!
Work MORE, Live LESS
Give in to the Insanity
Bow to your masters
Succumb to their Disease
Collapse under the pressure
Fall to your knees!


ja vad ska man göra när ingen spenderar tid till att tänka utanför boxen utan hellre yrar runt inuti den som blinda stumma och döva idioter utan att ens veta vilket håll dom ska.
tills nån manipulerande jävel pekar åt ett hål å säger åt dom å hålla den riktningen..... nej tack.

men men, man får göra det bästa uttav situationen. antingen bli en lallande robot i sin 9-5 dräkt eller så försöker man att komma på någonting nytt. för det här fungerar uppenbarligen inte för oss människor... det har väll vi kommit underfund med för länge sen.. endå fortsätter vi.
vi kan väll iaf hoppas på att den teknologiska utvecklingen tar ett sånt gigantiskt kliv snart så vi får mer "datoriserade" (dvs självskötande) arbeten. samt att den individuella spirituella/andliga utvecklingen uppmärksammas mer så folk lär sig förstå vad som är Verkligt viktigt här i livet...

känns som vi inte längre vet varför vi köper dom där skorna för 1200 spänn men vi måste bara ha dom.. och fortsätter i samma anda utan någon som helst eftertanke...

men, en ny typ av revolution är på väg. den började för länge länge sedan, den har bytt form flera gånger fram tills nu.
snart släpps den fri så att alla kan ta del av det nya..

no more war inna babylon! see dem walls a crumble..
som en fenix som dör och återuppföds i sin aska. likadan, men endå inte....

freddeC
Åhh jag känner precis likadant!
Jag vill inte ta studenten. Det är så jävla nice att gå i skolan och kunna göra som man vill hela tiden. Jag vill inte behöva ta något ansvar /:
Jag vill aldrig  bli stor :P

mitt tips är nog att du hittar något du verkligen gillar att göra.. skiter i allt annat och tar en chans på det.. slit allt du kan för att lyckas på det området.. går det bra har du en framtid där du får göra något du älskar, går det åt helvete har du säkerligen lärt dig något på vägen och kan ta ett skitjobb då om du känner så då.. du kan göra vad du vill bara du fokuserar rätt och inte ger upp, går allt totalt åt helvete, vilket det inte bör göra, så har du iallafall atsat allt du har på något du brinner för och det kommer ingen kunna klandra dig för..

word på pusherman förövrigt..

jag längtar tillbaka till skolan som bara den! jäkla skönt att bara glida runt o ha raster hela tiden.

elak: börja plugga igen då? du är 21.. sluta längta och styr upp.. snitt åldern för när någon räknas som vuxen nu, alltså att de tar hand helt om sig själva och är ute i fast arbete, ligger på 27 år för män så du har 6 år till på dig att plugga innan det är dags.. hehe!

Joel413 P22 haha vad är detdär för statistik ? :P
vet du vad det ligger på hos tjejor ?

DaShiki: hehe! minns inte.. läste det i nån sån där gratis blaska på vagnen.. metro kanske.. trordet var 28 eller nåt för tjejer..

allt är så jävla deprimerande och jobbigt när man inte har aids och malaria va?

Fyfan, läste idag att i i-länderna drabbas nyvuxna av psykoser för att dom känner sig så jävla lost efter skolan.

Joel413 P22

Jag är påväg.

Säger som jag sagt i många andra liknande trådar. Är du trött på allt, testa att dra iväg ett tag! Det hjälper verkligen! Dra till nåt land där allt är billigt så du verkligen kan skämma bort dig själv (jag drog till Thailand). Massager, billig shopping, billigt festande etc! Riktigt soft! När jag kom hem sen hade jag helt nya krafter och kunde ta tag i mitt liv igen!

Fick jobb på amnesty som var roligt, men jag var otroligt dålig på det av nån anledning (var medlemsrekryterare = stå på stan och leja nya medlemmar) så jag fick sparken efter ett tag, men de va rätt lugnt, levde på lönen fram till sommaren och fick jobb på en nattklubb! Bästa jobbet någonsin!! jobbade högst 4 timmar per natt och fick 500 spänn för det. Tiderna va sega (från 5 till 7 och sen från 3-4/5 vid stängning) men därimellan var det som en vanlig utekväll på en av stockholms niceaste klubbar! Allt gratis! :D
Nu har jag en svacka igen, inte haft nåt jobb sen dess, men det är enbart för jag drar till USA och ska plugga efter jul, och hitta ett jobb på typ... två månader kändes halvsoft, vilket jag ångrar lite nu... Leva på sparpengar är sådär...

Det jag vill säga är att det löser sig! Hittar du ett jobb och inser att du inte tycker om det, försök hitta ett annat. Går du ner dig helt och blir deprimerad av jobbet och inte har energi att leta efter ett nytt, försök att hålla ut så du kan få ihop lite cash så du kan dra nånstans och ta tag i livet sen igen när du kommer hem!