En liten teori om känslor och beteende
Tror mig kommit på en sak nu, som säkert 100 pers här kommer att tala om att jag inte var först med men skitsamma alt. tycker att det är ett rätt svartvitt sätt att se saker och ting på, men here goes:
Jag har ett beteende. Ett missbrukarbeteende. Hårddrar man det innebär det att jag tycker om allt som framkallar någon form utav fysisk känsla - knark, kärlek, sex, osv, och.. ångest.
Vilket lämnar en med två alternativ:
1. att fortsätta leva livet som nu, och faktiskt upprepa misstag om och om igen
2. att sträva uppåt; att sluta göra misstag, och tänka mer, analysera mer, lära sig mer
Vilket såklart blir lite av ett problem, för trots allt är jag inte helt känslokall - även om jag lugnt önskar det.
Eller är den önskan samma sak som att säga "jag ger upp innan jag ens gjort ett ordentligt försök?
Samtidigt kan det finnas det något som inte stämmer med den här iakttagelsen riktigt, den kan kännas för enkel.
Vad tror du?
It's only gay if balls are touching
|