Fenomenet att namedroppa döda kompisar...

Det är inte bara ett internet-fenomen. Så fort någon dör så "kände" alla helt plötsligt den personen. Många tar tillfället i akt att få känna en slags gemenskap med andra, tycka synd om sig själva osv.

Det gäller inte bara fjortisar utan även många andra..

finally! trodde jag var den enda..

du har nog rätt... tragiskt men sant...

R.I.P to all my dead homies

Har faktiskt sett en hel del sånt här på whoa också, inte bara av fjortisar.

Min konspirationsteori är alltså: Fjortisar tar varje tillfälle att "skryta" om att de känner massvis med personer som dött. De överdriver och framställer det som att folk som dött var jättenära vänner fastän man knappt kände dom (precis som skjutna rappare alltid blir överskattade).

Det är i så fall ingen konspirationsteori utan snarare en teori om hur saker och ting fungerar. Kanske "namedroppar" en del personer folk som dom knappt kände. Så länge man inte vet vilka som gör det och vilka som inte gör det så skulle jag vara försiktig med att dissa. Är också lite vanskligt att påstå att någon blir "överskattad" eller får oförtjänt stor uppmärksamhet. Folk har olika uppfattningar om olika människor. Ser för övrigt inget problem i att vilja hedra någon som dött, problemet är väl snarare om man påstår sig varit väldigt nära någon som dött när man i själva verket inte var det. Det kanske leder till att verkligt närstående tar illa vid sig.

problemet är väl snarare om man påstår sig varit väldigt nära någon som dött när man i själva verket inte var det

precis. eller att det faktum att man kan skriva "r.i.p." om nån helt enkelt används som en accessoar.

Lusifer, så du stödjer inte din kompis vars bror dog? Du kan gå dit för hennes skull och inte för hennes bror eftersom du nu inte kände henne.


Förövrigt håller jag med kinky_jojje om allt. Det är fult som fan..

tsunamin ?

Håller med dig, den hypotesen stämmer nog.
Jag har förövrigt tre vänner som dött. En var dock en barndomskompis som jag inte träffat på några år och den andra hade flyttat till en annan stad och dog av en överdos där.
I November förra året dog dremot en nära vän, en riktig väm, och det är därför jag har hans namn med på min pres.

Inte så mycket, då det inte betyder nåt :/

kinky_jojje : bra spaning! det blev en intressant diskussion.

Erkan P21 : hehe, är inte en konspirationteori en teori (egentligen) om hur saker och ting fungerar...

Ser inte riktigt det hedrande i lägga upp någon på en community så. Men jag har haft tur att inte behöva se någon jag älskar dö också, kanske hade ändrat uppfattning då.

Det värsta som finns är dock alla grejer som att personer har rosor i sina msn-namn osv för att hedra Anna Lindh, Svullo, osv osv.. där är det nästan tal om skymfning.

Skulle Svullo eller Anna Lindh tycka illa om det tror ni?

Hade en van som dog for ett par ar sedan och pa hans begravning kom verkligen alla . Det var nastan lite hemskt att folk man vet att han inte ens visste namnet pa stog och grat i kyrkan liksom.. Men visst, klart dom kan kanna sympati ocksa.. begravningar har ju den tendensen..

Men det varsta var att hans ett ex (som verkligen hatade honom) stod och astjurade hela tiden och sa att det var sa synd och allt mojligt. Det kandes sa javla fejk. Synd att vissa maste halla pa sa.

Forovrigt lagger jag mig inte i om folk skriver pa sin lunar eller whoa (jag har det sjalv). Men visst, ibland kan det kannas lite for mycket.

Mayan
Jag tycker det känns fruktansvärt falskt iallafall.

carroliten F15

tsunamin ?

- Ja, och Backabranden för oss som bor här i Göteborg. (Sjukt hemskt för övrigt). Men det räcker ändå inte riktigt för att motbevisa min tes.

som schlick sa det tycks nästan vara "coolt" att känna någon som dött.

Jag tror att de där fjortisarna samt andra är väldigt osäkra och tänker "tänk om det var jag som dog, tänk om ingen skulle sörja mig". Alltså, indirekt så tycker de synd om sig själva...eller något.

Jag skulle namedroppa om någon riktigt nära vän eller familjemedlem till mig dog och att jag verkligen var ledsen i flera månader. Eller kanske inte namedroppa, men garanterat skriva om det.

har också märkt och tänkt på detta.
Ja bor i backa i Gbg där den omtalade branden ägde rum. Efter detta var alla plöttsligt väldigt tihjta med offrerna. Folk som tittat snett och kallat dom för svartskallar veckan innan.

Menar ingen disrespekt, men är konfunderad över fenomenet

Jag har också märkt av den här grejen med att alla nämner nån död "polare" skriftligt.

Och ja, det känns fett fake när dom skitit totalt i personen levande. Och ja, man bör sympatisera mer med levande än döda.

Men om det handlar om nån som gått på samma skola, samma träning o.s.v. som man egentlugen aldrig riktigt pratat med, men som ändå funnits i samma sammanhang.. då tycker jag bara att det visar på nån form av respekt. hade dock inte R.I.Pat en sån här person på min presentation, men jag tycker inte att det är fel av andra att göra det, sålänge de inte påstår att de var bästiz med människan och älskade honom/henne sååå mycket (eller annat nuttisnuttgulliplutt)

Jag skulle vridit mig i min grav om det kom upp en RIP-text om mig (som död alltså) på något forum/community... klart man vill bli ihågkommen, men fan, man vill inte bli någon anledning till att fiska sympatier och ge martyrpoäng till nära och kära. Men ändå, har en nära person dött så måste man ju bearbeta det på något sätt och att strecha brukar funka.

Mayan
Krävs ju att en konspiration ligger bakom. Knappast ett sammarbete mellan folk som vill namedropa.

antwon ja det ligger ju ngt i det...

Erkan har du inte hört talas om namedropparklubben, en semihemlig organisation som har medlemmar över hela landet...

hehe klockrent...

man kanske känner att man vill hedra de på nått sätt eller hur? vem är du att avgöra att det är fjantigt?

hmm. alltså sånt här är så sjukt svårt.

jag bor också i backa och jag var med om allt det där. jag var inte på plats på branden men jag var med folk samma kväll som gick dit sen, men välde att gå hem. flera av de jag var med fick svåra skador, 2 i min klass dog, 2 i mitt fotbollslag, andra i skolan. jag var 15 år, och det var liksom hela världen som ställdes upp och ner. mitt i alltihopa blev alla indragna i polisförhör till höger och vänster, folk blev anklagade för saker och uppmanades ange sina kompisar (som bevisligen inte hade gjort nåt och i flera fall själva låg svårt brännskadade).

jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta mer än att precis den skuldkänslan över att påverkas starkt av att någon dör och ge utlopp för det känner jag starkt igen. det är sjukt svårt att hantera i många fall. jag gick ner till brandplatsen hela tiden efteråt..det var som nåt sätt att bearbeta det på.

iaf, ang topic. det kan vara minst lika svårt att se någon man inte tycker om dö, som någon man tycker om. en i min klass dog, som jag hade haft ett stort gräl precis innan med. den personen grät och gick hem från skolan efter att vi hade grälat. det var sista skoldan innan lovet, och sista gången jag såg personen i livet.
hur tar man en sån sak?

de begravningarna var också mkt såna. det var liksom en allmän händelse, alla var inblandade. media, skolan, alla. ingen lugn och ro direkt för de närmaste.
det är ju ett extremfall, men det säger mkt tycker jag. det är fan inte lätt när folk dör. alla tankar "det kunde varit jag", "jag kunde stoppat det", "jag borde varit snällare mot den personen och värdesatt den mer", "fan va hemskt" osv, och dessutom sympatin med de närmaste, och rädslan för döden. och den konstiga skuldkänslan som kommer.

sen kan jag personligen säga att jag aldrig förstått "r.i.p." alls. vila i frid? jag har alldeles för lite grepp om vad döden är för att kunna sätta mig in i vad det innebär att "vila i frid" jämfört med att inte göra det. döden är för mig mest konstig, stor, ond, skrämmande.

Det är en sak att hävda att man kände personen o.s.v.
Men att skriva Vila i frid, Rip och så ser jag inget fel med, det är väl ett sätt att visa lite respekt?...Alltid tråkigt när någon dör.

Jag tror att de där fjortisarna samt andra är väldigt osäkra och tänker "tänk om det var jag som dog, tänk om ingen skulle sörja mig". Alltså, indirekt så tycker de synd om sig själva...eller något.

låter sjukt vettigt faktiskt..har en sån i min klass..som alltid måste nämna alla tragedier hon gått igenom och att hennes pappa är död i varje arbete som ska lämnas in..don't get me wrong, hon kanske sörjer så..bearbetar sorgen på det sättet men snälla, måste man ta upp det hela tiden? personligen håller jag tyst om de som varit mig nära och dött..jag vill ju inte direkt få värsta uppmärksamheten bara för att jag haft vänner som mist sitt liv typ..70 år för tidigt..känns helt fel bara.

Två av mina bästa vänner dog i tsunamin och det var samma sak där precis som många andra berättat om. Helt plötsligt kände alla dom så himla bra, och sjukt många från vår gamla skola på på minnesgudtjänsten (istället för begravning eftersom det inte fanns några kroppar). Väldigt många personer som de absolut inte var vänner med.

Och vi var inte 14 utan 20 när det hände. Ett tag var jag verkligen skitarg på det här och tyckte att dom inte hade där att göra.

Och jag förstår inte riktigt varför folk frivilligt vill gå på en bregravning, det är ju inte direkt kul. Och jag skulle känna mig hemsk om jag satt där och låtsades.

Men sen på ett annat plan kanske folk behöver känna en delaktighet i vissa grejer. Som tsunamin, även om man inte var direkt personligt drabbad så var dte ändå en stor grej som jag tror påverkade många människor. Vi svenskar är dödliga också liksom...

Men ja det är svårt, jag menar man har väl rätt och sörja en person även om man inte var bästisar. Men för dom som typ låtsas..jag förstår inte hur dom kan med sig själva. Eller som är dom ledsna för nåt annat och som kan dom använda det här som nån slags kanal att få ut känslorna eller nåt...

lhabia
good att du höll med.


Jo, alla bearbetar nog saken på olika sätt. Två stycken i min klass förlorade en förälder detta läsår, den ena (killen) har inte nämnt något om det eller visat några direkta känslor. Den andra (tjejen) som knappt hade kontakt med sin pappa....skriver om honom ständigt samt har börjat gråta under föreläsningar. Så visst är vi alla olika, så man får väl acceptera.

mm jag vet,som tjejen Sofia hon hade gjort en låt till en som dött som hon "kände" (?),eller det gjorde hon säkert inte..men iaf,och så sjöng hon typ "bla bla,du hade inga vänner..."
Så hon var alltså inte hans vän,? varför gör hon då minneslåtar och bryr sej ,först när han e död? :s skryta kan svära på att hon inte brydde sej ett skit om killen men sen när han var död ba; "ååå RIP ,varför just duuu osv.."

värst är när folk i beatforumet försöker tigga beats genom att nämna att deras kompis dött

PÅ vilket sätt är detta en intressant fråga? I fjortisåldern vill alla ha uppmärksamhet, spelar inte så stor roll på vilket sätt.

mio.. hahaha "ey kan jag få ett beat min polare har dött?" typ

men det är nog precis som allt annat fjortisar sysslar med, det är helt enkelt oförklarligt.

jag tror inte på att dem är ovanligt sympatiska, de vill nog mest ha nåt att skryta om. eller kanske inte skryta, men som fjortis är ju livet helt bekymmerfritt egentligen (bortsett från att kajsa hånglade upp mange förra veckan och lisa blev arg för att mange hade lovat stina att tänka på deras kärlek men han gav igen för att stina hade flirtat med alex.. ja, ni fattar) och döden är ju nåt allvarligt och man tjafsar inte om folks död, så då tar fjortisarna första bästa möjliga chans till att visa att de faktiskt funderar över livet eller vill visa att life is tough. och att dem kan få utlopp för sina svarta&svåra sidor som de hela tiden måste dölja för att ge plats åt allt det ytliga dem sysslar med.
att gå igenom nåns död och hantera det är ju väldigt svårt och oftast växer man som människa och utvecklas, och fjortisar måste ju ha nåt att briljera för varandra så därför bli "top 10 dead people"-listan deras sätt att visa hur livserfarna dem är osv.
inte för att jag tror att dem gör detta så himla medvetet men det måste ligga nånting sånthär bakom..

kolla bara hon den där mytomanen här på whoa.. vad hette hon nu igen. eh, fan hjärnsläpp men ni vet vem jag menar. hon hade ju en top dead-lista som ändrades hela tiden och i vissa trådar skrev hon om döda människor som stod henne nära som tydligen inte stod på listan. mycket är ju bullshit.
minns en gång i högstadiet och en brud i min klass helt obekymrat berättade hur hennes pojkvän dog i en moppe-olycka på väg till henne för att säga att han älskade henne efter ett gräl på telefonen. till saken hör att ingen hade sett denna pojkvännen och hon verkade inte ett dugg ledsen men sympati ville hon ändå ha. typ "var schysst mot nathalie nu, hennes pojkvän har precis dött" och så helt plötsligt skulle man börja respektera henne för att hennes pojkvän dött.

AH! turkish_raki heter hon!

*host*turkish_raki*host*

en dog här ganska nyss.. hon hade ganska många vänner verkade det som..

men inte fan va hon polare med dom 200 som hedrar henne på lunar nu.

Känns nog jobbigt för dom som VERKLIGEN var vänb med den döde..

jag kan må dåligt o gråta över att en som är född 91 bar går o dör som i etta fall.. men jag kände inte personen... så jag skriver inte på min lunar (om jag hade haft en)...

_BanditQueen_
- men hon ÄR fucked up.

vi har det för bra här i Sverige. Det är inte lätt att vara melankolisk fjortis i ett land där allt är serverat på ett silverfat.

Alla mellan 12 och 18 vill kunna säga att de levt ett hårt liv, sett helvetet och återvänt liksom. Men man fortsätter ändå men vissa dagar är det mörkt och bla bla bla bla bla.

Har man inga egna externa faktorer som hänt en får man väl plocka andras. En sysslings döda bästis blev ens egen och sympatifaktorn slår i taket. Utan problem är man ju bara en självömkande nolla som borde kamma till sig och skaffa sig ett jobb..

Det tycker jag i och för sig alla i det här jävla landet borde göra. Istället för att använda alla problem man har och kan fabricera ihop som ursäkter att tycka synd om sig själv kan man väl resa sig från datorn och göra nåt åt skiten.

Ursäkta, blir lite irriterad. Självömkande människor är min knapp. Snudda vid den så blir jag fly förbannad.

Jag brukar inte namedroppa mina döda homies. Jag häller bara ut en flaska cris på marken, är tyst och ser hård ut