Pojkvän före vänner.
(Anledningen till att jag blir så besviken när jag alltid kommer i andra hand är pga att min absluta bästa vän genom livet sket fullständigt i mig när han träffade sin flickvän, och blev arg på mig när jag påpekade det. Jag förlorade honom, jag dög inte längre. Och jag vill inte förlora min närmaste vän igen.)
Ja, hjälp mig!
Är så jävla besviken på min bästa vän som skaffade sig en helt underbar pojkvän bara för några veckor sen. Sen dess har hon knappt hört av sig, umgås bara med honom och har helt enkelt inte tid med mig.
En kväll bad jag t ex henne ringa mig för jag behövde prata med någon "jag ringer dig jättesnart", fick jag som svar. Timmarna gick oc jag ringde igen, då hade hon mött upp pojkvännen "jag ska hem snart, jag ringer då". Men telefonen var likt förbannat tyst i ett par timmar till. Jag ringde två gånger till men fick samma svar varje gång. Tills, efter fem timmar, då jag ringde och berättade hur besviken hon gjorde mig. Då hade hon helt plötsligt tid att ringa, men jag lade på och gick ut för att gå en promenad istället.
Senare blev vi vänner igen, och umgicks två dagar. Men hörde sen inte av varandra igen, ränkte att hon kunde få lite tid att vara nykär då..även om det betydde att jag är ute ur bilden.
Missförstå mig rätt, jag har ingeting emot hennes pojkvän, men jag vill ha henne för mig själv några timmar, och ingen vill vara ett tredje hjul.
Alldeles nyss ringde hon mig och frågade om jag ville ses (hon var såklart med pojkvännen), och på något vänster kom vi in på att han hade en syralapp som han kanske skulle käka ikväll. Vad jag vet har han ätit syra tre helger i rad (vad jag vet), och sa att "shit, det borde han inte göra. Det kan gå så jävla illa." Då blev hon sur på mig och vägrade lyssna "Säg det till honom istället då!!" Så hon gav över luren och jag sa åt honom att "Snälla, lugna dig med syran, Ät inte ikväll". Han bara snäste av mig och gav tillbaka luren. Det kändes som ett slag i ansiktet, och när min bästis tog luren igen så var hon jättesur och tyckte att "Vadfan vet du om knark?!".
Jag blir så ledsen att inte ens mina varningar betyder något längre när det gäller hennes jävla älskade pojkvän. Jag blev så överlycklig när hon ringde mig nyss, men eftersom han faktiskt går före mig vad det än gäller så vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Jag vill ringa henne och säga att hon sårade mig, att jag faktiskt bara vill väl. Hon har ingen aning om hur många människor jag sett flippa ut på droger, det är varken kul att hamna emellan.
/:
Bör jag ringa?