Att sträva efter total lycka...
Jag satt häromdagen på en hållplats i ett främmande land, inga vänner, inga pengar, ingen mobil. Det enda jag hade var mina 30 kilo tunga väskor, busshållsplatsbänken och 2 minus grader att roa mig med. (visste att pengar skulle komma in på mitt konto dagen efter).
Jag sitter och funderar, fryser, har precis gjort mitt livs resa. Insett saker jag verkligen inte velat acceptera... Det tar för lång tid att förklara hur jag kände just då. Men det var mitt livs resa..
Så tänkte jag: När var jag HELT lycklig senast?Hur länge varade det? Och HUR fann jag lyckan?
Jag tror, jag tror jag kom fram till att sann lycka under längre perioder
inte kommer att existera i mitt liv..
Efter den isikten kom jag fram till att om jag slutar sträva efter något, som kanske inte finns, kommer det då fortfarande att göra ont att jag inte kommer att bli en lycklig människa? Jag tror inte det.
Jag har accepterat det, jag har accepterat ångesten som sköljer över min kropp varje gång jag tänker på det.. Varför är det så viktigt och varför ligger det i min natur att ständigt STÄNDIGT ständigt jaga någonting som jag aldrig ens kommit i närheten av?
Varför har jag flytt ensamheten, och letat vänner, som finns där för mig närsomhelst, NÄR DOM INTE ENS FINNS i min ryggsäck?
Anledningen till att jag skriver det här är för (efter att jag fått eran uppmärksamhet som jag numera är beroende av) att jag tittar igenom forumet, och folk är olyckliga.. Rakblad, deprisioner, "jag känner ingen lycka"..
När kände du lycka sist på riktigt? Alkohol? Knark? Ny tjej?
Hur länge varade det? Hur länge skulle du vilja att det varade?
Har det någonsin ens funnits där?
Det här är jävligt dyssigt, och jag har inte använt svenska språket så mycket på senaste tiden.
Positiv som jag brukar vara, och är som person, trots motgångar och skit i mitt liv så vill jag påpeka att det jag inte strävar efter att folk ska skriva uppeppande saker.. Jag har accepterat att lycka kanske inte kommer att finnas i mitt liv, och om det kommer i en-veckas period så ska jag inte bli besviken om det försvinner..
Det här är säkert osammanhängande, jag säger säkert emot mig själv nån stans, jag bryter säkert nåt mönster här och där, jag självömkar säkert omedvetet nånstans, ljuger, fattar noll....
You feel?You see?You understand?
Känner du igen mannen, eller vet någonting om honom, var vänlig att kontakta Asdöd..